Insemenation
Först behöver man en donator. Antingen inseminerar på klinik i Sverige eller utomlands, eller så gör man det hemma med hjälp av en donator som man känner eller har träffat via annons. Man kan göra det i Sverige om man uppfyller kraven som klinikerna/landstingen/sjukvårdsregionerna ställer upp. Om man inte gör det, eller inte vill/orkar/hinner stå i kö, så åker man utomlands, förslagsvis till Finland eller Danmark. I Sverige är alla donatorer öppna, det vill säga att barnet kan ta reda på donatorns identitet. I Danmark får man välja på barnmorskeklinikerna, medan läkarna bara använder sig av sperma från anonyma donatorer.
Hur man bestämmer vem som ska bära barnet varierar från par till par. Lite beror det nog också på om man vill ha fler barn, och i så fall turas om. Vissa börjar med den som är äldst. Vissa börjar med den som helst vill. Vissa börjar med den som har längtat mest. Vissa par börjar *inte* med den som har längtat längst. Vissa tittar på förutsättningar, som sjukdomar och så vidare. Vissa tänker ekonomiskt. Det finns inget lätt svar på den frågan och framför allt inget som passar alla.
De allra, allra flesta börjar med insemination, inte IVF. Den bärande mamman är alltså både biologisk och genetisk mamma. I Sverige får man inte ta emot både donerade ägg och donerade spermier, så vill/behöver man det måste man ta sig utomlands. Barnet kan bli rätt likt den biologiska mamman, förstås, men behöver inte bli det, precis som vilket barn som helst. Man kan få/få välja en donator som påminner om den andra mamman i färger. Utomlands kan man välja donator själv på spermabanken utifrån ganska omfattande profiler och i många fall även ett foto.
Jag vet inte riktigt vad du menar med "svensk donator". Jag antar att de allra flesta som donerar i Sverige är svenskar. I Danmark vet jag inte om man specifikt kan begära en svensk donator.
Ni måste inte gifta er för att bli föräldrar. I vissa sjukvårdsregioner är det dock krav på att ni ska ha bott ihop en viss tid innan ni får hjälp. Om ni däremot inseminerar hemma eller utomlands måste ni vara gifta för att mamman som inte har burit barnet ska få adoptera.
Om man inseminerar på klinik i Sverige fastställs föräldraskapet, och därefter har mammorna samma rättigheter och skyldigheter gentemot barnet.
Om man har inseminerat hemma eller på klinik utomlands har barnet ingen rätt till sin ickebiologiska mamma förrän adoptionen har gått igenom. Om biomamman skulle dö innan adoptionen har gått igenom finns det en chans att den andra mamman får bli familjehem till barnet, om hon blir godkänd, men hon får inte adoptera. Om man skiljer sig innan adoptionen har gått igenom är/blir biomamman ensam förälder. Den andra mamman har inga rättigheter och inga skyldigheter. Hon är helt enkelt inte förälder.
Har jag missat något? Fråga gärna igen i så fall.