ADHD: jobb och självständighet när barnet blivit vuxet?
Hej!
Idag hörde jag på radio om de stora svårigheter som möter personer med olika slags funktionshinder i yrkeslivet. Av Sveriges 500 000 funktionshindrade är det bara cirka 1/3 som lönearbetar. Särskilt svårt är det för pskiskt funktionshindrade. Reportern intervjuade en kille med aspergers som vid 40 år fått förslaget från Arbetsförmedlingen om förtidspension.
Det här fick mig att fundera. Arbetslivet har ju hårdnat de senaste cirka 15 åren och kraven tycks gå stadigt uppåt i alla former av yrken.
Vad betyder detta för barn med npf-svårigheter?
Jag startar denna tråd för att efterlysa historier om personer i vuxen ålder med npf-problematik, (jag tänker främst på ADHD, eftersom det är det vår barn har men alla som har efarenheter ska såklart skriva!)
Hur har de löst sina svårighteter?
Vem hjälpte dem?
Hur gick det för dem i skolan?
Är de självförsörjande idag?
Har ni intresseväckande, oväntade och gärna positiva berättelser att dela med er av?
Är ibland lite trött på att allt man läser om denna funktionsnedsättning bara handlar om problemen. Vi måste ju börja samla på lösningar också, för att kunna hjälpa våra barn, pusha på rätt sätt och framför allt utstråla att det faktiskt går att komma någonstans. Kanske inte exakt dit man ville eller drömde om men att flera av våra barn har möjligheter att kunna försörja sig och bilda familj och få leva ganska "vanliga" och trevliga liv.
Jag vill kunna visa på exempel för mitt barn, sätta upp rimliga målbilder och sporra honom att se positivt på sina möjligheter!
Har ni positiva berättelser, dela hemskt gärna med er!