Anledning att ändra på fungerande koncept?

Jag fick, tack och lov, ingen sträng uppfostran men det blev en vettig och välmående individ av mig (om jag får säga det själv) ... och av min bror också. Jag brukar säga att jag inte känner mig "uppfostrad". Mina föräldrar satte tydliga gränser och de lyssnade mycket på oss barn. Vi kände att vi möttes av respekt för de människor vi var. När jag idag läser Jesper Juul och Lars H Gustafsson, känner jag igen många tankegångar och jag skulle nästan kunna tro att mina föräldrar hade läst dessa böcker fastän de inte var skrivna, när jag var liten.

Om jag kan göra mitt jobb som förälder hälften så bra som mina föräldrar gjorde det, så kommer jag att vara glad och nöjd.

Ja, det lärde jag mig absolut. Och du har alldeles rätt i att det är en form av uppfostran. Det jag menar är att mina föräldrar lärde oss detta på ett sätt som nästan inte märktes. Det fanns avskräckande exempel på uppfostran i kompisars familjer och det är i jämförelse med dessa som jag känner att jag och min bror inte "uppfostrades".

Att säga "tack" och vara artig och visa respekt är lätt att lära sig, när ens närmsta förebilder (=föräldrarna) föregår med gott exempel både i och utanför hemmet, oavsett om de interagerade med vuxna eller med barn.

Konsekvens i lagom doser. Jag tror att det är viktigt att barn vet var gränsen går, att gränsen inte flyttar sig beroende på vilket humör föräldrarna är på. Men att rista allt i sten och inte kunna rucka på ett beslut bara för att man ska framstå som konsekvent, blir också fel. Det är mänskligt att fela. Ibland gör även vuxna fel och det är inte farligt att barn ser och lär sig detta.

Om du är en 38-årig man som bor i Kalifornien, så kanske...

Jag känner igen mig i det du skriver att "lyssna och lyda" bara var aktuellt i akuta och potentiellt farliga situationer. I sådana situationer kunde jag höra på mina föräldrars tonfall att det inte fanns utrymme för ifrågasättande. I de allra flesta fall fanns det utrymmet och vi barn kunde få en förklaring till varför det skulle vara på ett visst sätt.

Men ibland, mycket sällan, så kunde vi också få svaret "Därför att jag säger det", när vi frågade varför vi skulle göra en viss sak eller varför vi inte fick göra något annat. Även om man är en förälder som respekterar och lyssnar på sitt barn så är man just en förälder, en vuxen i barnets närhet. Man har inte abdikerat från sitt föräldraansvar bara för att man inte kör med en "sträng uppfostran".