Om en pedagog säger "Någon som är så liten som N (fyra år) och samtidigt har så stor integritet har jag aldrig tidigare mött..." och sen "det gör mig lite nyfiken på hur det kommer bli när hon blir tonåring.." är det något negativt eller positivt??
De flesta av er kanske svarar att det beror helt på tonfallet från den som säger det, men om det inte gjorde någon skillnad?
Jag är mest bara nyfiken vad du fick för svar när du frågade vad pedagogen menade? 
Vår dotter har väldigt stark integritet och ibland är det lite jobbigt men jag ser det helt klart som positivt! Då syftar jag på integritet som i betydelsen personlig sfär, för att ta ett enkelt exempel så är det tex viktigt att hon verkligen vill krama en person när hon gör det, ofta vill hon inte och då går det inte att övertala. Hon visar tydligt att bland annat all sådan fysisk närhet bara är ok om det verkligen känns rätt i hennes inre och hon är kräsen 
Det är också viktigt för henne att hon tex får vara på toaletten själv när hon bajsar (hon är 3 år).
Men sedan vad denna person menade det vet man ju aldrig, och varför skulle det innebära något särskilt just under tonåren..?
La Lola:
Ja det var ju det jag inte gjorde.. Jag trodde liksom att jag förstod hur hon menade men när jag kom hem så slog det mig att jag inte alls gjorde det..
Vittra: Ok, ja jag kom på mig själv med att inte riktigt vara klar med hur hon menade, jag vet att N kan vara väldigt bestämd ibland och speciellt när hon är trött, då kan hon få som små tvångstankar, att en liten grej måste göras på rätt sätt (tex att hon ska gå in i hissen först, blev det inte så, då måste alla gå ut igen och göra om, annars bryter hon ihop) men jag vet inte om det var sådant hon menade...?
Känns ju pinsamt att fråga i efterhand..
Vissa kan nog anse att det är positivt medan andra anser att det är negativt. Alltså, även om förskolläraren skulle tycka att det är negativt, så kan ju du välja att se det som en positiv egenskap. För mig är det positivt.
Jag hade inte haft några problem med att fråga nästa gång jag träffade pedagogen. "Du XX - jag har tänkt så mycket på det du sa om att NN har så stor integritet. Hur menade du egentligen?"
I mina öron låter det positivt.....däremot förstår jag inte vad tonåren hade med det hela att göra......börjar fundera på om det är just "integritet" förskolläraren menar?
vittra, det var precis som att du beskrev vår 4-åring, på pricken!
Hon kanske helt enkelt funderade på om det blir tvärt om för ett barn som redan från början har den här integriteten? Ofta får ju barn den i samband med att de blir tonåringar.
Själv hade jag jättestark integritet som liten - men jag förstod det inte själv alltid. Det kan ju vara bra att tänka på om man har ett sådant barn. Jag upplevde det tex som jättejobbigt att alla gärna kramades och busade med min lillebror men inte med mig. Och jag insåg inte att jag skickade ut väldigt starka signaler om att jag vill vara ifred... Så jag trodde/bestämde mig för att det berodde på att jag var ful. Trots att jag ganska ofta fick höra motsatsen.
Jag tänker att barn med stark integritet kan behöva lära sig att säga JA till saker de vill, på samma sätt som många andra barn måste lära sig att säga NEJ till saker de inte vill.
Som tonåring hade jag lärt mig att hantera det ganska bra - så på många sätt upplevdes det nog som att min integritet inte var lika stark då.