Komplikationer vid adoption av homosexuella?

I med att homosexuella i Sverige har rätt att adoptera så finns det säkert ett större mörkertal än du kan tänka dig.

Jan

*asg* Ja, tänk...

Har hört att vissa länder inte längre  vill låta sökande från Sverige adoptera för att vi tillåter homosexuella att adoptera. Vet inte om det är sant, men hörde det från någon som arbetar inom fältet.

De adoptioner man hör talas om här i Sverige av homosexuella, har varit av lesbisk och ett homosexuell kvinna/man som via provrörsbefruktning eller insemination fått barn, och sen har partner adopterat när barnet är fött. 

För mig personligen så spelar sexualiteten en underordnad roll. Att vara en bra förälder handlar väldigt sällan om sexualitet...
Barnen kan bli retade av 1000 orsaker oavsett föräldrarnas sexualitet. 
Däremot kunde man önska att en psykisk undersökning skulle vara krav för alla som vill adoptera. Det är det inte nu. Och det finns fortfarande de som hävdar att homosexualitet är en psykisk sjukdom och om man kunde motbevisa det redan från början (plus uppfylla alla andra krav) så kanske det kunde hjälpa lite? 

Jag vet inte. Svårt ämne men intressant tråd TS!

"Har hört att vissa länder inte längre  vill låta sökande från Sverige adoptera för att vi tillåter homosexuella att adoptera. Vet inte om det är sant, men hörde det från någon som arbetar inom fältet."

Nej, det stämmer inte och har aldrig stämt. Det påstods, ganska bestämt vill jag minnas, från en del adoptionsorganisationer innan lagen ändrades. För över tio år sedan. Tänk vad seglivade en del föreställningar kan bli.

Jag vill gärna veta exakt vilka komplikationer som kan uppstå om man adopterar en homosexuell?

Rosa kläder??? Så alla som är homo gillar rosa.. kul, det var absolut  mer än jag visste

Här också. Får slå ihop mej med grannkarl och önska en kvinnlig bisexuell om det går?
Varför låsa sej vid homosexuella menar jag . Lite polygami skulle behövas här också.
Springs ändå mellan gårdarna i alla fall

det är inte det homosexuella PARET som adopterar. Det är närståendeadoptioner du talar om. Ex att man varit utomlands och tagit emot surrogathjälp och sedan har den ej biologiska länken i paret adopterat barnet genom en närståendeadoption. Det är inte samma sak som att ett par ställer sig i adoptionskö, genomgåe en utredning, skickar sin ansökan till x-land och hämtar barnet där, dvs internationell adoption. Detta handlar om att den ena parten adopterar barnet.

Vad menar du med mörkertal? Och "säkert" är ingen källa. Har du ett antal till mig?

Jag känner ett par homosexuella par som lever med barn, Men tillvägagångssättet i grund för att "skaffa" det barnet har inte varit genom gemensam adoption, eftersom PARET inte genomgått en adoptionsutredning i sin kommun. De har skickat ärendet till tingsrätten efter att kommunen utrett om det är förenligt med barnets bästa att adopteras av den ickebiologiska parten. Eftersom det är förenligt med barnets bästa, så måste du ju också medge att du först måste ändra lagen för att hindra detta?  Detta ex med surrogatmödraskap är inte tillåtet i Sverige och det kan vara svårt att få igenom en sådan adoption när barnet väl är fött.

Vid närståendeadoption och styvbarnsadoption är det, juridiskt sett, alltid _paret_ som adopterar! Annars skulle barnet "bara" byta förälder från den ena till den andra i ett par. Därför är också kravet att man skall vara gift alt ha ingått partnerskap för denna typ av adoptioner.

Såg att många hade kommenterat att min huvudfrågeställning var extremt felformulerad och misslyckad. Mycket hånskratt och förolämpningar kastade mot mig, och därmed kan jag direkt likna detta vid min vardag där jag blir skrattad åt och förudmjukad varje dag på grund av att jag är tetraplegisk. Jag tänkte att på Internet är folk annorlunda och att här kommer jag bli bemött med kärlek och respekt, men startandet av en tråd resulterar direkt i att bli kallad troll, skrattad åt och hatad överhuvudtaget.

Så förlåt till er för att jag felformulerade mig.
Och tack för att ni hellre valde att döma mig utifrån faktumet att jag är tetraplegiker och att jag stavade fel.

Det är nästan så att jag önskade att jag låg kvar i sängen ännu.

Åter till ämnet. Allt jag undrade var i fall det händer att barn (adopterade eller ej) vars föräldrar är homosexuella får psykologiska komplikationer när de blir vuxna på grund av dessa normer som måste följas. Ett par med ett homosexuellt barn väljer ju med stor sannolikhet att klä honom i rosa, och då känns det lite som att barnen i skolan eller på dagis eller hos dagmamman kommer triggas och börja retas. Jag vet detta eftersom min lillebror har varit i sammasits. Han hade en rosa keps när han gick i trean och det gick verkligen inte hem. Han fick heta Rosa Pantern resten av 3an och 4an, och han mådde givetvis inte bra av detta. Hoppas någon kan komma med seriösa åsikter och undvika att kommentera min tetraplegi.

MVH,
Johan