Omvänt donationsregister

Jag är emot.

Ur ett pragmatiskt perspektiv så vore det en utmärkt idé eftersom det skulle innebära mer organ men principiellt finns flera problem, det största är hur man säkerställer att alla medborgare är på det klara att deras organ kommer att doneras vid döden.

Kan man inte lösa det på ett tillfredställande sätt så kommer det finnas personer som är oinformerade om detta och således kan man inte veta om det är i enlighet med deras vilja eller ej.

Ett bättre system vore ett obligatoriskt ställningstagande vid lämplig ålder (18/20/25 år) som senare kan ändras hur många gånger man vill och närsomhelst. Om det inte ändras så används det senaste ställningstagandet.

Ja, men det är inte ett absolut system (vilket jag antar är det som TS vill åt). Alltså att alla (som kan) donerar oavsett vad anhöriga tycker.

I dagsläget är det där problematiskt i en del fall.

Det finns det definitivt, att förvänta sig att anhöriga ska ta det beslutet i den storm av känslor som medföljer är att begära för mycket. När de väl står där kan de mycket väl ändra sig och inte låta organen doneras.

Framförallt ska man nog inte förvänta sig att anhöriga tycker att det är ok att donera ens organ även om de säger sig vara villiga att donera sina.

Det vet jag inte om du gör, jag vet bara att människor reagerar konstigt när deras anhöriga ligger inför beslutet att donera organ ("nej vi kan inte donera hennes hjärta, det behöver hon ju själv!") och att man därför inte kan räkna med att de ska ta det beslutet. Har man pratat igenom det så är risken för detta förmodligen lägre.Nej, jag misstänkte det. Men det finns folk som inte tänker längre än "han vill donera, då donerar han givetvis mina organ också".

Det handlar om respekten för kroppen, den är min och besluten kring den ska i möjligaste mån tas av mig.

Med ditt resonemang om att man är död kan man också hävda att det är ok med nekrofili, man är ju faktiskt ändå död och bryr sig inte. Eller att man stoppas upp och visas på museum.

Den slutsatsen kan inte dras utan vidare. Även om jaget försvinner så är det inte givet att bestämmanderätten över kroppen ska förbrukats. Det är så mycket mer komplicerat än att säga "du har inte bestämmanderätt över kroppen när du är död". Dessutom är det verkligen inte oproblematiskt att göra tillägget "men om du skriver på detta papper har du det" vilket är det man gör i ditt förslag. Antingen har man en bestämmanderätt eller också har man det inte.

Missförstå mig inte, om någon vill ha sex med min kropp efter min död bryr jag mig inte om det alls, inte heller om man vill göra köttfärs eller speltärningar av mig. Men detta handlar inte om mina känslor eller om min tro kring min kropp utan om betydligt svårare filosofiska och religiösa frågeställningar än så.