Varför så svårt att acceptera att vissa helt enkelt inte vill?!

Jag har ingen sexlust alls när det gäller penetration och har aldrig någonsin haft det. Jag blev av med oskulden "bara för att" - skulle jag få spola tillbaka tiden skulle jag hellre behållt den och de gånger jag har haft vanligt sex så har det varit för att jag vill göra mannen i fråga nöjd. Min nuvarande pojkvän accepterar att jag inte har någon sexlust och vi lever ett bra liv där vi har ersatt vaginalt sex med så mycket annat som oralsex, vanlig beröring där vi utforskar varandras kroppar, massage, även analsex då och då..

Det han inte accepterar är när jag säger att det bara är så, när han frågar mig VARFÖR jag inte vill ha vaginalt sex. Han tror att jag har något fel medicinskt, fysiskt eller liknande och ska uppsöka hjälp hos läkare eller gynekolog eftersom att jag har lust till oralsex men ingenting annat. Jag har provat allt möjligt som har med medel och piller att göra men ingenting fungerar. Jag vill helt enkelt inte ha sex när det ändå inte ger mig ett piss!

VARFÖR kan man inte ha 0 sexlust utan att det är fel på en? Måste man verkligen ha en gnutta sexlust för att man ska klassas som "normal"? Jag får ingen njutning av vaginalt sex, oavsett vilken ställning vi kör i eller hur mycket han än smeker på klitoris samtidigt osv men däremot får jag det genom allt annat (oralsex, analsex, pullande). För mig är vaginalsex en kuk som åker in i fittan ett flertal gånger och ingenting mer - jag ser ingenting skönt eller upphetsande i själva akten och det känns... ptja, ingenting?  (nej, jag är inte slapp så skippa kommentarerna om det). Jag blir kåt på syner, dofter och liknande och skulle ärligt talat kunna säga att jag blir mer kåt av att se honom nyduschad inlindad i en handduk än när han pullar mig trots att det är skönt.

Han tror även att det sitter i huvudet på mig, att min inställning till kuk i fittan gör så att jag inte tillåter kroppen att "känna efter" och "finna njutningen" som han säger. Kan det vara så?