Hur vill/e ni att personalen ska/skulle vara på neo?

Var bara där som snabbast, eftersom lillen inte mådde bra. Du kommer säkert få fler och bättre kommentarer av de som varit inlagd länge...

För oss skulle det varit bättre om personalen varit ännu tydligare i informationen till oss föräldrar. Det var de kanske också - men jag var nyförlöst, hormonstinn, vi var supertrötta, lite oroliga... informationen kanske inte gick fram?
Det kändes i alla fall som att de mest tyckte vi var jobbiga och i vägen. Stökigt att jag ville amma hela tiden, hade varit smidigare för dem att få ge ersättning själva?

Känslan att barnet liksom slutar vara ens eget, och blir något som personalen bestämmer om och gör som de vill med - att inte ha något att säga till om... det var inte kul (han var några dagar innan vi blev inlagda, så vi var "vana" att det var vi själva som tog hand om honom).

Själva omvårdnaden om barnet är säkert det bästa möjliga. För mig var det känslan att liksom ifråntas sin identitet som förälder som var jobbigt och är mitt starkaste minne av den tiden.

Mitt barn var inte prematur, men han mådde dåligt och vi låg på neonatal med honom i 10dagar.
jag har bara bra erfarenheter därifrån. Allt var ju i en enda stor röra och utan personalen som jobbade där vet jag inte hur man skulle tagit sig igenom allt.

det fanns alltid någon man kunde prata med och rådfråga, alltid någon som visste vad man skulle göra i alla situationer. Man fick liksom vägledning i allting. Skötseln av bebisen, byte av blöja, hur ofta man borde bada bebisen och hur man ska mata. ja, vägledning och stöttning.

Sen hade vi en idiotkärring som irriterade ihjäl mig. Hon kom jämt och ständigt och trodde att hon bestämde allt om min son. Kunde säga till mig och pappan att inte röra barnet när han sover, men sen själv vara där och pilla på honom. Kände flera gånger som " men hallå!! det är faktiskt VI som är hans föräldrar". tror hon menade väl, men jag var ordentligt hormonstinn..

sen kan jag hålla med kazeer, många råd man fick kring amning kom nästa personal och sa var "fel" och att man borde göra på annat sätt.   Men överlag är jag väldigt nöjd med vår tid på neonatalavd.

Födde min son den 2010-09-28 i v.28+5. Så han var låg på neo ca 1½ månad. Jag skulle gillat om personalen hade berättat och förklarat saker bättre. Annars så tyckte jag tiden på neo var ganska så okej! 

Vi hade mest "bra" sköterskor...
Det var en gammal ragata bara som gjorde livet surt för alla omkring sig...
Victor skulle ha mat var tredje timme, helt ok.
De flesta sköterskorna var av den åsikten att skulle det dröja 5 min extra så gjorde det inget...
Sen var det den gamla damen då som kunde komma in i matrummet där vi höll på att avsluta frukosten (ca 20 min innan lillkillen skulle ha sin mat) och leta efter oss. Undra om vi inte var på väg snart för det hade ju snart gått 3 timmar och då var det såååå viktigt att det blev exakt 3 timmar och inte en minut över tiden fick det vara.
Var vi inte inne i barnsalen 10 min innan det var dags för mat så gick hon själv och tog upp honom och började med blöjbyte osv. Någon gång hade hon även gett mat, även om det inte hade gått 3 timmar än och hon visste att vi var på väg...
Victor var trött i början så han sondmatades. Ammades först och sondmatades sedan...
För de andra sköterskorna så var amningen viktigast att få att fungera så det fick ta en liten stund...
Men för den gamla sköterskan så var det bara viktigt att han fick i sig rätt mängd exakt var 3:e timme. Så efter att ha ammat ca 2 min kom hon springandes och skulle köra ned maten i sonden...
Som tur var så blev hon ledig ett par dagar så vi slapp henne...
Vi fick en annan jättebra sköterska som erbjöd oss att prova amningsnapp och på någon dag klarade Victor att äta helt själv och sonden kunde tas bort.... Dessutom så såg den sköterskan att Victor var så trött av att behöva väckas var 3:e timme så hon utökade tiden till 3½ timme och han orkade bättre när han fick sova lite mer.

Lite dåligt med info var det ibland...
En del sköterskor var jättebra på att tala om vad som skulle göras och varför. Och framförallt hur man skulle göra... För även om det var vårt andra barn så skiljer det sig en del att få ett fullgånget barn och ett prematurbarn... Och man hinner glömma saker på ett par år...
Och så kanske sköterskorna får tänka lite mer på att en nyförlöst mammas hjärna liksom halft lägger av... Man blir lite trögtänkt...

Till exempel... När man får ett prematurbarn så brukar det ta ett tag innan mjölken kommer igång, så då får man ju pumpa... Nåväl. Första gången jag satt med pumpen så undrade jag hur länge man skulle hålla på och fick svaret tills det inte kommer någon mer mjölk...
Har ju aldrig pumpat förut så jag gjorde ju som de sagt.
Så en natt ett par dagar senare kom nattsköterskan in i rummet där jag satt och pumpade.
Hon hade varit inne där ca 45 min tidigare och undrade ju såklart om jag inte var färdig snart för jag behövde ju få sova också...
Jo, jag är snart klar med det första bröstet svarade jag, så då har jag det andra kvar sen bara...
-Men inte behöver du hålla på så länge.
-De sa att jag skulle pumpa tills det tog slut.
-Men lilla gumman, talade de inte om att när mjölken väl kommer igång så tar det ju inte slut utan rinner till hela tiden.
Nä, det var det ingen som sagt och inte tänkte jag på det heller, trög som man är...
Så nattsköterskan informerade mig om att man bara behöver pumpa så lång tid som ett barn äter aktivt... dvs ca 10-15 min. Absolut inte mer...
Så efter den natten fick jag sova mer än 15 min mellan varje matning :)
Men nog sjutton hade jag mjölk så det räckte och blev över efter de dagarnas pumpningar ;)

Något som jag tänkte lite på var dagarna man låg på bb och sonen var på neo... innan vi fick familjerum inne på neo...
Eftersom man hörde till Neo så var det ingen av personalen på bb som brydde sig om att kolla hur man mådde som mamma eller se till så att man fick mat (för sonens mattider krockade ofta med tiden de serverade mat till mammorna och även om man sagt till så glömde de att spara mat åt mig).
På Neo brydde de sig ju bara om Victor... Aldrig någon som frågade hur man mådde som förälder efter förlossningen...
Och det är lite tufft att ha barn på Neo och själv placeras i 4-bäddssal inne på bb...

Det man ska komma ihåg allra mest är att det är föräldrarnas barn inte sjukhusets. Och de SKA infomeras om allt som sker kring barnet.

jag upplevde tyvärr tiden på neo som rätt jobbig.

lillskruttan fick förlösas i v 32+6 och då hade jag legat inne i nästan tre veckor pga hf och under den tiden så var det besöks förbud på sjukhusen och jag hade två flickor som väntade där hemma, så jag var rätt depig.

det jag saknade var dels samarbete mellan bb och neo och lite intresse för mammorna. så klart är barnen viktigast men lite bakgrund gällande mammorna för bättre förståelse hade inte skadat.

när lillskruttan föddes var hon tack och lov i betydligt bättre skik än vad jag var, och dagarna efter hennes födsel fortsate jag att bli sämmre och fick intensiv vård, jag blev bokstavligt talat inrullad på neo, jag fick inte gå.

ändå var det några av sköterskorna där (framför allt en) som ständigt var på mig om att jag behövde vara där mer och göra mer, samtidigt som läkarna tjatade sig blåa om att jag skulle vila.

det var tre sköterskor som var helt underbara och det var dom som hade tagit sig en liten stund för att höra hur jag mådde, eftersom dom då viste hur jag mådde (inte så bra) så var dom aldrig på mig och späde på det dåliga mamma samvetet. plus att det gav mig förtroende för dom.

och som någon annan skrev så krokade bb`s  mattider med lillskruts matning. och att det kändes mer som sjukhusets barn än mitt.

och sen som sagt lite förståelse, jag var själv där för det mesta då sambon behövdes hemma och det var matning var tredje timme, hon skulle då ammas, sondas komma till ro igen och jag skulle pumpa, vilket inebar att jag inte fick direkt mycket sömn på natten.

en natt  hade jag sovit i kanske 20 min när en sköterska kommer in och väcker mig, hon var tämligen sur och otrevlig, då vissar det sig att syremätaren på foten kommit fel, inte tllräkligt för att larma men det hade dyckt upp en gul triangel på skärmen, hon var då sur över att jag inte sett den gula triangeln när jag sov och rättat till den, hon tyckte nämligen den gula triangeln var iriterande.

nästa natt, samma sköterska, kom vi i en diskussion om att jag valde att inte pumpa ur efter ett mål, jag hade pumpat ur så det räkte och blev över till flera mål, och hade tänkt få lite mera sömn men nej jag skulle pumpa.

Jag har varit på neo i två omgångar, den första var en sextonveckors vistelse tillsammans med dottern född i v.24+1, då skedde inga större incidenter med personal, bortsett från att de på hemsjukhuset hade lite svårt att förstå mina frågor och omställningsbesvär efter flytten dit. Men överlag var de allra flesta väldigt snälla och tog sig tid att se mig som en person som precis gått igenom något traumatiskt och orkade lyssna, med lite medmänsklighet tror jag att man kommer väldigt långt. Att vara bra på att läsa människor är också en styrka eftersom alla föräldrar till sjuka eller för tidigt födda barn faktiskt inte vill ha det lika. Några vill vara ifred när de sitter känguru medan andra håller på att gå under av tristess eftersom deras sociala samliv varit mer eller mindre dött under kanske flera månader, då kan man uppskatta om någon sätter sig bredvid och pratar i fem minuter.

Under min andra vistelse var jag där med sonen född i v.35+1. Då fick jag höra kommentarer som "den där tjockisen skulle kunna ligga på BB istället". Jag hade gärna gjort det, men det är ju inte jag som mamma som bestämmer var mitt barn hamnar, den bedömningen gör läkarna och då bör inte sköterskor ifrågasätta detta och framförallt inte på ett sådant sätt. Jag hade legat i sängläge på sjukhus i tretton veckor innan han föddes och den kamp mot min kropp jag och han fört tillsammans gjorde mig kanske extra känslig. Jag ville vårda honom hud mot hud, något som den här neonatalavdelningen säger sig praktisera, de ordnade en solfilt så att han kunde sola mot gulsoten trots att vi låg känguru. Han ammade, hade saturationsmätare och filten, och vi hade det så mysigt. Mitt i allt så kommer en sköterska och vill hämta honom för att "han sover bättre inne på salen". Jag fick böna och be för att ha honom kvar och jag kan inte förstå hur fasiken människan tänkte. När, någonsin har ett piggt och välmående barn (om vi bortser från gulsoten) det bättre utan sin mamma?

Sur och tvär gick hon iallafall och jag och min son fick en fortsatt mysig natt tillsammans. Nu hade ju jag tidigare erfarenheter och visste vad som var bäst för mitt barn, som förstagångsförälder skulle jag nog ha gett mig ganska direkt, tyvärr.

Jag är övertygad om att du kommer göra ett utmärkt jobb och vill önska dig lycka till!

Ja där gnälliga tanterna som inte tyckte jag fick ta upp mitt stabila barn som jag ville. De ville jag strypa. Hade jag bara varit lite friskare hade jag kanske orkat också. För det mesta struntade jag i dem och gjorde som jag ville men det hände ju att man blev överkörd. Bland annat så tjuvmatade de M. De sondade honom tidigare för att det passade dem trots att de visste att jag ville och var på väg upp. Jag kom upp till målet men då hade de redan matat honom.

Att ha en halvsjuk/halvfrisk prematur är rätt jobbigt för ingen på neo tycker liksom att ens barn är något viktigt. jajja men det är ju ingen fara med honom...

Vi hade ju gått igenom världens chock även om de inte visste det på neo så hade min bebis faktiskt varit på väg att dö även om det nu råkade vara på insidan av min kropp så var det minst lika jobbigt som om han hade varit på väg att dö på utsidan.

och fokus låg så mycket på mitt barns missbildning inget eller väldigt lite på det som vi tyckte var jobbigt nämligen att han hade varit väldigt sjuk i magen. Vi struntade väl i hans missbildning. Vi fick ett barn som överlevde vilket inte alls var självklart.