Inlägg från: 7småtroll |Visa alla inlägg
  • 7småtroll

    Nackspalt på 2,5 mm :-(

    Jag misstänker att risken blev så hög just med tanke på din ålder och nackspaltens strl. Jag är 38 och normalrisken för att få ett barn med DS är 1:119 enligt mina papper. Normalrisken för dig är såklart högre då du är äldre.

    Är du orolig och vill veta definitivt så är det ju MKP eller FVP som gäller.

    När jag väntade förra barnet var jag 36 år och fick risken 1:67 vilket var högt. Nu var det mitt blodprov som gjorde denna risk. Jag tackade nej till fvp men tackade ja till organscreening. Den resulterade i ännu ett erbjudande om FVP då man hittade avvikelser i form av "hålrum". Jag tackade återigen nej för vid detta laget var jag i v 20-21 och bebisen sparkade hej vilt!

    Jag födde en frisk flicka som snart är 2 år. Den här gången har jag låg risk för att få ett barn med DS men säker kan man aldrig vara för det. Men jag resonerar som så att man aldrig kan vara säker, ett riskt barn kan drabbas av syrebrist vid förlossningen och drabbas av andra skador. Me det är så jag känner. Är du orolig så prata vidare och gör ngt ytterligare test. Håller tummarna för att allt är bra! :-9

  • 7småtroll
    Silvera skrev 2011-04-21 12:40:24 följande:
    Ingen aning, mer än att hon sade att övervikt drar ner siffrorna.
    Nu är jag väldigt överviktig också, så jag antar att mina blodprover och ultraljudet var mycket bra. (Åldern var ju mindre bra, 39 år. ) Så för mig var det övervikt och åldern som drog ner min statistik.

    Men KUB är ju bara en sammanställning av statistik, det får man inte glömma.

    (Även om jag tror att de ser mycket på ultraljudet som ingår, om barnmorskan är skicklig.)
    Hade ingen aning om att övervikt kunde spela in. Förra gången när jag fick risken 1:67 var jag normalviktig. Den här gången är jag överviktig, inte extremt mycket men hade ett bmi på drygt 26 tror jag. Nu har jag låg risk.
  • 7småtroll
    Svintolina skrev 2011-04-20 16:47:01 följande:
    Jag vet inte, men jag har svårt att ta till mig siffran. Det känns som att barnet är frisk, även om jag vet att man inte kan "känna" såna saker. Och eftersom magkänslan säger att bebisen är frisk så försöker jag liksom hitta andra orsaker till den höga risken.

    Jag vill helst inte göra FVP pga missfallsrisken. Jag är också undrande över lårbensmått, näsbenet och andra avvikelser på UL (typ hålrum som du nämner). Inget av dessa togs upp. Om det berodde på att hon inte kollade, eller inte talade om vet jag inte. Men för min del är det intressant i mitt beslut om FVP/MKP. Om det endast är min ålder och nackspalten på 2,5 mm som är orsaken till mina dåliga siffror, så tror jag att jag skippar ytterligare tester och hoppas på det bästa. Finns det annat som pekar på kromosomavvikelser så kanske ändå ett prov skulle vara bra. Jag tror inte att vi gör abort om det är T21 men det kan ju vara skönt att veta och förbereda sig lite iallafall. Förvarna omgivningen och så. Trist om det blir värsta chocken och ingen vill gratulera.
    Om du inte vill göra abort om barnet har trisomi 21 så tycker jag du ska undvika fvp för som du säger finns en ökad mf-risk vid sådant prov.

    Jag fick ju förhöjd risk förra gången. Jag var redan innan kub-testet inställd på att inte göra fvp, jag ville bara veta risken för ev kromosomavvikelser just för att kunna vara mer förberedd. När jag fick resultatet valde jag att vara väldigt öppen med detta. Jag berättade för vänner och bekanta att risken var förhöjd och att jag valde att säga som det var då jag inte ville höra ngt i stil med "Stackars dig" om barnet hade DS. Jag ville bli gratulerad ändå. Jag sa detta rent ut och faktum är att jag fick oerhört stort respons på min öppenhet. Folk sa till mig att även om barnet har ds så är det ju ett barn. Sedan finns det olika grader på ds, en del barn föds ganska friska medans en del är väldigt sjuka med hjärtfel osv.

    Om du går ut med detta nu innan så hinner omgivningen vänja sig också liksom du. Jag bearbetade beskdet med hög risk oerhört genom detta sätt. I samma veva som denna graviditet var det en del program på tv som handlade om människor med ds. Detta stärkte mig i min uppfattning om att ett barn med ds skulle passa in i vår familj och det inte skulle vara en katastrof.

    Det är viktigt att prata om det, iaf var det det för mig. Ett barn med ds är inte alltid sjukt  men det har en utvecklingsstörning i olika grad. Jag har träffat människor med ds som är väldigt olika. Min sambo har arbetat med barn med ds i särskola och han säger detsamma.

    Läs på mer om ds är mitt tips! (och var öppen)

    Jo, detta med din känsla av att barnet är friskt. Man kan ju aldrig veta om du känner rätt men jag har kännt rätt ang mina barns kön redan när de legat i magen. Om det stmmer även denna gång vet jag inte men ul kunde nästan bekräfta det. Jag har haft rätt 6 ggr iaf eftersom jag väntar barn nr 7.
  • 7småtroll
    Risgrynet skrev 2011-04-30 07:26:23 följande:
    Som mamma till ett barn med DS så blir jag uppriktigt rörd av era tankar, speciellt dina Svintolina. Jag är så oändligt tacksam att ingen misstänkte något när vi väntade vår Lukas. Vilken ångest och vånda! Lider med er.

    Lika rörd som jag blir av era tankar och svåra situation - minst lika FÖRBANNAD blir jag när jag läser om vad läkaren sagt till trivsamma förändringar. Visste jag vem han eller hon var skulle jag ringa upp och be att få höra vart denna sanning och fakta har sin grund. Jag lever i DS-världen och min bild av den är från 2011 medan läkarens verkar vara från stenåldern! Att inga personer med DS klarar egen bostad är också fel, jag vet många som bor själva och har ett riktigt (om än anpassat) arbete. Väljer man någon annan form av boende beror det nog mer på föräldrarnas inställning än personens förmåga.

    Måste få fråga om ni vet vilka så kallade 'soft markers' man sett på era barn? Var nämligen på RUL själv i torsdags och hon tittade nog extra noga på allt just med tanke på Lukas.

    Lycka till och hoppas allt löser sig till det bästa för er alla.
    När jag gjorde organscreeningen när jag väntade förra barnet så hittade men "hålrum" på bebisen. Jag gjorde ritin-ul ca 2-3 veckor innan och då hittade man inget avvikande. Iaf så hade vår dotter som ett mörkt fält i huvudet, i eller vid hjärnan, och ett mindre mörkt fält intill hjärtat. Fick förklarat för mig att detta är som vätskefyllda hålrum som uppstår under fosterutvecklingen. Hittar man en sådan markör så är det helt normalt för så är det till och från under bebisens utveckling. Men hittar man två eller fler så kan det vara en indikation på att ngt inte är som det ska.

    När jag gjorde kub-testet så avvek mitt ena hormonvärde i blodprovet och det gjorde att jag fick förhöjd risk för trisomier på bebisen. Nackspalt låg på 1.1 mm och bebisen hade fint näsben så där fanns inget avvikande. Men när ena hormonhalten avviker så kan detta också tyda på t ex hjärtfel...och då fick jag göra en organscreening. Det enda man hittade var dessa markörer.

    Vår dotter föddes helt frisk utan trisomier. Däremot är hon väldigt aktiv, har haft kolik, har känslig mage...och är flicka...har hört att risken lätt blir högre vid kub om man väntar en flicka. Men om de första grejerna kan spegla sig kub vet jag inte men ngt jag funderat på.

    Denna gång hittade man inga markörer varken vid kub-ul eller vid rutin-ul och båda ul gjordes väldigt noggrant. Har inte heller gjort ngn organscreening då jag har låg risk den här gången. Det såg dessutom ut som att jag väntar en pojke... Nackspalten den här gången låg också på 1,1 mm och bebisen har fint näsben, precis som förra gången.
Svar på tråden Nackspalt på 2,5 mm :-(