Sömnproblem och trots hos 1,5-åring

Hej!

Jag är inte förvånad att er lilla kille agerar som han gör.
Han är dels i en känslig ålder, då den starkaste separationsfasen inträder/pågår och dels skall han finna sin roll i tillvaron. Samtidigt har han även genomgått en flytt (med allt vad det innebär), bytt förskola, fått diagnosen förkylningsastma och skall dessutom bli storebror.

Jag skulle tro att detta kommer vara jobbigt både för er och för honom ett bra tag till. Men som du poängterar så är detta en utvecklingsfas och han kommer ta sig igenom den också, som alla andra faser, med hjälp från er naturligtvis.

Mitt råd till er är att försöka sätte er in i hans situation så gott det går. Det finns många böcker som ger både inspiration och förståelse kring detta. Jag skulle rekommendera att läsa något av Jesper Juul eller Lars H Gustafsson (den första är familjeterapeut och den andra barnläkare).

I huvudsak går denna fas ut på att barnet utvecklar sin självständighet och förmåga att hantera sina känslor. Ni behöver hjälpa honom förstå och hantera sina känslor, vägleda honom i vad som är rätt och fel så att han kan fungera som en social individ, både hemma och med andra kompisar och vuxna.

Håll fast vid de rutiner ni har, det inger trygghet. Var dock beredd att tänja på gränseran när ni känner att ni inte orkar en dag. Han kommer testa er dagligen om och om igen och då gäller det att ni prioriterar vad som är viktigt och värt att "strida" om. Naturligtvis skall ni inte tillåta att han äventyrar säkerheten så att han kan skada sig eller andra. Men att hoppa från soffan, om ni lagt en madrass/kuddar nedaför, kanske kan vara ok.

Du beskriver att han får mycket uppmärksamhet och gos, vilket är jättebra! Det är precis vad han behöver.
När lillasyster kommer skulle jag också rekommendera att ni ger storebror 20-30 minuter varje dag, då han får umgås med dig eller pappa ensam. Vi denna tidpunkt, som ni gärna kan göra en rutin av, så är det meningen att han skall få bestämma vad som skall ske. Vill han hoppa från soffan gör ni det eller så kanske han vill pyssla.
Förutom denna stund skall ni naturligtvis fortsätta låta honom hjälpa till att laga mat, duka och städa. Det ger er både chans att umgås och chans för honom att visa att han kan.

Jag är säker på att ni kommer hantera denna fas, och alla andra, på bästa sätt. Jag vill dock återigen understyka vikten av att det blir lättare om man är förberedd-påläst och som föräldrar får man inte glömma att prata med varandra ;)

Lycka till med allt!

MVH Christine

Tusen tack för svar. Jag har köpt och läst ett par böcker av både Lars H Gustavsson och Jesper Juul, men även om de gett bra råd och tips så har jag saknat en ren beskrivning av hur barnens utveckling ser ut, kanske främst den psykologiska biten. Har du något specifikt boktips på den punkten?

Om jag förstår dig rätt så behöver sonen nu kärlek och uppmärksamhet, egen tid med oss, fasta rutiner och gränser och hjälp med att sortera sina känslor. Sen får man helt enkelt stå ut med att han sover dåligt och kräver uppmärksamhet jämt. Stämmer det? 
Det är alltså inget konstigt med att sonen behöver så mycket uppmärksamhet som han gör nu? Något vi gör fel? Ska vi ge honom all denna uppmärksamhet eller är det bättre att försöka vänja honom vid att han inte alltid kan ha ensamrätt på en av oss?

Skulle också vilja fråga kring detta du nämner om att t ex laga mat och diska. Han älskar att diska och gör det ofta. Matlagning tycker han också är hur spännande som helst men han förstår verkligen inte att han gör sig illa på heta kastruller och liknande. Andras barn i samma ålder klarar av att stå på en pall och röra om i stekpannan, men vår son försöker hela tiden stoppa ned handen i stekpannor och grytor, trots att vi försöker att tala om och på olika sätt visa honom att det är farligt. Han har också bränt sig några gånger men tycks inte ta någon lärdom av detta. Samma gäller att stå på en pall eller hoppa i soffan - han har ingen känsla alls för att det är farligt och han måste vara försiktig, utan kliver plötsligt utanför och ramlar och slår sig, vilket han dock inte heller verkar lära sig av. Alltså måste en av oss stå bredvid hela tiden och vara beredda på att fånga honom. Är det normalt? Går det att lära honom på något pedagogiskt sätt, eller måste det bara få komma med åldern?  

Hej igen!

Jag skulle rekommendera att läsa boken "Utvecklingspsykologi" av Philp Wang och Björn Nilsson, gärna den andra utgåvan.

Min erfarenhet är att man i småbarnsåren tyvärr ofta får nöja sig med att sova dåligt, däremot skall man naturligtvis få någon form av sömn. Det underlätta om man som föräldrar delar på "bördan". Till exempel kan man ge varandra chans att få sovmorgon en gång i veckan. För övrigt tror jag alla mår bra av att anpassa sig efter situationen, det vill säga gå och lägga sig hyfsat tidigt och kanske sänka kraven hemma generellt.
Det är en period som går över, vilket kan vara bra att påminna sig om ibland. Rätt vad det är kommer era söta barn in med frukost på sängen till er, inte allt för tidigt, en söndag morgon ;)

Jag tror absolut på att barn behöver mycket uppmärksamhet. Naturligtvis skall det inte går till överdrift. De behöver  tid för sig själva, dels för att få vara ifred och dels för att utveckla sin förmåga att hitta på saker själva.
Barn som generellt har svårt att hitta på saker själva, brukar uppskatta de stunder då de har sin exklusiva tid (som jag nämnde i föregående inlägg) med en förälder. Vilket genererar i att barnet får utlopp för sin kreativitet och fantasi (eftersom föräldern egentligen bara skall leka med på barnets premisser), som i sin tur gynnar barnets "hitta-på" förmåga.

Att hjälpa till med hushållssysslor ger som sagt barnet chans att känna att de deltar och klarar olika uppgifter. Ni vet naturligtvis bäst vad er son kan hjälpa till med. Att röra i grytorna är jag säker på att många barn i hans ålder inte riktigt klarar, med tanke på olycksrisken. Men att sitta i sin barnstol och få hjälpa till med salladen eller duka klarar han säkert. Blanda smeten till sockerkakan går nog också bra! För att inte tala hur bra de flesta barn damsuger och diskar!

Vissa barn är mer benägna att utsätta sig för olyckor än andra, men det brukar ge med sig. Tack och lov är det sällan det sker några allvarligare olyckor, trots allt.
På BVC kan du får mycket tips och råd kring hur ni kan barnsäkra ert hem. Normalt är der badrummet och köket som är de ställen som är "farligast". Men man bör även se över att fönstrena har lås, möblerna inte välter i första taget och så vidare. Naturligtvis måste man även lära barnet vad som är farligt och inte ok. Det blir dock lätt för mycket "aj aj" och i en viss ålder är det väldigt frestande att testa om mamma reagerar likadant alla gånger. Därför kan det vara bra att säkra hemmet, för att minimera de värsta olycksriskerna.

/Christine