Natt trots?

Hej,
Denna veckan har min treåriga dotter vaknat vid flertal tillfällen och varit enormt ledsen och arg. Till en början kan jag känna att hon inte är riktigt kontaktbar, men detta går snabbt över och jag kan tala med henne.
Hon blir så arg vad jag än föreslår det kan vara allt från att jag erbjuder henne lite vatten till att jag inte gör det. När min man tar hand om henne så går det inte hon vill bara ha mamma men fast att jag följer med på toalett eller bara ligge bredvid henne så gör jag fel och är dum och hon kan skrika så att hon är nära att kräkas. Hon är en klok liten tjej som är väldigt verbal och viljestark.
Jag vet inte hur jag ska få bukt på dessa nattliga utbrott, tycker så synd om henne och sedan väcker hon sina syskon. Vilket resulterar i att nättern under veckan som gått inte har varit tillräcklig återhämtning för någon familjemedlem.
Jag har aldrig tidigare hört talas om ett beteende som detta, då jag inte tror det är nattskräck då jag kan tala med henne om ej direkt vid start av utbrott.
Kan detta vara en del av hennes utveckling, finns det något vi föräldrar kan göra för att få henne att slippa detta. Vill tillägga att hon oftast sover hos oss och att hon utan att jag tagit upp frågan kan komma och säga mamma inatt ska inte jag bli så där arg.
Tacksam för svar
Vänligen
Mamma till tre

Hej!
Jag förstår att du blir konfunderad över din dotters nya nattbeteende. Det är inte alldeles lätt att ge ett svar på varför detta kommit just nu och varför det är så starkt.
Men det jag kan säga generellt är att så här små barn är med om mycket saker som påverkar dem, de tar emot många nya sinnesintryck och upplevelser under dagarna som de inte alltid förstår och lyckas hantera på dagen. Då fortsätter de att bearbeta sina upplevelser på natten i form av drömmar, som ofta för dem själva är lika svåra att förstå.
Du beskriver din dotter som klok och viljestark och det förstår man av att hon redan kan resonera om sina nattraserier.
Om ni inte redan har kollat med dagis om det hänt något alldeles speciellt de senaste veckorna så tycker jag att ni ska göra det. Om så inte är fallet så fortsätt att hantera nätterna som tidigare. Förebrå henne inte, men försök att ge det så lite uppmärksamhet som det går. Resonera inte så mycket på natten. Hitta inte på för mycket olika lösningar. Försök hitta ett sätt som fungerar hyfsat och gör sedan likadant varje gång det händer. Då blir inte detta något att ge för stor uppmärksamhet. Nattbeteenden är trots allt annorlunda än det man gör på dagen och något som sker mellan dröm och vakenhet då inte hela den logiska förmågan är med.
Om ni tillsammans lyckas tona ner betydelsen av hennes beteende kommer det ganska snart att avta.
MVH
Margit

Natt trots?

INNEHÅLL