Köpa en njure

Självklart kan jag ju tycka om det var enda chansen att rädda mig själv (ja jag är ego) eller mina barn..typ. Men samtidigt är det ju synd om den som säljer sin njure..man får ju hoppas att han/hon valt det själv och inte blir tvingad.
Men som sagt, ego som jag är så skulle jag göra det om jag hade pengarna till det.

Det där är självbedrägeri på hög nivå. Jag förstår att du vill tänka så men verkligheten ser inte ut så.

De får inte en stor summa. De som tjänar de stora beloppen är "grossisterna" sas, de som fixar läkarkontakter osv. Det enda som räknas är dollars sen om det handlar om människoliv eller narkotika är inte så noga.

De har verkligen inget val. Om du skulle veta att dina barn kommer att svälta ihjäl så har du samma "val". Och summan han får räcker för någon månad eller kanske två, mer är det inte. Win-win handlar det inte om för donatorn bara att hålla döden stången en liten, liten stund. En människa överlever i bästa fall, den andra dör ändå och den tredje tjänar en jävla massa pengar på det. Knappast det som kallas win-win.

Jag förstår att man köper sej ett organ, inte tu tal om det. Jag förstår att man som närstående försöker försköna det på det sättet du gör. Men ändå så anser jag att det här är det mest ultimata sättet vi rika västerlänningar kan utnyttja ut den fattiga befolkningen i andra delar av världen - vi köper bokstavligen deras liv och gör vad vi vill med det.

För att se rent krasst på det är det inte att köpa en njure han behöver utan att acceptera att hans liv är ändligt och det slutar tidigare än många andras.

Precis, det är vanligt med komplikationer vid operationerna.

Donatorerna får inte någon eftervård eftersom deras värde redan är förbrukat då man inte kan sno bägge njurarna eller andra vitala organ från dem. De brukar tråcklas ihop och sen får de packa sej iväg hem. Vad är inte mansspillet där tror du?

Om man säljer en njure, köper den som är i behov av njuren den då? Eller får personen den?

Exakt. Det är samma sak som med surrogatmammor i Indien. Det är inget de "vill". Men för den som ska ta emot njuren eller barnet så lättar det nog på samvetet att inbilla sig att det är "frivilligt".

Hur kan detta sjuka spam få ligga kvar??

Och vad händer om den som ger bort sin ena njure får problem med den andra. Ska någon ge den sin ena då? Ska det gå runt på det viset? 

Njurtransplantation kräver extremt noggrann utredning av hjärta, kärl, vävnadstyp, blodgruppsmatchning, röntgenundersökningar, compliance, psykisk hälsa, fysisk hälsa osv osv. En transplantationsutredning tar inte särskilt lång tid för den som är i grunden (utöver njusvikten) ganska frisk, rör sig regelbundet och är skötsam. 

När man köper en njure utomlands så följs ofta inte svensk njursjukvårds ganska strikta (med rätta regler). Dessutom uteblir den noggranna planering som sker mellan transplantation och mottagande njurmottagning.
Sedan skall utländska journaler tolkas, och i värsta fall är patienten insatt på helt annan immunsuppression än vad som är rutin i Sverige.

Det är förenat med risker helt enkelt.

Sedan är det ju inte så att man dör om man inte blir transplanterad direkt, utan man kan ha en period med dialys hemma eller på sjukhuset under en period före transplantationen 

Många är inte beredda att ta någon risk med sin egen hälsa. En del vill ha två njurar för att kunna ge till sina barn vid behov, eller till syskon.

De vanligaste donatorernas är kvinnor, som ger till barn eller syskon.
Mycket sällan finns sk altruistiska donatorer, dvs någon som vill ge njure till vem som helst 
För de allra flesta donatorer går allting bra