vad är otrohet?

För min del är otrohet det som man har kommit överens med sin partner om att det inte är okej att man gör.

"Sådant man inte kan göra medan partnern är nära" är inte riktigt heltäckande, för folk har olika moraliska grunder för vad de själva tycker är okej och inte. Ifall en person tänder på att hångla inför sin kille, t.ex., och gärna gör det när han ser, kan det ju fortfarande vara otrohet beroende på hur han uppfattar det.

"Sådant man inte vill att han ska göra mot en" har samma brist som ovan.

Alltså är det bäst att inom sitt förhållande definiera vad som är okej och inte (och ibland kanske, om nödvändigt, omformulera reglerna).

Meli:
Smekningar var som helst på kroppen då?
Eller om man inte rör vid varandra alls, men berättar att man älskar den andra och hoppas en dag kunna bli ihop, och planerar ett liv senare, och säger att den är vackrast i världen och ...

Vill inte bråka med dig eller attackera dig personligen, jag blir bara nyfiken på hur man kan dra "en gräns" sådär. Eller snarare, vad går gränsen emellan, vad finns på vardera sida om gränsen, och hur vet din partner det?

Meli:
Okej.

När man övergår från tankar till handlingar med ett ... "amoröst syfte"? Jag kan hålla med dig för egen personlig räkning.

Jag vidhåller dock att jag tycker att man måste definiera det ihop med sin partner för att vara säker på att båda tycker lika. (Men det vidhåller jag mest för att jag är en tjatig typ som ibland blir förtjust i mina egna idéer och vägra "släppa taget" om dem. )

Bree Van De Kamp:
Jag fortsätter envisas med att överanalysera allt folk säger, då!

Så, med ditt resonemang, så skulle jag, om min sambo är bortrest och jag blir hejdlöst kåt en dag, kunna gå ut på krogen, ragga upp en slumpmässig karl och sexa järnet i några timmar och sedan hysta ut honom utan att vara otrogen?

Bree Van De Kamp:
Förutom om man kommit överens om att det inte är det, förstås.

Tvillingfarsa:

Aaah, för att det är hela skälet med att sitta och läsa forum och skriva i dem - att sätta sig in i andras åsikter och försöka förstå mer precis hur de menar, antagligen? Det är rätt uppenbart i den här tråden att alla har så olika uppfattningar om vad otrohet är, tycker det är spännande och vill få veta mer. (Inte minst därför att olika uppfattningar om det riskerar att leda till en del ledsamheter.)

Analysera och fråga mera tycker jag är oerhört intressant, jag är nyfiken på hur andra människor tänker.

Jag ifrågasätter ingens åsikter, och säger inte att någon tycker fel, vill bara veta resonmang bakom och lära mig mer om hur andra tänker.

Som sagt, i mångt och mycket det jag tycker poängen med diskussionsforum är.

Tvillingfarsa:

Ha, där tryckte jag "posta" lite kvickt. Jag försöker inte bevisa brister, det har jag ingen glädje av, utan vill veta hur resonemangen angående de undantag för regeln (eller de extremer) jag kommer att tänka på ser ut.

Tvillingfarsa:

Ja, men det är det jag tycker är så intressant, ju! Jag tror inte det finns en solklar rangordning sådär, det är därför jag frågar mer. Jag skulle t.ex. tycka att det var mycket värre om min sambo sa till någon annan att han tycker hon är vacker, att han vill ha henne osv än om han kysste någon utan att det låg mer än hångelsug bakom. Så det är p.g.a. de här diffusa gränserna, reglerna, rangordningarna och värderingarna som så många verkar ta för givna delas av alla, som jag vill analysera mera! (För jag tycker det verkar som om vi inte alls är så ense om vad som är värre än vad som vi kanske tror att vi är - och sen är det inte konstigt om man i förhållanden åker på nitar för att man inte alls har samma uppfattning om saker och ting, osv.)

Tvillingfarsa:

Absolut inte, det var inte det jag sa. Allt jag sa är att jag skulle tycka det andra var _värre_. Det var mest för att exemplifiera vad jag pratar om - att en del skulle nog ha svårare att komma över fysisk än mental otrohet, och andra tvärtom.