• Anonym (2011?)

    Jakten på en muslimsk fru.

    Känner att jag måste få ur mig lite av min frustration......

    Min sambo sedan tre år tillbaka är född muslim, dock inte troende eller utövande av någon annan kultur än den svenska. Hans bästa vän (kan kalla honom Ali) som också har blivit en av mina närmaste vänner har nu blivit övertalad av sin familj, som är mycket troende, att han ska träffa en muslimsk tjej och gifta sig med henne. 

    De har träffats en gång och gått igenom förväntningar osv på ett eventuellt äktenskap. De ska träffas ett par gånger till innan de bestämmer sig. Jag har såå svårt för att förstå detta. Det känns som att han ska "köpa" hem en fru och sen ska han bygga sig ett liv med henne oavsett känslor? Han ska "låta" henne jobba sa han. Alltså i min värld blir det helt snedvridet. Jag tycker så förfärligt synd om tjejen också. Vi har länge pratat om att vi ska resa på en sol-bad-semester i flera veckor en vinter när vår vän har hittat en tjej, så att vi kan åka alla fyra. Nu sa han "Ja, alltså hon kan ju inte bada och sånt, men hon kanske kan va på hotellet då".

    Jag vill stötta honom, glädjas om han känner att detta är rätt väg, men jag känner mig mest frustrerad!!!

     Råd, tankar, erfarenheter eftersökes. 

  • Svar på tråden Jakten på en muslimsk fru.
  • Anonym (Svar)

    Förstår dig, jag har också väldigt svårt att förstå det här. Har hört några muslimer som säger i stil med "Man gifter sig först, sen kommer kärleken" fast hos oss är det ju tvärt om, här blir man kär först och sedan gifter sig. Så ja, det är väldigt svårt att förstå. Medans för dom är det ju normalt. Dock tror jag inte att du kan ändra det utifall han själv inte bestämmer att han inte vill ha en muslimsk tjej. Men eftersom det är hans familj som övertalat honom är det nog mer svårt än så. Menar inget illa mot muslimer överhuvudtaget, så länge dom är lyckliga och inte gör något för någon annans vilja utan bestämmer själva om sin religion och vad man vill "utöva" i religionen (sjal, inte bada inför andra... osv), så tycker jag att det är okej. Men när det handlar om att dom blir tvingade av sin familj etc, ingen person oavsett religion ska ju behöva tvingas till sånna stora saker som giftemål och vem man faktiskt ska spendera sitt liv och förhoppningsvis bilda familj med, så kan det inte vara lyckligt anser jag. Visst, i vissa fall kanske det blir en "perfect-match" och det faktiskt slutar lyckligt. Men sedan är det ju såklart stor skillnad på muslim familjer till muslim familjer, många är ju olika och det finns ju dom som är muslimer men inte övertalar sina barn till någonting, utan att dom får välja partner själva osv, men det är ju väldigt olika. Men jag kan förstå dig att det känns svårt.. Vet inte vad jag vill få sagt förutom att det måste känna svårt som vän, har du pratat med din vän om det här? Just av nyfikenhets syfte? Frågat vad han tycker om detta? Hur det känns? Om han ens vill detta? Osv... ?

  • Anonym (2011?)

    Tack för ditt svar! 

    Min sambo är lika frustrerad som jag, hans familj har aldrig lagt sig i vem han lever med men samtidigt är han ändå uppvuxen i samma kultur som Ali och han har en annan förståelse även om han tycker att det är sjukt. 

    Jag var ute och gick med Ali i två timmar i fredags och vi pratade ordentligt. Han förstår hur jag tänker men han säger att han inte orkar tjafsa mer med sin familj och han säger att det skulle underlätta vädigt mycket med en kvinna som delar hans kultur. Han sa "jag är ju vuxen nu, så jag måste ju hitta någon och få barn med och gifta mig med, det blir mindre problem med en tjej från min kultur". Han vill att framtida döttrar ska växa upp på samma sätt, de ska bära slöja, får inte träffa killar innan giftemål osv osv... Och han inser att med de värderingarna blir det svårt att leva med en svensk tjej..

    Det känns som att han har gett upp hoppet om att bli kär och gifta sig av kärlek. 
     

  • NadiaMi

    Om han vill att hans egna döttrar ska växa upp på det sätt du beskriver så är det ändå rätt smart av honom att välja en muslimsk kvinna som fru redan från start.
    Däremot borde han nog fundera på om det verkligen är möjligt att leva på det sättet om han och hans fru ska leva och verka i Sverige. Än mer om hans fru ska vara ute i samhället och arbeta.

    Har han och den blivande frun liknande värderingar vad gäller familjen så kan det faktiskt fungera, så länge de båda respekterar och uppskattar varandra. Helt fel ute är han faktiskt inte då de flesta av oss faktiskt väljer en livskamrat med liknande värderingar som vi själva har. Iallafall när det kommer till familjebildning.

  • Anonym (2011?)
    NadiaMi skrev 2011-04-11 09:40:41 följande:
    Om han vill att hans egna döttrar ska växa upp på det sätt du beskriver så är det ändå rätt smart av honom att välja en muslimsk kvinna som fru redan från start.
    Däremot borde han nog fundera på om det verkligen är möjligt att leva på det sättet om han och hans fru ska leva och verka i Sverige. Än mer om hans fru ska vara ute i samhället och arbeta.

    Har han och den blivande frun liknande värderingar vad gäller familjen så kan det faktiskt fungera, så länge de båda respekterar och uppskattar varandra. Helt fel ute är han faktiskt inte då de flesta av oss faktiskt väljer en livskamrat med liknande värderingar som vi själva har. Iallafall när det kommer till familjebildning.
    Jag tycker inte heller att det är fel att han väljer en kvinna med samma kultur som honom. Det är väldigt smart. Men att inte gifta sig av kärlek är för mig ofattbart. Att dessutom "låta" sin fru arbeta. Hon är väl lika fri som honom? Han har tidigare haft svenska flickvänner men hans familj har tjatat och tjatat och vääägrat att acceptera att han lever på svenskt vis och nu har han gett upp. 

    Det känns som en sorglig kultur.... 
  • NadiaMi
    Anonym (2011?) skrev 2011-04-11 09:49:18 följande:
    Jag tycker inte heller att det är fel att han väljer en kvinna med samma kultur som honom. Det är väldigt smart. Men att inte gifta sig av kärlek är för mig ofattbart. Att dessutom "låta" sin fru arbeta. Hon är väl lika fri som honom? Han har tidigare haft svenska flickvänner men hans familj har tjatat och tjatat och vääägrat att acceptera att han lever på svenskt vis och nu har han gett upp. 

    Det känns som en sorglig kultur.... 

    I den kultur han har växt upp i så är det annorlunda.
    Kvinnan är inte 'fri' på samma sätt som i den svenska kulturen och att han uttrycker det som att han ska "låta" sin fru arbeta är trots allt ett "korrekt" sätt att uttrycka det på. Iallafall sett till hur hans familj ser på saken.
    Traditionellt sett så behöver kvinnan ha mannens godkännande för att få arbeta. Så är det bara, enligt traditionerna.

    Problemen som jag ser det kan väl uppstå om de bor i Sverige, hans fru anpassar sig så pass att hon tar avstånd från de begränsningar som finns i det samhälle hon har lämnat bakom sig och hon kanske anser att de visioner hon hade tidigare inte riktigt håller längre eftersom de har en annan livssituation än hon trott att de skulle ha.
    Hon kanske när det kommer till kritan inte alls vill att hennes döttrar ska ha de restriktioner hon växt upp med, även om hon och mannen älskar och respekterar varandra i övrigt.

    Det är iallafall något jag skulle uppmana honom att tänka på innan han tar steget fullt ut.
    Några garantier finns ju inte och frågan är om han kan få ihop sina egna livsdrömmar med de förväntningar familjen har och som han känner ett behov/tvång att leva upp till.

  • Anonym

    Åh sånt här gör så ont i hjärtat. Jag är kär i en kille som har muslimsk familj och släkt, han själv har valt bort det. Han är kär i mig också men har en muslimsk tjej som han ska gifta sig med för att "det blir mindre problem då". Uuuuusch!

  • Anonym (muslim tjej)

    åäö
    Jag tycker att det skulle vara mycket lättare och de hade större chans att lyckas om din vän trodde på det han gör, vilket han verkar inte göra.
    att han har haft flera svenska flickvänner betyder att han inte bryr sig om de värderingar som hans familj och många andra muslimer har och då undrar jag varför han vill att hans dottrar ska ha en muslimsk uppfostran, och at han säger att just dottrarna ska leva på så sätt oroar mig faktiskt, det luktar lite dubbelmoral
    Om man tror på det muslimiska sättet att leva så ska man leva enligt det oavsett om det är en man eller en kvinna, vad är skillnaden liksom??
    Jag har gift mig på detta sätt, vi träffades några gångar innan vi bestämde oss, var förlovade ett bra tag och nu är vi gifta i 8 år och har en son på 2.5 år
    Jag ångrar inte mig det minsta och har hittat allt jag kunde önska mig i min man som är den första och sista i mitt liv. vi har samma värderingar och överens om det mesta men han har aldrig tvingat mig att göra nåt mot min vilja occh han får inte göra det heller, jag är lika fri som han och har lika mycket att säga om allt i vårt liv. Jag bär ingen slöja och badar inte, jag pluggade i flera år och jobbar nu och inget av detta har han bestämt utan det är så jag vill ha det och vi har diskuterat allt detta innan vi förlovade oss och vi var helt överens om det
    så att din vän kräver att hans fru och dottrar ska bära slöja och träffa nån innan de gifter sig samtidigt som han lever svenskt och hans framtida söner ska göra det känns orättvist.
    Jag tycker inte du behöver oroa dig för hans skull för det är han som vill ha det så, ingen kan tvinga honom till nåt men han verkar tycka att det passar honom

  • Anonym (muslim tjej)

    min keyboard skriver inte svenska bokstäver därför kopierar jag de innan och glömde radera de, sorry

  • Vemdär

    Jag är muslim och förstår inte heller det där tankesättet faktiskt =S Det är inte att det är muslimer det handlar om, utan nu råkar dem vara muslimer men det är kulturen dem lever i som spelar roll.
    I min kultur så gör man inte sådant...det ses som konstigt och då är det ändå samma religion.

    Vill den där Ali det här då? Eller är det så att han bara känner sig tvingad till det?

  • Pia och Elna

    Att inte gifta sig av kärlek och arrangerade äktenskap förstår faktiskt jag och tror ändå ofta är lyckliga. Så länge personerna som gör det är frivilliga och faktiskt får lära känna varandra så tror jag det kan bli bra. Hur mycket är egetligen kvar av passionen efter några år i ett vanligt äktenspap? Det är ju mer ett partnerskap baserat på ömsesidig respekt och självklart kärlek som jag tror även är framväxt.

    Men det jag reagerar på är att han ska "låta" henne jobba det är sjukt och visar hans hela syn på kvinnor och jag hade nog inte ens velat ha en sådan vän.

Svar på tråden Jakten på en muslimsk fru.