Anledning att ändra på fungerande koncept?

Jag fick en sån där typisk "det är vi som är vuxna och vi som bestämmer" uppfostran själv och det tog väl sisådär till jag blev drygt 30 innan jag alls blev en självständig individ. Visst jag klarade mig, men mådde pyton. Så vill jag verkligen inte att mina barn ska ha det, eller må. Alltså är det därför mina barn får en annan uppfostran än jag fick. Nu är det väl inte oss som fick en auktoritär uppfostran och mådde illa av det som du vänder dig till, förmodar jag.

Ja, jag flyttade (eller flydde) när jag var 16 år. Flyttade 40 mil för säkerhets skull. Det gjorde vi alla tre syskon vid 16. Det handlade naturligtvis inte alls om att inte få bestämma allt eller att inte tåla tillsägelser. Det är en mycket märklig teori att det var det som var problemet.

Om grunden för uppfostran är att vuxna alltid vet vad som är bäst tror jag det är tämligen destruktivt. (Vuxna människor står trots allt för det mesta av allt eländet i världen). Vissa vuxna vet onekligen bättre än vissa andra, olyckligtvis kan vilken stolle som helst bli förälder bara biologin fungerar.

Detta med tack, artighet och respekt lärde jag mig av en moster, hon visade nämligen respekt för andra, inklusive barn, och föregick med eget gott exempel. Just att barn gör som man gör och inte som man säger verkar på något vis många ha glömt bort. De tror att bara de bestämmer och låter bli att ändra sig oavsett hur rimligt det är att erkänna att man tagit ett galet beslut så ska de framkalla respekt i barnet. Vilket de inte gör. Att vara konsekvent verkar ha blivit (som det var under min uppväxt) en ersättning för att vara klok. Inte speciellt lyckat kan jag tycka.