Jag kommer aldrig erkänna!!!!
- Att jag älskar att äta sjukligt lite mat bland folk, särskilt när andra vräker i sig. Om dom dessutom kommenterar att "åh, du var inte hungrig minsann, vad lite du äter" då riktigt myser jag. Allra mest om det är pojkvännens föräldrar.
- Att jag är glad att jag var ätstörd och lugnt kommer börja trixa med maten igen när jag bor själv. Jag ljuger för alla och säger att jag äntligen lärt mig älska min kropp och det är så fantastiskt blablabla.
- Att jag är glad att jag hade mitt självskadebeteende. Jag älskade att åka in och sys, att läggas in på BUP-akuten. Älskar att känna mig sjuk, älskar sjukhus och den uppmärksamhet man får av manliga läkare.
- Att jag ser ner på andra som har/haft samma självskadebeteende som jag, alltså skurit sig, men som aldrig behövt sy, som bara skurit sig ytligt och som lägger upp bilder där sår och ärr syns. Tycker man är svag om man inte ens kan skada sig ordentligt.
- Att jag är glad att jag hade en relation under mer än ett år över Internet med en pedofil när jag var elva, tolv. Han var över 40 och jag var så förälskad. Vi bråkade mycket och han var väldigt manipulativ.
Jag återkommer