Hjälp - bråk och slagsmål hela tiden
Startade för ett par månader sen där här tråden www.familjeliv.se/Forum-3-25/m57065319-14.html för att jag ville komma till rätta framför allt med problemet att sonen slår sin lillasyster och oss. En slutsats var att jag direkt kunde lägga ner alla tankar på att konsekvenser skulle hjälpa oss. Jag lärde mig att vitsen med konsekvenser bara är att barnet ska förstå konsekvensen, medan jag var ute efter att få sonen att sluta slåss.
En annan slutsats var att jag måste försöka lyssna mer på sonen och försöka prata om hans känslor. Och jag har verkligen försökt. Enda gången jag har fått något vettigt ur honom sa han att han vill vara ifred när han blir arg, och vi kom överens om att nästa gång han blev arg skulle han gå in på sitt rum (naturligtvis utan att vi stänger dörren) tills han kände att han ville vara med oss andra igen. Men när det hettar till har det naturligtvis inte funkat att påminna honom om detta. Andra gånger jag pratat med honom får jag ingen som helst respons eller så pratar han om helt andra saker. Typ: "Men hur känns det när du blir så där arg?" - "Mamma, du ska hjälpa mig att bygga min legobil." Eller så får han den där luriga blicken och säger något i stil med "Jag blir arg för att du bajsar på dig". (Han är i kiss- och bajsåldern.)
Nu har det verkligen spårat ur totalt här hemma. Varenda stund vi är inom lägenhetens fyra väggar är det bråk, skrik och slagsmål. Antingen bråkar syskonen eller så är det konflikt mellan sonen och oss föräldrar. Vi är helt slutkörda och har inte kraft i stunden att vara konstruktiva. Det händer allt oftare att jag bara sjunker ihop på golvet och börjar gråta.
Jag måste bara få veta - är det någon som har lyckats få rätsida på problem av de slag jag beskrivit (i den här tråden och den gamla) genom att lyssna och prata med barnet? Vad har ni fått reda på genom att lyssna? Hur har sådana samtal sett ut? Vilka överenskommelser har ni gjort och vad har funkat? Eller har ni andra tips på det jag skrivit här eller i den gamla tråden?
Du som tänker svara i stil med "Jag säger till min son att han inte får slåss eftersom mamma får ont då - och då slutar han" kan bespara dig besväret att skriva. Sådana svar gör mig bara arg alternativt ledsen. Hade det hjälpt på min son hade jag inte behövt skriva den här tråden. (Jag påpekar detta efter erfarenheterna från min förra tråd - och hundratals andra trådar på Familjeliv för den delen.)
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-04-09 22:00
Sorry, jag skulle förstås ha skrivit att sonen är 3 år och 10 månader och hans lillasyster 1 år och 8 månader. Lite lättare att relatera till situationen om man vet det...