Kär i min terapeut!! :(

Jo.. då ska jag försöka förklara detta en gång till....

Vad jag ville med tråden var att hör om det fanns andra i eller som varir i samma situation?! Eller omvänt o s v

Sen har jag redan förklarat att jag blev kär/förälskad i henne redan lååångt innan hon ens var min terapeut! I Det läget då jag upptäckte mina känslor för henne fanns ingen auktoritets ställning mellan oss

Vi har inte ett typiskt klient-terapeut förhållande... Vi ses utöver detta... Det jag deltar i kan kallas gruppterapi och innebär att jag inte har något val (det finns ingen annan grupp) än att hon ska vara min terapeut

Det ÄR alltså inte så att jag blivit kär i henne NU utan har varit det länge och då jag blev detta var hon INTE min terapeut så därför förstår jag inte heller att alla ska tjata om att detta är det klassiska mellan och att det är så vi människor fungerar när vi går i terapi.. jag skulle nog aldrig kunna bli förälskad i någon P G A att jag går i en terapi...

Jag träffade denna människa i helt anra sammanhang och blev kär... (precis som vem som helst kan "råka" göra )och har då fortfarande känslor för henne!

Ska också förtydliga att jag INTE tror att hon skulle ha känslor för mig, vill inte heller att hon ska ha det utan bara helt enkelt bara ventilera vad och hur jag känner och höra nadras åsikter/erferenheter mm

Problemet ligger ju hos mig.. hur vida jag ska förhålla mig till detta... ska jag säga det till henne och avsluta terapin? Jag tror inte det är nödvändigt då detta inte kommer ivägen för min terapi då jag raspekterar henne som min terapeut... Och nej jag VILL INTE ha ett förhållande med henne =)