Hur blev det så här?

Hejsan!!

jag känner igen mig i det du skriver .. men var itne kär i någon tjej i skolan.
utan levde med en man i 10 år vi fick 2 bbarn ihop, men kände något var *fel*,, ville inte gosa pussas eller vara intim med min dåvarande man.. men jag började förstå varför när vi var på en fest min man var med å tjej ville testa kyssa mig  ja ja tänkte jag å testade,, har aldrig i hela mitt liv blivit så upphetsad å verkligen kände att jag vill kyssa henne igen..  men detta var så fruktansvärt jobbigt för mig att jag *kom* på att jag var ju flata å ville ju inte ha en man så jag då hade å två barn dessutom med.. jag så hemskt att behöva skiljas,, men mannen föstod också varför och vi har en bra vänskap.

men man kan inte gå runtoch  leva i en  lögn och tro allt ska bli bra..

du har kanske bara vaknat upp och blivit nyfiken på kvinnor och inget mer,, bara du som kan känna det!!

Jag är också i en liknande situation men jag viste redan tidigt att jag var bisexuell och gillade både tjejer och killar. Men de blev en man jag gifte mig med och vi lever lyckliga med 2 barn.. MEN.. Jag har ocks börjat känna att något saknas.. jag saknar "tjejsex". Jag älskar min man och hade aldrig äventyrat mitt äktenskap med honom.
Hur känner du för din man, är du mindre tänd på honom eller går dina fantasier paralellt med dina känslor för honom, för isåfall är de nog ingen fara.. Kanske kan du börja småprata lite om de med din man, ta reda på vad han känner.. Min man vet om att jag är bi och tänder på tjejer,, så att titta på porrfilm med tjejsex, tillsammans är något jag varmt rekommenderar
Men som sagt.. de beror ju på om du känner att de "bara" är tjejer som gäller nu eller inte..
Hoppas de ordnar sig!
Kram

Tack för erat svar!! Jag vet inte om det beror på att vi har många barn och helt enkelt inte har nån tid över för att känna lusten eller om det faktsikt är för att jag skulle vilja träffa en tjej. Usch va svårt det är när man har familj. hade det här varit för några år sen så hade jag säkert inte tvekat  :/ men nu är det en helt annan sak. Min man är otroligt fin kille, han har allt man kan begära på en man (mina mått mätt)  och han förtjänar inte att jag har dessa känslor. jag är så splittrad..   

Jag har visserligen vetat sen sena tonåren att jag intresserar mig för tjejer men nu är jag git med en man och har två barn, dessvärre känner jag mig helt fel. Jag önskar ibland att jag inte hade haft så bråttom med att gifta mig och skaffa barn, jag borde ha utforskat vem jag var och vad jag ville först. Mina barn är det bästa som nånsin hänt mig så missförstå mig rätt, men om jag var tillräckligt säker i mig själv och kände mig tryggare i min kropp så hade jag förhoppningsvis lyckats hitta rätt tjej istället. Det är ju inte bara det där lilla problemet att man hellre hade varit med en tjej, man måste ju hitta en tjej också... dom växer inte på träd direkt.