• Anonym (överkänslig?)

    Irriterar mig på hans gulligull...

    Jag är gift med en man, vi har varit ihop i 4,5 år, och han hamnar i perioder då han är så himla överdrivet gulligullig. Visst är det charmigt och nyttigt och allt det där med en kille som har lätt för att uttrycka sina känslor, men nu börjar jag liksom tycka att det är snudd på så sött så jag får ont i tänderna.

    Det går liksom inte tio minuter när vi är hemma så säger han saker som "jag älskar dig", "du är bäst i världen" och sånt. På dagarna, när vi jobbar, kommer det sms flera gånger med söta kärleksförklaringar. Inte nog med det, utan han fiskar även efter egen bekräftelse "älskar du mig?", "jag tycker om att du älskar mig lika mycket som jag älskar dig" och såna frågor och påståenden, så jag hinner knappt säga sådana saker på eget initiativ. Eller så kommer det sms som ger mig lite dåligt samvete, där det står saker som "jag saknar dig, fick inte höra din ljuva röst i morse?" om jag inte hunnit ringa på vägen till jobbet.
    Fattar ni hur jag menar?

    Jag får så dåligt samvete över att jag börjar känna mig kvävd, eller som att jag drunknar i ett sötsliskigt hav av snuttifieringar.  Är det mig det är fel på? Jag älskar honom högt, men jag känner att jag börjar svara med "mmm" och tänka på annat istället för att glädja mig åt hans kärleksförklaringar. Och så börjar han fiska ännu mer efter "älskar du mig" och sånt. 

    Det känns lite som en ond spiral, och jag vet inte hur jag ska hantera det. Vill ju inte såra honom...
    Nån som har nå tips eller känner igen sig? 

  • Svar på tråden Irriterar mig på hans gulligull...
  • Hannah76

    Först tänkte jag att du var knäpp... Men när jag läste mer så förstår jag vad du menar! Blä... JAg skulle bli galen och totalt avtänd av sånna sms. Har en kompis som håller på så, säger jag älskar dig innan vi lägger på och svara jag inte det tillbaka så typ nästan beordrar hon att jag borde säga det.. Usch.

    Kan du prata med honom?

  • Anonym (Sara)

    Låter som om han har ett väldigt behov av bekräftelse, och att han dessutom har satt dig på en piedestal.

    Förlåt om jag frågar, men är han helt psykiskt stabil i andra avseenden?

  • Anonym (överkänslig?)
    Hannah76 skrev 2011-04-08 10:30:14 följande:
    Först tänkte jag att du var knäpp... Men när jag läste mer så förstår jag vad du menar! Blä... JAg skulle bli galen och totalt avtänd av sånna sms. Har en kompis som håller på så, säger jag älskar dig innan vi lägger på och svara jag inte det tillbaka så typ nästan beordrar hon att jag borde säga det.. Usch.

    Kan du prata med honom?
    Haha, ja det är ju inte att jag undrar själv om jag är knäpp ibland. Man ska väl vara glad över att bli överöst med kärlek? ;)
    Ja, jag känner det som att det blir ett tvång, att jag inte hinner finna nån spontanitet i att uttrycka min egen kärlek till honom. Dessutom blir jag så matad med hans kärleksförklaringar att jag måste typ hinna fundera på annat än kärlek mellan stunderna - som jobb, barnauppfostran och sådana basala saker som också måste skötas när man är vuxen...

    Jag måste ju prata med honom. Men jag vet inte hur och vad jag ska säga, jag känner bara mig som en ragata som inte uppskattar hans kärlek och jag tror att jag kommer såra honom... :( 
  • Hannah76
    Anonym (överkänslig?) skrev 2011-04-08 10:59:33 följande:
    Haha, ja det är ju inte att jag undrar själv om jag är knäpp ibland. Man ska väl vara glad över att bli överöst med kärlek? ;)
    Ja, jag känner det som att det blir ett tvång, att jag inte hinner finna nån spontanitet i att uttrycka min egen kärlek till honom. Dessutom blir jag så matad med hans kärleksförklaringar att jag måste typ hinna fundera på annat än kärlek mellan stunderna - som jobb, barnauppfostran och sådana basala saker som också måste skötas när man är vuxen...

    Jag måste ju prata med honom. Men jag vet inte hur och vad jag ska säga, jag känner bara mig som en ragata som inte uppskattar hans kärlek och jag tror att jag kommer såra honom... :( 
    Fast för mig är inte det där att bli överöst med kärlek - det är att bli kvävd.. Och att han lider av ett enormt bekräftelsebehov. Vet du vad det kommer från?

    Det är härligt med kärleksförklaringar - men det är lika vidrigt att bli "tvingad" att ge tillbaka.
  • Anonym (överkänslig?)
    Anonym (Sara) skrev 2011-04-08 10:32:38 följande:
    Låter som om han har ett väldigt behov av bekräftelse, och att han dessutom har satt dig på en piedestal.

    Förlåt om jag frågar, men är han helt psykiskt stabil i andra avseenden?
    Han har ett enormt bekräftelsebehov och stunder av låg självkänsla, det har vi pratat om många gånger och det är nåt vi försöker att jobba bort, i alla fall den låga självkänslan - men det hänger väl ihop med bekräftelsebehovet...

    Vad jag märkt och vet om så har han inga andra bekymmer med psyket. Han är en underbar pappa, är väldigt social och rolig att leva med och han är min bästa vän. Det är bara så jobbigt att det är blir en sån överdos av gull ibland... 
  • Anonym

    Jag har själv varit i ett sånt förhållande, dock ett ganska kort sådant. Han satte mig på en pedistal innan jag ens visste om jag ville satsa på förhållandet. Efter fyra månader klarade jag inte av att höra en komplimang i varje mening längre, speciellt inte när han blev arg på mig när jag inte kunde säga "Jag älskar dig" tillbaka. Då gjorde jag slut. Det tog ganska lång tid innan han kunde acceptera att jag inte var intresserad längre.

  • Anonym

    Jag veeet...tyckte nästan det blev avtändande till slut.
    Kunde sitta och diskutera ngt allvarligt,så blev hans blick dimmig liksom och bara"du är såå sööööt"..jaha..ehh,kanske inte rätt tillfälle liksom.

  • Anonym (Sara)
    Anonym (överkänslig?) skrev 2011-04-08 11:02:31 följande:
    Han har ett enormt bekräftelsebehov och stunder av låg självkänsla, det har vi pratat om många gånger och det är nåt vi försöker att jobba bort, i alla fall den låga självkänslan - men det hänger väl ihop med bekräftelsebehovet...

    Vad jag märkt och vet om så har han inga andra bekymmer med psyket. Han är en underbar pappa, är väldigt social och rolig att leva med och han är min bästa vän. Det är bara så jobbigt att det är blir en sån överdos av gull ibland... 
    Ja, förstår det.

    Jag tänkte först at han verkade ha drag av bordeline, men om han i övrigt inte uppvisar några såna tendenser är det förstås inte så.

    Kan du inte bara säga såhär:

    "älskling, jag blir jätteglad över alla dina kärleksförklaringar - men jag skulle vilja att du ger MIG utrymme att berätta att jag älskar dig också, utan att du har gjort det först. Och då kanske det inte blir lika ofta som nu."
  • Anonym

    woooow.. det är som att läsa mina egna ord.. det ÄR pissjobbigtSkäms
    Min gnäller på att jag aldrig "gosar" eller tar egna initiativ.MEN HUR SKULLE JAG KUNNA...jag hinner ju aldrig då han är "på mig" 24/7....

    Lycka till

  • Anonym
    Anonym (Sara) skrev 2011-04-08 11:05:42 följande:
    Ja, förstår det.

    Jag tänkte först at han verkade ha drag av bordeline, men om han i övrigt inte uppvisar några såna tendenser är det förstås inte så.

    Kan du inte bara säga såhär:

    "älskling, jag blir jätteglad över alla dina kärleksförklaringar - men jag skulle vilja att du ger MIG utrymme att berätta att jag älskar dig också, utan att du har gjort det först. Och då kanske det inte blir lika ofta som nu."
    kan du berätta lite om borderline?
Svar på tråden Irriterar mig på hans gulligull...