en eller tre faddrar

Gudmor och gudfar ska vara personer som du kan lita på till 100 % om något händer med er. Om det finns ingen kvar som kunde ta hand om era barn, så ska gudföräldrarna kunna hoppa in. Jag tycker att man ska ha max 2 gudföräldrar och tänka igenom ordentligt vem man litar på

Och jag har aldrig förstått poängen med faddrar (känner inte till någon som har det), så jag tycker att det kan räcka med en. Skulle killkompisen skaffa partner längre fram så får ni kanske två faddrar ändå.

Jag vill inte att gudföräldrarna ska hoppa in om vi skulle gå bort, bland annat eftersom lillen nu ska få andra gudföräldrar än storasyster. Men så här tänker jag kring faddrar: jag vill välja människor som kommer vilja och orka engagera sig i just det barnet de är faddrar till, de ska helst inte bo för långt bort, så att de kan hälsa på, och allra helst inte ha egna barn i samma ålder - då kanske det inte är lika kul för dem med gudbarnet. Men nu har vi inget par som kan komma på dopet och som är självklarast av alla.

Mannens singelkompis stämmer in på alla kriterier förutom att han är singel. Han kanske dessutom aldrig får egna barn vilket gör att det kan vara extra roligt för honom att vara fadder. Men han är inte van vid barn och därför något av ett oprövat kort. Paret som vi också klurar på är väldigt bra på att uppmärksamma födelsedagar osv och även bra med barn. Sen är både de och singelkillen goda vänner till oss förstås men vi har också andra goda vänner

puffar lite...

Att vara van med barn betyder inte att man är bra på att handskas med barn. Jag tycker helt klart att ni ska satsa på killkompisen, om han är villig att ta på sig uppdraget.

Men ni verkar ha stora krav på era faddrar, det är ju viktigt att ni pratar med dem om det så de är införstådda. För jag vet inte gemene man kanske tycker att det är så mycket mer i ett sånt uppdrag än på dopdagen? Det där med att ha ett par kan ni ju också fundera på vad som händer om de skiljer sig, det händer ju trots allt då och då. Då kanske ena personen försvinner totalt ur ert/barnets liv.

För övrigt kan jag ju tillägga att vi skippade faddrar helt till våra barn till dopet, de som vill engagera sig i våra barn gör det ändå och de som inte vill låter bli, vi behöver inte sätta etiketter på det.

Det finns inga officiella krav på att den som är fadder ska ta över vårdnaden för barn om det händer föräldrarna något. Allt sådant sköter socialtjänsten och de ringer aldrig kyrkan och frågar om barnet är döpt och vem som är fadder. Har ni sådana önskemål ska ni skriva det i ert testamente!

Jag tycker man ska välja långsiktigt när det gäller faddrar. Jag har sedan jag var tonåring ingen kontakt med mina faddrar. Det hade varit kul att ha!

Jag håller med om synpunkten att par ska separera och skilja sig. Jag vill också påminna om att faddrarna inte behöver vara närvarande vid själva dopgudstjänsten (man kan ju bli sjuk eller vara utomlands eller...).

Lycka till!

/Skånepräst

numera är ju inte gudföräldrarnas uppgift att ta hand om barnet om något händer föräldrarna ngt. 

mina barn har 2 faddrar  (sin farbror + morbror) och båda var singlar när de blev faddrar, men det är de inte nu - men det tycker jag är ganska "oväsentlig" kriterie när vi valde faddrar

Vi frågade alla tre att vara faddrar, men när vi frågade paret så svarade de att de kanske ändå skulle vara upptagna (de hade tidigare sagt att de skulle komma). Idag har de bekräftat att de inte kommer, det var min man som pratade med dem och de tre verkar gemensamt ha kommit fram till att paret då inte ska vara faddrar.  Känns tråkigt, men vi frågade inte paret innan vi valde dopdatum vilket vi ju kunde ha gjort.

Paret har planerat in andra aktiviteter på dopdagen efter att de fått inbjudan men antagligen innan de fått förfrågan om att bli gudföräldrar. Det är genom min man vi känner dem. Han ville fråga dem själv och han kunde ha gjort det lite tidigare än han gjorde. Fast de hade sagt att de ser fram emot att komma på dopet, vilket jag tolkade som att de kunde komma. Som ett par vänner är det inte alls konstigt att de väljer andra aktiviteter än dopet, men som gudföräldrar blir det det, anser jag.

Det blir singelkompisen då, en fadder bara, men förhoppningsvis vill han engagera sig lite extra i vår son.

Det är inte så att vi saknar vänner som bryr sig om våra barn men jag tycker att det är roligt med någon eller några vuxna som har en alldeles särskilld relation till barnet. Storasyster har gudföräldrar som hon älskar och som älskar henne tillbaks, jag vill gärna ge min son samma sak. Därför vill jag inte fråga våra syskon, jag vill att de alla ska ha en särskilld relation med vart och ett av våra barn.