Hur ta sig ur ett nyss påskrivet anställningsavtal?

Han har haft detta problemet förut så vi har känt till att det kunde komma tillbaka men nu blev det faktum. Tycker snarare synd om honom som inte kunde få slippa.

Om det är ett vikariat kan du i teorin inte säga upp dig.

Men... de flesta arbetsgivare vill nog inte ha en person anställd som egentligen inte vill/kan jobba på arbetsplatsen. Så pratat med företaget så går det säkert att lösa.

Kanske... det finns ett som jag jobbat länge på... nu har det bara varit extra men eventuellt att jag skulle få jobb i sommar och då hade dom varit tvugna att anställa mig fast eftersom man bara får ha ett sånt avtal under 2 år som jag haft sen övergår det till fast. så visst har jag mina förhoppningar på det här...

Hm jag tror att detta kan bli svårt för dig, Man brukar inte ha uppsägningsmöjlighet när man har ett vikariat. Alltså har man skrivit på för ett år så får man jobba ett år. Men man kan ju alltid diskutera det med sin arbetsgivare och se om man kan komma till någon lösning.
 

Sammanfattningsvis, om jag förstått det rätt: 

Du har inget säkert jobb att gå tillbaka till om du tackar nej till det nya jobbet, men förhoppningar om att få jobba i sommar på ett gammalt jobb. 

Din man har blivit erbjuden en ny tjänst på samma arbetsplats som förr ("en ny tjänst i sitt jobb").

Pga barnomsorgsfrågor kan inte båda ta ett nytt jobb.

Vari ligger logiken i att du ska tacka nej, när det är din man som dels fått ett erbjudande om ny tjänst efter att du tackat ja till din? Och du har inte en fast tjänst att gå tillbaka till - det han han (om jag förstår saken rätt).

 

Ursäkta men den där logiken luktar ruttet.. varför är det du som ska ta ett steg tillbaka? Din man har ju uppenbarligen redan en tjänst, men det har inte du. Ekvationen borde vara enkel.. varför ska bara kvinnor ta ett steg tillbaka på karriärstegen?

Luktar ruttet är väl att ta i va? =(

Till saken hör att jag väldigt gärna skulle vilja komma tillbaka till mitt gamla jobb och finns det då en chans att jag kan det så vill jag gärna ta den. Så trots min glädje över det nya jobbet så skulle jag bli snäppet gladare av att få komma tillbaka. Om jag säger såhär.... alla vill vi väl jobba med något vi stormtrivs med?

Även om vi hade kunnat krångla och min man hade kunnat slippa detta så hade det ändå inneburit att jag aldrig fått se mitt barn som är 1 ½ år gammalt förrän på söndagar.... jaaa... varför skrev jag då på kontraktet? Jag blev glad för att någon ville ha mig och efter att inte haft en anställning på länge så ville jag inte tänka på det negativa.
Jag är inte mer än människa....

Oj vilken kvinnofälla... Tycker ärligt talat synd om dig. Du är inte orolig för hur ditt cv kommer att se ut? Inte orolig för framtida jobb eller har du tänkt dig att anpassa dig efter mannen resten av livet? Vad gör du om han hittar någon annan? Klarar du att stå på egna ben då eller ger du upp för mycket nu?

Kan du inte prata med nya jobbet, förklara situationen och fråga om ni komma överens om andra tider? 

Innan man har börjat jobba finns inte så mycket en arbetsgivare kan göra om den som har fått tjänsten hoppar av. Så i princip har du inget att frukta om du talar om att du inte kommer. I teorin kan arbetsgivaren kräva dig på ersättning för extra kostnader som uppstår när du inte kommer till jobbet, men i praktiken brukar det innebära att redan intjänad semesterersättning och ev innestående lön inte betalas ut (och det är rätt sällan det blir så också).

Jag anser att mina chanser att få ett annat jobb som passar denna familj är goda. Inte att jag viker mig och lägger mig för min man... vad får dig att tro det egentligen?
Bara för att jag inte tar detta jobb så är inte livet slut.

Jag är en väldigt stark kvinna och ger mig inte i första taget så att ja inte skulle klara mig själv om nöden skulle behöva tror jag inte.
Har redan fiskat lite med info om det finns chans till andra tider men detta är vad om behöver och så länge har den butiken öppet så finns inte mycket att göra åt den saken tyvärr.

Jag ber om ursäkt ifall det lät lite hårt, och jag förstår till fullo var du kommer ifrån och varför du tycker att detta vore den bästa lösningen. MEN, livet är inte svart eller vitt och någon gång måste även din man förstå att det är hans tur att ta ett steg tillbaka. Saker och ting löser sig ska du se, det är lika viktigt, om inte mer, för dig att känna dig behövd och exalterad inför ett nytt jobb som att ert familjeliv ska falla sig så "smidigt" som möjligt.

Får du ens säga upp dig om det är ett vikariat? Kolla vad det står i kontraktet, står det något om uppsägningstid?

Ett vikariat är svårt att säga upp sig ifrån, beror på hur det är formulerat. Men mycket brukar man kunna lösa med kommunikation.

Förstår dock inte varför du bara får träffa dottern på söndagar om du tar det här jobbet?

Inte jag heller. Det låter som att ni lite har hittat på problem för att ni är vana vid att ha saker så smidiga som möjligt i ert liv. Är det verkligen helt OMÖJLIGT att lösa den här situationen, utan att ngn av er ska behöva säga upp er??