Tänkvärda ord om bonusföräldrar...Sanna Lundell

Det va bra skrivet

Håller med. Trött på störda bonusföräldrar... både män och kvinnor!

Der gikk kärringen for langt, drar alle over en kam og gir ingen åpning for andre känslor enn de rosa. 
Mycke av det hon skrev var bra.
Känner man at man ikke handterar rollen som styvmor, at de negative känslorna overskuggar det positive, så ja da bör man backa. Men å ha slike känslor er ikke unormalt!
Og by the way, några unger  ER bortskämda. Hvorfor kan man ikke säga det?
Hun framställer det jo som at alle som säger att et barn er bortskämd, hater barnet. Så er det ikke.
Man måste absolutt ikke elske sine bonuser! 

mycket bra skrivet av sanna lundell

Oj, vad sur hon verkar vara.

Lever hon själv i ett dysfunktionellt förhållande och känner att hon behöver leta fel hos andra konstellationer för att själv känna att hon kanske inte har det så pjåkigt ändå?

Om en bioförälder och deras särkullbarn inte klarar av att leva ett normalt familjeliv med en ny vuxen i familjen borde de verklgien krypa tillbaka till sin curlinghörna, så kan man också tolka det ifall man bara ska rikta in sig på en del av parterna.
Allt ska inte anpassas från den barnlösas sida utan det handlar väl lite om att ge och ta?

Jag exempelvis ger bra mycket mer än jag får tillbaka och ändå är det jag som är "den onde" i mångas ögon.

Galet. Bortskämt. Uppfuckat helt enkelt.

Tycker det är jättetråkigt att läsa sånt här när alla vi bonusmammor ska dras över en kamm! Är det inte självklart att det är väldigt omtumlande att bo med personer som man inte från början har varken släktskap till eller några känslomässiga band. Det finns forum där de kan yttra saker som man förmodligen aldrig kan säga högt hemma. Dessa forum är jätteskönt att ha för många, tråkigt att så många kvinnor känner sig hotade av att "den andra kvinnan" inte alltid tycker att livet i en styvfamilj är lattjolajban. Det betyder inte att personerna som skriver i dessa forum inte gör sitt ytttersta i familjen för att få det bra. Oftast beror dessa konflikter på bioföräldrarnas samarbetsförmåga och dåliga samveten inte på barnen.

Kan säga att mina egna bonusbarn är väldigt förtjusta i mej, och att jag själv gör mitt yttersta, deras tillvaro har förbättrats100% sedan jag kom in i deras liv. Däremot kan jag bli arg över att det jag gör inte "räknas" att man är så lätt borträknad osv. Man tas förgiven. Tillslut orkar man inte styra upp situationen längre, man vill inte vara förälder till barn man inte valt. Och nej, jag är inte förälder, barnen har föräldrar och om kravet är att man ska ta över mamma rollen så är det ofta förmycket begärt och det skär sig i familjen från alla håll.

Välkommen till "En BES-mammas bekännelser", där ska det redas ut ett och annat....

besmamma.wordpress.com