Nackspalt på 2,5 mm :-(

Som mamma till ett barn med DS så blir jag uppriktigt rörd av era tankar, speciellt dina Svintolina. Jag är så oändligt tacksam att ingen misstänkte något när vi väntade vår Lukas. Vilken ångest och vånda! Lider med er.

Lika rörd som jag blir av era tankar och svåra situation - minst lika FÖRBANNAD blir jag när jag läser om vad läkaren sagt till trivsamma förändringar. Visste jag vem han eller hon var skulle jag ringa upp och be att få höra vart denna sanning och fakta har sin grund. Jag lever i DS-världen och min bild av den är från 2011 medan läkarens verkar vara från stenåldern! Att inga personer med DS klarar egen bostad är också fel, jag vet många som bor själva och har ett riktigt (om än anpassat) arbete. Väljer man någon annan form av boende beror det nog mer på föräldrarnas inställning än personens förmåga.

Måste få fråga om ni vet vilka så kallade 'soft markers' man sett på era barn? Var nämligen på RUL själv i torsdags och hon tittade nog extra noga på allt just med tanke på Lukas.

Lycka till och hoppas allt löser sig till det bästa för er alla.

De kan upptäcka vissa allvarliga fel på RUL men man kan inte se om det finns kromosomfel. Det enda tipset jag kan ge dig är att fråga dig själv vad det är dj är rädd för och vad som skulle hända/hur det skulle kännas OM det inträffade. Ibland har vi en tendens att oroa oss för saker bara för att vi kan, inte för att det handlar om något vi egentligen är rädda för.