Ang Jesper Juul. Hur gör man för att inte kränka?

Jag tycker att det finns ett mellanting mellan att stå och tjata tills barnet klär på sig själv och att handgripligen tvinga på barnet kläderna.

Jag försöker undvika att tjata, eftersom både jag och barnen blir trötta på det. Precis som du, ser jag till att ha framförhållning och förbereda barnen på vad som ska göras. Om äldste sonen inte vill klä på sig själv utan hellre springer omkring och leker, säger jag till honom två gånger. Hjälper inte så "samlar jag ihop honom" så att han kan lugna ner sig. Oftast räcker det med att jag sätter mig på golvet och ber honom komma till mig, t ex för att få en kram. Sedan hjälps vi åt med det första plagget och därefter klär han oftast på sig resten själv.

Inte säger Juul att man kränker barn för att man inte gör som de själva vill?! Han trycker ju jättestarkt på det faktum att man ska sätta gränser kring den egna integriteten och absolut just säga "nej" gentemot barn.

nej det var inte så jag menade, men jag menade att om jag agerar mot hans vilja, att om jag just handgripligen håller fast honom och tvingar på honom kläderna.

Okej! Tack för tipset!
Det känns så svårt när man har bråttom att inte tjata och gnälla så jäkligt! Ändå försöker jag alltid vara ute i god tid...

Jag känner igen mig

OK, då förstår jag vad du menar. Nej, jag tycker inte heller att det är någon höjdare att handgripligen tvinga barn till något men ibland anser jag att man måste. Vad gäller kläder så har jag nog aldrig tvingat på mina barn kläder. Däremot har jag sagt att vi måste gå och antingen så går vi med kläder eller utan = kläder är ett fritt val, men gå måste vi. Det tycker inte jag är kränkande. Jag kan presentera något som är ett faktum som att vi måste gå för att vi har en läkartid att passa, eller för att brodern måste kissa eller vad det nu är. Det handlar ju om att faktiskt visa respekt för en annan persons integritet. Det är inte ok att låta storebror kissa på sig för att man tycker att det är fantastiks kul att gunga.

Jag upplever faktiskt inte att Juul säger så heller. Min uppfattning är att han snarare är noga med att man inte ska lägga någon skuld eller liknande på barnet för att det protesterar mot något det inte vill göra. Att ta på sig ansvaret själv. "JAG vill att vi går nu. Jag förstår att du tycker att det är jättekul att gunga, men nu behöver storebror kissa så nu går vi".

Näe förmodligen tolkar jag lite vilset :) Har inte läst så supermycket än men jag gillar hans grundtanke och försöker tänka lite mer ur barnens perspektiv än jag gjort tidigare, men det är en utmaning att behålla lugnet :) och tycker att det är svårt när tiden och tålamodet inte räcker, är gravid i v 28 och har en 2åring och en som snart är 5 som ibland tär lite på den lilla ork jag har efter att ha skrivit C-uppsats en hel dag :P

Jag tycker att det även är viktigt att skilja på sådant som gäller den egna kroppen och annat. Jag har nog aldrig på mina barn något som gäller den egna kroppen - typ klä på sig, borsta tänder, tvätta håret, gå på toaletten etc. - kroppslig integritet. Däremot lyfter jag utan att tveka bort dem från sängen när de står och hoppar tillsammans för att det finns en överhängande risk att det slutar med en färd till akuten, jag lyfter utan tvekan bort dem ur sandlådan om de kastar sand på andra barn om de inte ger respons på annat. Det är ju inte att kränka, inte enligt Juul heller skulle jag säga.

Skriver verkligen Juul att man kränker barnen när man inte gör som de vill?? Så har inte jag uppfattat det..
Det viktigaste tycker jag är att respektera deras åsikter och känslor. Att bekräfta att man har förstått vad de menar, vad de vill osv. Tex genom att säga "jag förstår att du vill gunga mera men nu är det dags att gå in och äta". Det är inte kränkande!

Nej, jag säger bara "Nu går vi! Ska du ha några kläder eller vill du frysa?". Blir det då ingen reaktion, så tar jag kläderna i en hand och barnet i den andra - och så går vi.