Maine coon - erfarenheter, tips, åsikter?

Jag har haft en maine coon. Hon var verkligen helmysig, väldigt "pratig" och social. Deras päls behöver ju inte så mycket omsorg heller, klar fördel. Fick dock klippa runt rumpan då det kunde fastna bajs där...
Go for it tycker jag!

Tack för ditt svar!

Vi kan utan problem tänka oss att köpa en vuxen katt som behöver omplaceras (om den klarar barn och andra katter) men många vill att katten absolut ska vara en innekatt. Hur kommer det sig, vet du det? Vill man inte att ens älskade katt ska få välja själv?

Angående detta med utekatt:
jag älskar mina katter. Jag har valt att skaffa dem. Det innebär att jag har ett ansvar, och i det ingår att ge dem ett bra liv. Ett liv bland bilar, rovdjur och elaka människor är inte ett bra liv. Därtill har inte mina grannar bett få min katt på sin tomt.

Angående köp av maine coon:
låt er inte luras av "50% maine coon" eller "maine coon utan stamtavla". Det ni då köper är en (oftast dyr) huskatt.
Katten ska ha stamtavla. Föräldrarna ska även vara testade mot HCM och HD.

Maine Coon är en helt underbar ras, trevliga, sociala, vänliga och lätthanterliga, men starka.

De är otroligt barnvänliga och lätta att ha och göra med, går bra ihop både med andra katter och andra husdjur.
Väldigt anpassningsbara.

Synen på katten måste förbättras och i det arbetet ingår framförallt att avliva inställningen att katten behöver få springa fritt ute. Givetvis behöver katten få frisk luft, motion och sysselsättning men det är ju en stor skillnad mellan att springa fritt vind för våg och att ge sin katt aktivering och tillgång till kontrollerad utevistellse i sele eller rastgård/in-nätad balkong

Inte en människa skulle komma på tanken att fråga varför inte hunden kan springa fritt ute, inte heller kaninen, hästen eller något annat av våra husdjur, så varför katten?

Ska man nu gå in ras-specifikt så är ju Maine Coon en oerhört naiv och godtrogen ras som med glädje skulle följa vem som helst hem. När de säger Curiousity Killed the cat var det garanterat en Maine Coon de tänkte på De kan lätt hamna i farliga situationer pga sin vänliga och närgångna läggning samt sin fullkomliga tillit till människor i allmänhet.

Har jag uppfattat det rätt om jag säger att en Maine Coon kanske ändå inte är så intresserad av att "ränna ute om dagarna" som till exempel vår vilda norska skogskatt på 6 månader gör? Man kan se henne fara omkring i sidled med megaburrig svans långt ute på en åker och man SER verkligen hur mycket hon njuter.... Vi bor väldigt bra, en liten by på typ 8 (snälla och rara) hushåll, men ändå relativt nära till en 70-väg (typ 500 m) , är det inget bra ställe heller att låta en Maine Coon gå fritt med möjlighet att gå in på altanten?

För av ren lathet har vi nog ingen lust att låta katten gå i koppel....

Dagdrivarn: Katter är ju kända för att INTE vara som hundar eller andra "människodjur", de är sina egna, de vill bestämma över sig själva, så DÄRFÖR känner jag att just katter är man nästan tvungen att låta gå fria.... håller du inte med om det tänket?

Det är en ren och skär myt!
Katter är precis lika "människo-kära" som hundar, de bara visar det mer avmätt och är inte så hysteriska som hundarna.
Men det är absolut inte i större behov av frihet än en hund eller annat djur.
Er vilda norska skogkatt är vild för att han är 6 månader inte för att han vill eller får gå ute, om du släpper hunden lös som springer också den av sig. Nu är ju en megaburrig svans inte ett tecken på lycka utan på stress om en katt burrar upp svansen är det för att de känner sig hotade av något.

Jag skulle vilja säga att ni inte bor lämpligt till att släppa ut något djur med en 70-väg så nära.

En katt springer av sig precis lika bra inne som ute och ahr absolut inget behov av att gå ut. En katt har ungefär lika stort trafikvett som en 4-åring, just därför är det en otroligt vanlig syn att se vägen kantad av avlidna stackars påkörda katter Jag tycker ni allvarligt skall överväga att kanske inte ha djur om ni tycker det är för jobbigt. Att ha djur är ju ett ganska stort åtagande tyvärr verkar de flesta ha inställningen att katt eller guldfisk är något man kan skaffa om man vill ha något billigt och slippa omhändertagande.

JA absolut är en katt lättare än en hund då en katt går på lådan, men en katt behöver precis som en hund stimuland, den behöver kontrollerad utevistelse, den behöver pälsvård, få klora klippta och omskötta, de behöver få kvalitetsfoder och de behöver framför allt en massa mänsklig kärlek och värme. En utekatt blir rätt och slätt avtrubbad och blir ofta mer och mer distansierad ju längre tiden går, det är en av orsakerna till att katten har rykte om att vara så självständig, de måste distansiera sig och bli hårda för att klara sig bättre ute i den hårda naturen.

Jag var sjuk och sov i soffan, de tre som ligger på rad är alla tre fertila hanar som enligt andra kattmyter
inte skall kunna gå ihop utan att slå ihjäl varandra. Visst gruffar pojkarna emellanåt men aldrig i knä hos
matte de vet att  minsta bråk och de åker ner. Alltså bråkar de inte i knä för de vill ligga där och njuta av
den männskliga närheten.

Btw så har forskarna inte lyckats fastslå att katten faktiskt inte är flocklevande eller ensamlevande man gissar på något mitt emellan

Nu pratar vi visserligen inte om hemlösa eller helt utelevande djur här, men jag tycker ändå det kan vara värt att läsa denna sida då det verkar finnas en stor okunskap gällande katten över huvudtaget inne på detta forum.
http://www.felinebehaviour.se/levnadssatt.htm

Men påstår du på allvar att en katt inte har något behov av att gå ut?

Jag vet att burrig svans (och burrig katt i allmänhet) är ett tecken på att katten är på helspänn och redo för hot, men den här sortens burr är snarare ett "Whoohooo, fasen vad jag LEVER LIVET!!!!".....

Du missuppfattade mig nog, jag påstod inte att katter inte är människokära, utan att de har mer egna villkor på vad de går med på, osv. SJÄLVKLART är katter människokära, vår katt vi har nu är extrem på det viset, har bara träffat bondkatter innan och de är inte alls lika sociala och "trevliga" som denna katt.

Ja, vi är lata, det är delvis därför vi inte har en hund - för att katter klarar sig själva. Jag vet inte, du kanske har rätt... men min åsikt är den att en katt som blir älskad och får uppmärksamhet, inte blir "mer och mer utekatt"... Utan fortsätter att sova hemma om nätterna, mysa med oss så mycket det går, njuta av att få en bit lax eller en bit skinka efter att vi har ätit. Vi har åsikter som går isär, kanske är jag inte lika insatt i katters liv som du... men det är den erfarenhet jag har, efter 13 år med en katt.

Har samma uppfattning som dig, har haft katt hela mitt liv, och de har alla stormtrivits hos oss. De vi har nu går ut och in som de vill. Den ena vill vara inne mycket och söker gärna vårt sällskap medan den andra absolut inte vill vara inne specilellt länge, hon mår som en prinsessa utomhus då hon går på upptäcksfärder i naturen runt vårt hus sen kommer hon in och kollar läget med jämna mellanrum. 

Vi har en Maine-Coon och två huskatter. Medan huskatterna vill gå ut och vara ute så trivs faktiskt Maine-Coonen inne. Han kan ta en sväng ut på altanen men sedan räcker det. Han får erbjudande att gå ut och men väljer hellre att vara inne. Huskatterna får inte gå ut utan att någon har koll på dem, just för att det finns faror som lurar. Dessutom ska man ha koll på sina husdjur när de är ute, hundar som katter.

Självklart har de som alla andra djur ett behov av att få komma ut och få frisk luft, genom kontrollerad utevistelse, i koppel eller rastgård/in-nätad balkong eller liknande. Men de har inte behov av att få gå ute okontrollerat.

Jag missuppfattade vad du menade med "burr".

Hur som helst självklart så kan katten tycka att jippie vad roligt det här är, men tycker inte hunden det när den släpps lös korta stunder? Inte fanken känner jag någon som för den sakens skull släpper sin hund lös och går in och dricker kaffe eller ännu värre åker till jobbet! Och visst sjutton jublar min tonåring av lycka och springer överlyckligt ut om hon får vara ute sent en ljus och härlig sommarnat, men är det lämpligt för henne/honom? Är det vettigt att låta alla göra saker bara för att de tycker det är superskoj?

Man måste skilja på vad en katt eller djur eller människa behöver för att MÅ BRA och vad som de helt enkelt bara tycker är skoj men som inte är bra för dem och vad det egentligen har behova av och vad de inte har behov av. Att vilja något och att behöva något är ju två helt skilda saker som jag försökte beskriva ovan.

Jag har studerat katters beteenden som hobby i många år, jag har läst en hel drös med artiklar, tidskrifter, böcker mm mm mm om katter och kattdjurs beteende. Jag har haft förmånen att få leva med katt i stort sett hela mitt liv, har fött upp sen 98 och även fått glädjen att leva med katter i grupp vilket ger en helt annan insyn i deras liv Vill med det inte säga att jag är på något sätt utbildad expert men att jag kanske har en lite annan syn på saken än de som levt med en eller två katter.

Givetvis är den individuella mångfalden stor men över lag så är det så att en katt blir mindre social av att vara ute de härdas, måste göra det även om de är älskade. En katt som är enormt nära och väldigt gärna inne och kärvänlig hade med stor sannolikhet varit ÄNNU mer harmonisk som innekatt. Sen finns självklart alltid individuella skillnader, en del skiljer sig från mängden såklart. Så är det ju alltid