Mammig 20-månadersbarn

Hejsan!

Jag har lite frågor kring min son som är så pass mammig att han sällan visar att han vill vara hos sin pappa. Här kommer lite info om hur våra dagar ser ut...

... Min son är 20 månader och har alltid varit mammig. Eller då det varit jag och sambon så har han alltid valt mig före hans pappa. Det är jobbigt att alltid vara den som är "bäst" för jag kan sällan slappna av och känna att jag har tid att göra något när vi alla tre är tillsammans hemma. Han blir sur på pappan när han kommer fram och vill ge honom en kram, ta upp honom osv. På helgerna brukar vi turas om att gå upp på morgonen men sonen klamrar sig fast vid mig när sambon säger att de ska kliva upp. Det konstiga är att det finns en person i min sons liv som han kan gå till före han går till mig och det är hans morfar. Han verkligen älskar sin mofar och lyser som en sol när han ser honom. Men sonens pappa är inte i närheten så intressant som morfar. Min sambo ser våran son kanske två timmar om dagen när han jobbar under veckan. Men min son ser inte sin morfar något mer men är ändå så mycket för honom. Beror det på att min sambo inte gett nog mycket den tid han haft med sin son? Varför är min son så otroligt mammig...?
Är det för att min sambo visar pekfingret ibland och morfar bara gör det roliga?

Det är så otroligt jobbigt att sonen inte är så mycket för sin pappa utan bara ser mig. Det går bra då jag inte är med och han bara har sin pappa men man vill att det ska gå att vara tillsammans utan att det bara är mig han ser. Problemet äter upp mig ibland och ansvaret över sonen blir för mycket vissa stunder.

Svåra frågor men tacksam för svar

Mvh/Mamman

Hej!
Du beskriver en väldigt vanlig situation, som kan upplevas frustrerande av både mamman, som aldrig får vara i fred och av pappan som blir så tydligt ratad i mammas närvaro.
Anledningen att det blir så här är att barnet knyter an till den person som tar hand om det mest, i det här och många andra fall mamman. Hade pappa varit hemma och du träffat sonen 2 timmar per dag hade situationen varit den motsatta. Er sons beteende har alltså med största säkerhet ingenting med pappas beteende att göra och att han skulle ha varit populärare om han varit "snällare".
Detta bevisas också av att sonen trivs bra när han är ensam med pappa.
Mitt förslag är att pappa får ta hand om sonen mer på egen hand så de kan bygga upp sin relation och du samtidigt får lite avlastning. Ju äldre han blir desto mindre kommer detta bekymmer att bli.
Det är också viktigt att man inte låter sonen i alltför hög grad bestämma över vem som ska ta hand om honom, genom att skrika och konstra och då få sin vilja igenom. Men träningen är som sagt lättare om inte mamma sitter bredvid hela tiden.
Att morfar fått en så positiv roll för sonen är bara att lyckönska till. Barn gör så ibland att de väljer ut någon att tycka om, någon som leker med dem på deras villkor och inte innebär ett hot om att mamma ska försvinna t ex.
Så kämpa på tillsammans för att ge pappa den viktiga roll han har för sonen. Det har ni båda mycket att vinna på.
Med vänlig hälsning
Margit

Mammig 20-månadersbarn

INNEHÅLL