Bebisar från BF Maj 2011 tråden =)

Hejsan, får man hoppa in såhär lite sent? Fick mitt första barn, en son 10e maj 2011 (han var beräknad 29 April). James fick han heta, 2885g och 51cm då. Nu är han 11 månader, idag faktiskt :)

Nej vad jobbigt.. Vet du, jag blir lite orolig nu.. För min son gör också sådär!!!!

Han håller sig för örat (han brukar göra det när han är trött, och gnugga sig i ögonen) och har börjat slå sig på kinden ibland.. Har funderat på öronflammation flera gånger, men han verkar inte ha ont eller märka något när vi känner/trycker på hans öra/öron, inte heller på kinden. Har dock inte känt efter i munnen. Ska göra det!!

Cysta, vad är det? Är det farligt? Har hört ordet förut, men aldrig förstått vad det är.

Hoppas ni får svar nu snabbt, och att det inte alls är något allvarligt.     

Här är min lilla busunge, James, för några dagar sedan.

Nu har han lärt sig gå också! Han går mest hela tiden, men kryper såklart också. Får han bråttom slänger han sig ner och kryper (han springer fast på alla 4)..

Men jag har ett par frågor! Han är otroligt trottsig (11månader). Hela morgonen har han skrikit i ren ilska, för att han itne får som han vill. Det han vill är att vara i soffan (som på bilden) men inte lika stillsamt. Han ska krypa runt ÖVERALLT och ställa sig upp, utan att hålla i. Han klättrar även över till vardagsrumsbordet.. Jag blir så orolig att han ska ramla och slå sig, så jag är jättenoga med att säga NEJ. Men jag tror vi vart lite "dubbla"med det där.. För ibland får han vara i soffan.. Med oss! När vi ltåer han komma. Men han får inte vara där själv. Kanske för tidigt för honom att förstå det?

Och sen vill han gärna skrika några minuter, när jag ska natta honom (apropå det, hur nattar ni era barn? Vi vaggar i famnen, med en speciell filt han älskar, och välling samtidigt, till natten. Likadant utan välling på dagarna). Och att försöka få honom att somna själv i sin säng.. Är omöjligt. Jag trodde inget var det. Men det finns inte en sportmacka att det ska funka! Han skriker tills han knappt får luft. Vi har testat allt.Att gå in varje gång han gråter/är ledsen, emn låter han vara om han bara gnyr. 5min metoden (att vi låter han vara u 5min, sålänge han inte gallskriker) och tassmetoden (vet dock inte om vi gjort rätt?) men alltså INGET går. Han måste verkligen vara typ inlindad i den här "mysfilten" och vaggas till sömns, i min eller min sambos famn. Det är inte särskillt jobbigt, eller svårt. ÄN. Men det förvärrar verkligen nätterna. Han kan ju absolut inte somna om själv när han vaknar.. Eftersom vaggas i famnen är det enda. Nattetid funkar     det att vagga sängen- vi har vyssanlull tassar- men det känns som detta "problem" ALDRIG tar slut. I snart ett år, har vi vart trötta. Jag vet att det tillhör småbarnstiden, men alltså.. Många barn somnar ju om av sig själva i varje fall, somnar själva på kvällen eller kanske sover hela nätterna..      

Jag känner veeerkligen igen det!

Vi har dock inte så mycket problem ÄN, vad gäller nattningen. SOm vi gör funkar ju, oftast helt utan gråt.. Men alltså, hur länge ska man behöva vagga sitt barn i famnen, inlindad i en filt (som om han fortfarande låg i magen;)) liksom? Det känns nästan sjukt.. Han blir 1år om en månad. När andra ser oss natta honom, även dagtid, då vi gör likadant skrattar dom. Dom skrattar och säger "men sådär kan ni väl inte natta? Lägg honom bara i sängen så somnar han".. Men det är verkligen inte så. Det är omöjligt. Jag vet inte om det är vårat "fel", för att vi vaggade från början? Vi började med att "vagna" med vagnen för att få honom att somna när han var runt 2-3mån, för då somnar dmo ju inte bara sådär (stänger ögonen och sover från ingenstans, hela tiden) utan är vakna, och börjar kräva lite rutiner. DÅ var det så mysigt att lägga honom hos sig i famnen (det är det såklart fortfarande, men nu är det ju ingen liten bebis som somnar på 1minut) och sitta där, ibland vaggga lite lätt för att han skulle somna. Nu får man ju kramp i armen av att vagga honom, , men det är det enda som funkar, och då somnar han snabbt, oftast.  

Och när han sedan vaknar på natten, när man är urvaken, fryser ihjäl och måste stå och vagga hans säng, lägga honom ner och ge nappen 4ggr, och vagga i 10minuter, det tär på allt. Det tär på förhållandet till min sambo, (då jag ofta ber honom ta över, eller tvärtom), men även på mig som människa, mamma och på mig och min son. Jag blir irriterad. Försöker stå ut, men ibland ger man upp och känner "nää det här håller inte!! Det måste bli en ändring".  Men inget annat funkar.. *suck*.

När det gäller maten, James är inte jättesugen på att bli matad längre , han ska hjälpa till. Och det känns HELT OK! Han börjar ju komma upp i den åldern, där han vill äta själv. Så det känns bra, att han visar intresse för det. MEN- ibland duger ju inte det heller.. Då ä'r det krångel, gråt, skrik, ingen mat duger, testar olika burkar, frukt, yoghurt och oftast duger lite av varje, eller något av det, men alltså man blir ju tokig.. Vi tänkte (har fått tips) att man kanske ska börja göra så att man ger mat, och matar, låter honom hjälpa till, och vägrar han- Ja då får han vara utan. Det ska funka. Flera har gjort så, (speciellt fler som har fler barn, som inte har haft varken ork, eller tid att sitta och truga i 40minuter med VARJE måltid) och deras barn äter själv nu, gillar mat, och fattar att dom äter det dom får, annars får dom vara utan. Så har jag också blivit "uppfostrad", jah fick inga 4alternativ inte, jag fick det som serverades eller inget. Ibland fick man väl kanske en macka eller gröt eller så, men absolut inte så man hade det som vana, att få det man vill alltså.

Vet dock inte om jag vågar göra så. Barn är ju smarta. Dom fattar ju grejen snabbt.. Det märker man! Nu när vi ger 20 alternativ, EFTR att han vägrat första tänkta rätten, så vet han att om han fortsätter såhär, får han alltid det han vill- TILLSLUT. Och så vill vi inte ha det. Inte på dagis heller.  Så skulle vi göra att vi serverar en mat, duger den inte, får det vara, skulle han säkert fatta det inom en vecka. Men- Jag är rädd att han inte ska gå upp i vikt osv då. Eller bli kräsen av sig, och ogilla matningar.. Jag vet inte?!?

(Min lilla kille ä'r ganska liten, annars hade jag inte oroat mig. Han är 11mån och väger 9320g, och 77,5cm lång)

Alla (nära vänner som har barn, mor och farföräldrar, bvc osv) sa till oss "nu i början kommer ni vara vaken massor på nätterna, mata, byta blöjor, trösta otröstlig bebis"- Ja visst stämmde det, till viss del. Men sen fick vi också höra "allt blir enklare och enklare, vid 6mån ungefär brukar barnen sluta äta och sova hela nätterna". Ja visst stämmer det litegrann, vid 3mån slutade han äta nattetid, men inte sov han hela nätter (GÖR INTE ÄN, HAR HÄNT FÅ GÅNGER)..Jag undrar då, är det James som är annorlunda, eller vet "alla" inte vad dom pratar om? För mig känns det som att dmo har glömt/ förträngt/eller inte ens HAFT BARN, när dom talar om allt det där..       Vi har iallafall sagt "Åh vilken lättnad när han blir lite äldre, sådär runt året, då kommer han äta dethan får, sova hela nätterna och kunna roa sig lite själv om dagarna".. Haha!! Jag kan inget annat än att skratta, för det är helt tvärt om. Nu kräver han mer uppmärksamhet än någonsin (men det är det minsta som gör något, det är kul blandad med jobbigt, såklart), han trottsar väldigt mycket, bla med maten, och vaknar upp till 5-6-7-8ggr på natten.. Nu är han dessutom mer svår att få att somna om än tidigare..

Men- ska inte bara gnälla. Vi har det jäkligt bra också! Han äter det mesta faktiskt, även om han kanske föredrar endel saker, framför annat. Han ÄR matglad (trotts att han ibland- men inte ofta längre faktiskt, matvägrar) och gillar att smaka på ALLT. Han är oftast glad- förutom just nu, när han har någon trottsperiod- och jättemysig och busig! :)  

Ja det har vi testat. Han komemr inte till ro när han ligger mellan oss (mig och sambon). Han ligger och buffar runt, vill busa och mysa samtidigt, men blundar ALDRIG. Vi har dock inte testat nu på någon månad.. Men jag tycker faktiskt det skulle kännas lite dumt, att vänja honom att sova mellan oss nu. När vi ska flytta till en 3a så han får eget rum 1Juni.. Plus att han är ju snart 1, när han aldrig velat det innan så känns det lite onödigt att börja med det nu.

Igår somnade han vid 20.00, vaknade igen vid 21.30ca, han somnade om direkt. Sen sov han till 07, somnade om till 09. Vi sa att han sov hela natten, för det fanns ingenting som var jobbigt. Det kändes så häärligt! 

Nu är han inne i en matvägran period. Han har lärt sig gå, har en ny tand som precis kommit fram och en som är påväg att spricka igenom.. Jag antar att matvägran och kanske sömnen är en mix av utvecklingsfas och tandsprickning. Det låter vettigt. Jobbigt är det dock.. Vi bestämde oss härom dagen att sluta med barnmatsburkar, för att vänja honom vid vanlig mat tills i sommar (höst, till dagis) och även för att minska matbudgeten litegrann.. Ja det går ju sådär! Men alltså, det känns ändå inte som att vi ska avbryta. Nu har han matvägran (han äter, frukost, mellis och kvällsmålet bra, det är lunchen eller middagen som krånglar, men ofatst bara en av dom) och får en helt annan mat, så kanske han helt enkelt bara accepterar den när han blir "sig själv" igen. Jag hoppas det. Vi har för många gånger försökt, men gett upp direkt han visar att han inte vill ha. Nu bestämmer vi oss (hört att det är det enda som faktiskt fungerar. Barn har aldelles för stark vilja, och får ju det dom vill om man alltid ger upp) så nu blir det såhär. Han kommer inte svälta för att han äter lite mindre vissa dagar, eftersom han alltid äter sin gröt och välling, och ypghurt, även rån/majskrokar och lite plock från oss (om vi inte äter samtidigt)..

Hur gjorde ni när ni började ge er mat (om ni inte alltid gjort det?)     

Vad kul att du skrev, det sistnämnda har jag nu insett sker här med!!

Men allt stämmer förutom att vi itne lagat maten själva.

Vi började med smakportioner vid 4mån, sonen verkade jätteintresserad, och han ratade sin flaska väldigt ofta (så vi tyckte det var ett tecken). Han började med gröt och katrinplommon, sen fick han grönsaker, potatis osv. Sen gick det väldigt fort. Vid 5mån åt han "riktig mat". Vid 6mån åt han "redan" lite drygt ½burk med mat, plus frukt efter.

Numera verkar han småhungrig, och sugen hela tiden. Vi har fasta mattider och har haft sen han var ca 4mån (fast ibland får man ju rucka på tiderna om han inte ville äta eller liknande). Och det har alltid funkat bra. Vi har gjort tiderna efter när vi har tyckt han verkar hungrig nog för att äta 1 helt mål. Han äter frukost 09, lunch, 12.00, mellis 15.00 middag, 18.00 och en kvällsslurk välling (275ml) vid 20.00 för att sedan sova direkt.

Eftersom han verkar sugen och hungrig mest helatiden (men inte tillräckligt hungrig för att äta upp hela lunchen längre!!) så har han fått riskakor, majskrokar, och smörgåsrån osv. Vi har ju bara tänkt "bra att han äter mer utöver hans mål, än bara det". Men nu har vi fått svar på varför han kanske inte äter ordentligt!! Har aldrig tänkt på att man kan bli mätt på majskrokar etc.. (dumt av mig.. HAHA! Man kan ju äta sig mätt på godis, chips, popcorn osv själv så..).. Men tack!          Vi har sm sagt alltid gett burkar, men låter han få småbitar av vår mat. Nu har vi börjat göra egen mat (angående det: Är du viktig med att det alltid är grönsaker i hennes mat?)

Och ibland går det bra, ibland inte. Men det kanske beror på att det är lite annorlunda smaker, hans favoriter i burkväg är all orange mat, tomat-ig mat alltså. Tycker det är svårt att göra själv.. Vi gör ju tex potatismos, eller mosar potatisen, ja han älskar potatis.. Med kött, kyckling osv.. Vi gav ugnspannkaka för ett par dagar sedan. Det mesta lekte han med faktiskt.. Men det kanske krävs fler "testgånger" än en, för att dom ska förstå att det är den riktiga lunchen/middagen? 

Vilka fina guldklimpar ni har! Nu är det 3 dagar kvar tills min lilla kille också blir stor, 1 helt år. Så nästa lördag, vankas det barnkalas här hemma mitt i flyttens stök.. Sen har vi min födelsedag och en flytt på schemat också.. Ja mycket just nu! Längtar verkligen till sommaren när vi får bara slappna av, njuta av värmen och dom sista veckorna som mammaledig (eller ledig iallafall) innan man börjar plugga till hösten IGEN.

Ska dock bli väldigt skönt, har gått i hemma 2år i september så jag behöver verkligen komma tillbaka nu känner jag! Jag har blivit aldelles för bekväm av att bara gå hemma.. Det är så man blir lite rastlös, trotts att man har en riiiktig buse som alltid vill leka..

Så från och med 1Juni, får lillfisen sitt första egna rum.. Får se hur det går! =) Jag hoppas det funkar bra, som jag läst att det gör för dom allra flesta andra.

Och sist jag skrev var James inne på nån matvägran-period. Den är helt över nu. Så himla skönt. Han äter i stort sett allt. Han verkar verkligen älska maten han får. Någonting han är helt såld på är Broccoli, och blomkål (ibland potatis också) med ost och skinksås. Det fullkomligt vräker han i sig. Köttbullar i tomatsås med makaroner var också riktigt smaskigt tyckte han.. Så hemmagjord mat är den enda han får nu. Och han äter som sagt det han blir serverad. Jättesköönt.        

Vi köpte jacka, skor och några par byxor/bodysar..

Han är aldelles förälskad i sina nya skor. Han vill ha dom på sig hela tiden, även om han är inne. Om han inte har dom på, så leker han med dom.  

Hejsan på er :)

Nu har även min lilla kille hunnit fylla 1 år. Det gjorde han i torsdags (10e maj) och vi firade både då, och i lördags.Så det har ätits tårta, kakor och enkla sockerkakor. James älskade födelsedagstårtan (enkel jordgubbstårta, med jordgubbssylt i, och vaniljkräm, grädde på- riven mörk choklad och massa färska-skivade jordgubbar) och fick sig en liten bit. Sockerkakan var också en favorit. Men- nu är det slut med alla såna saker för vår del.      Tills jag fyller 30e maj.. Haha!

Jag är jättesugen på 1 liten till. Verkligen sugen. Jag kan tänka mig att bli gravid nu.. Men, vi har faktiskt pratat om det o bestämmt (om inget annat sker, eller att vi ändrar oss) att vänta ungefär 2 år. Jag börjar plugga nu i höst, och det måste bli klart nångång (känns som att halva mitt liv framför mig består av plugg..) och sen måste jag ut. Jag kommer bli aldelles för bekväm annars. Nu i Sep- har jag gått hemma i 2 år.. Och det är som att jag glömt hur man arbetar eller går i skolan i veckorna.. Så, det är prio 1 nu för mig.. Men som sagt, om ca 2 år ska vi börja försöka på bebis nr2. James är en liten "oops"    , men han blev till direkt efter att jag slutade med p-piller.  Det bästa som kunde hända!

Just nu känns våran lilla busunge som aldelles lagom för oss. Helt perfekt. Han är ibland som 2-3 barn, så vi har inte bråttom. Men tanken av honom lekandes med sitt syskon är ju för fin.. Man blir ju lite tårögd faktiskt, av att bara tänka på det!

Ja, nä nu ska vi ta och kolla på en film, jag och Sambon. Idag har vi grillat, och setat ute på ett soldäck och ätit för första gången i år. Gud så gott med grillat!!     

Nu är James inne i en sånhär krångel period igen, när det gäller maten. Han vill gärna inte öppna munnen, han ställer sig upp i stolen ( bältet öppnar han själv..)blir arg, skriker och slår bort skeden.. Inte vid alla mål, men oftast lunch och middag.. Idag var han dock trött, så det var förståeligt, men han var likadan igår, när han inte var trött utan hade sovit.

Ni som har/haft samma problem, hur underlättar ni då? Hur får ni i dom mat ändå ?

Jag tyckte lite synd om honom idag eftersom han var helt slut, så han fick gröt (som han älskar..) men annars brukar jag faktiskt försöka lära honom att "äter man inte, får man vänta tills nästa mål". Så att han lär sig att han får den mat som serveras och inte flera alternativ, tex gröt.     

Det har hjälpt här också ibland. Men inte nu.. Han vill inte sitta ner i stolen, och han vill inte öppna munnen.

Ja nu har vi inte varit och vägt, men vi ska snart göra det. Hittils har han alltid gått upp bra i vikt och följt sin kurva bra. Jag tror inte vikten är något problem, även om man just i denna stund blir lite orolig. För på längre sikt så äter han bra, och får i sig mat. Han äter ju både gröt, välling, frukt, majskrokar, yoghurt osv. Men just när det kommer till maten (nu sånhhär period som han varit i 200ggr, känns det som) så blir det lite knepigt. Ibland beror det på trötthet, tex om han inte sovit innan.. Och ja, då förstår jag.. Jag skulle inte heller orka äta om jag var halvsovandes.. Men nu pratar jag om de gånger han tar maten tex med handen och kastar iväg den. Jag vet att barn testar för att undersöka, och alla barn gillar ju att göra tvärtemot vad dom "ska". Men samtidigt är jag gaanska säker på att James förstår att om han inte äter sin mat, utan kastar iväg den, så får han ingen...

Dessutom har den "metoden"(eller vad man nu säger) gjort James väldigt matglad, de gånger han INTE är i sånhär period. Dvs att han äter mycket, (antagligen för att han vet att han inte får något om han krånglar) han äter i princip ALLT vi serverar, även om det är något helt nytt. Så därför tror jag att han förstår faktiskt.. Men ja, jag vet ju inte.. Jag tror han är aldelles för smart.

Innan vi började försöka göra lite såhär, så gav vi alltid massa alternativ. Vilket 9 av 10 gånger resulterade i att han fick gröt, och åt massor.. Ja, för han förstod nog att om han vägrar maten ger mamma mig gröt (som han älskar) eftersom det alltid var så.
    

James går sen han var 10månader, och nu springer han (13mån den 10e Juni). Han är jätteduktig och leker jättemycket självständigt. Idag var han hos sin mormor hela dagen, från lunch till ca 18.30, pga att vi flyttade. Han hade varit snäll och glad, hela tiden. Ätit massor med mellis och middag.. Inte gråtit en enda gång! Varit toknöjd med andra ord. Så himla roligt att det går bra, trodde faktiskt han skulle sakna mig och gråta lite.. Men inte det inte.. Det var nog roligt att få en hel dag med mormor. Han träffar sin mormor varje dag, och har gjort sen han föddes.. Så dom är väldigt nära!

Nu har vi med andra ord, för första gången haft riktig barnvakt. Innan har det bara varit någon snabbis, ca 1,5timme högst. Nu hade vi så mycket att göra, så man tänkte inte såå mycket. Saknade honom såklart, och ringde och kollade 2-3 gånger om allt gick bra. Mötte även på dom 3-4 gånger så vi hade ändå kontakt :) Kändes bra!

Så imorgon ska James få sova i sitt egna nya rum, för första gången.. Tror det kommer gå hur bra som helst. Han sover hela nätterna igen nu! Plus att det kanske blir lite nya upplevelser i nya lägenheten, då blir han nog utmattad :).. Eller för nytt, kanske det kan bli? Jag vet inte. Återstår att se helt enkelt.

Vi var på BVC i torsdags, på 1 års kontroll. Dagen efter sprutorna för vaccinet kom det feber, 39grader som mest (och det är det högsta han haft, och han var sååå hängig, trött och bara grät 1 hel dag i princip). Morgonen efter var det som bortblåst. Han vägde 10085g och var 80cm lång!! Stor och fin kille, som hade ökat superbra i vikt. På viktkurvan låg han 3streck under medel när han föddes (2885g) och nu vid 1 år, mitt på medelstrecket. Och det är ju aldelles perfekt. Bättre än förväntat tillochmed. Längden var nu 2streck över medel. Men han har alltid varit lite över medel på längden (51 cm vid födsel). Så allt var jättebra:)

Hur mår era småttingar? Vad gör ni med dom nu på dagarna i det här underbara sommarvädret? Hur klär ni dom, när det är ca 22grader?

           

Detta med matvägran har varit med oss sedan 3månaders ålder..  Det har kommit till och från, i perioder har han levt på några klunkar ersättning,välling eller bara gröt. Ibland har bara yoghurt funkat!  Det har alltid varit maten just han vägrat, men även gröt och välling- samtidigt. När han var sådär liten och matvägrade kunde vi liksom inte göra annat än att erbjuda mat oftare (ersättning)- eller såfort vi trodde det kunde vara liite hunger i hans lilla mage. Det gick inte så bra. Det slutade i att han kaskadkräktes ganska ofta.. För att han åt fast han inte var hungrig, bara för att han var snuttig..

Nu har han blivit aldelles tokig i sin välling, eller har varit sedan ca 10mån iallafall.. Och nu krånglar vällingen vääldigt sällan. Så funkar absolut inte mat, går gröt eller välling alltid ner (om han inte är sjuk, då funkar ju oftast inget alls). Även fast det inte är riktig mat, är det bättre än luft och vatten..

Vi har iallafall försökt med gröt, välling, smörgås med smör/leverpaster, skinkbitar, småbitar av vår mat, dvs potatismos, korvbitar, färsbiffar (småbitar) och ibland har det gått ner lite. Potatis, majs, ärtor, pasta, kyckling tex. Han har aldrig ätit 1 hel portion av det sådär, men iallafall lite.

Vi har haft fasta mattider sedan ca 6mån. Han äter alla sina mål med 3timmars mellanrum, och middagen ligger så nära kvällsvällingen att det bara är 2timmar emellan, men han klämmer i sig 275ml välling ändå!

08.30 frukost, gröt på 1,5dl vatten (Nestlé, favoriten är 8mån banan och mango)- ibland några små smörgås bitar med smör på, lite yoghurt,smörgåsrån med smör på, eller lite majskrokar. Alltid flaska med vatten eller mjölk.

11.30 lunch, tex kycklinggryta med ris, ärtor/broccoli (ganska smått mixat, men inte för löst) som han försöker äta av, medans jag matar. Vatten till.

 Här sover James oftast middag, 1,5timme.

14.30 mellanmål: 1 skål yoghurt, eller smörgås, om vi är på språng har han någon gång fått mannafrutti (som han fullkomligt älskade),väldigt sällan men ibland 220-275ml välling. Vatten eller mjölk.

17.30 middag, samma som lunch, oftast en annan maträtt tex pasta/potatis med broccoli (ibland även blomkål) med ost och skinksås, eller klar favorit. Spaghetti och köttfärssås av alla olika former, älskar han.

19.30 nattis: 275ml välling.

Vi gick över till Semper's 1års välling vid 11mån.. Han åt precis som vanligt, men började allt oftare lämna 60-90 ibland 120ml på kvällen.. Men  nu har jag bytt tillbaka till 8mån välling, på ren magkänsla, jag tror han gillar denna mer. Mindre fullkorn, slätare välling och lösare. Japp nu äter han alltid upp och blir galen om han ser sin vällingflaska igen! Så vi stannar här, och byter nog inte välling igen.                        

Visst är det jättejobbigt.. Jag brukar tycka det är så jobbigt att jag har god lust att inte ens försöka ge honom något, så att han ska äta nästa mål, och vara superhungrig.  Så att han inte behöver känna sig tvingad alltså.. Men har aldrig gjort så, för varje gång tänker jag "han kanske äter nu!". Blir dock lika besviken varje gång han vägrar.

Vad ger du till lunch/middag? Har hon någon/några favoriträtter?

James ÄLSKAR broccoli/och ibland även blomkål i med ost och skinksås. Ibland potatis eller pasta till. När han är sjuk mixar jag detta till en aldelles slät puré, som små bebisar äter.. Då går det hur bra som helst. När han är frisk är det klumpigare men han älskar det ändå. Jag hittade faktiskt detta i Sempers eller om det var Hipp's reklam"blad" man fick hem på posten..

Dom överlever alltid, och även om de inte får i sig allt dom behöver, så får dom i sig så dom klarar sig fint. Om du eller jag är sjuka, så kanske vi äter en smörgås, lite pasta eller ja.. Vad som helst, i väldigt liten mängd, men vi klarar oss.. Samma är det såklart för barn. Fast det är viktigt med vätska åt dom, eftersom dom inte har så mycket att ta av. Dom blir mycket enklare uttorkade än vi. Så vatten, vätskeersättning, juice, mjölk, eller liknande är alltid bra att testa. Jag kom på det nu det någon skrev, om nyponsoppa.. Det är kanske ett bra alternativ om de är sjuka. Har aldrig tänkt på det! Vet att jag brukade äta det som liten (eller saftsoppa, blåbärssoppa) när jag var sjuk och inte ville ha mat. Jag själv var en riktig liten matvägrare, tills jag blev typ 15.. Åt enormt lite, OM jag ens åt. Men jag lever och mår bra. Har aldrig haft några vitamin eller näringsbrister.        

Äter era barn frukt? Vilken frukt, och hur äter dom den?

James äter banan, men inte jätteofta tyvärr.. Och då äter han den i bitar/ direkt av en stor bit (han äter gärna 1 hel banan om han får) eller mosad..

Tänkte på det, det kanske är bra att flika in mer frukt, och till mellis är det ju perfekt. Speciellt om man är ute :)     

Känner verkligen igen det där, speciellt med att det duger 1 gång, och man tror "aha, det här funkar.. Då får han det till frukost också", men då funkar det inte..

Har du testat fiskbullar? Vet att det låter lite.. Skumt.. Kanske, jag äter det inte. Men jag älskade det som liten.. Så James fick det, och han bara älskar det. Dillsås, eller hummersås med mosad potatis eller potatismos.. Han äter ½burk fiskbullar och 3 normala potatisar, och mer fiskbullar om han får.. =)  

Hört att det är jättevanligt att små barn eller barn överhuvudtaget gillar det! Det smakar ju i sig inte så mycket, utan det är ju mest såsen.. =) James pappa älskar fiskbullar, men inte jag. Kan bara inte äta det. Men jag äter iochförsig ingen fisk, om jag får välja själv.. Torsk går bra, och det älskar alla här hemma :)

Vart kan man hitta den där? Kan du skicka länk?

Tråkigt att det blir sådär med vikten.. Vad kan man göra liksom :(? 

Kul att se att någon skrev igen! :) James började "dagis" som jag fortfarande säger, 8e augusti och allt hat gått väldigt bra. Han är jätteduktih att äta och älskar att komma dit på morgonen. Själv hat jag börjat plugga, vilket också går över förväntan. Så allt flyter på just nu, även om alla sjukdomar sedan dagis och skolan startade har blivit många och jobbiga. James blir 17 månader på onsdag redan, känns som tiden bara flyger iväg! Längtar till julen och se hur han tycker den är, nu när han är så medveten om
Allt! Han använder fortfarande napp, men mest vid tröst och när han sover. Sin stora filt är med på dagis och ger honom tryggheten utan mamma