Skilda sovrum - döden för relaionen?

Alltså, romantik i all ära, men i bland är ju livet så väldigt påtagligt och enda sättet att hantera det är att vara rationell: Och får man inte sova är ju det rena rama döden för relationen det också! Så kan man inte sova på annat sätt eller har småbarn eller något annat som stör, varför inte sova så att alla får sova så bra och gott de kan?

Jag tror skilda sovrum kan vara en bra grej om man inte får den sömn man behöver i samma säng som sin partner. Sömnbrist kan nog döda en relation snabbare än mycket annat. Men jag tror också att man får försöka mysa och ha mer kroppskontakt under dagtid för att väga upp.

Vi sover i olika rum i arbetsveckorna men tillsammans när vi är lediga. Min sambo sover superlätt och jag är både nattuggla och har svårt att ligga still när jag sover... Det funkar jättebra för oss, men jag funderade  på hur andra tänker...

Jag och min man har olika arbetstider,därför har vi olika sovrum,dessutom snarkar en av oss

jag och min sambo sover i olika sovrum på veckorna men inte helgerna eftersom han är väldigt lättväckt och vi har en liten på 4,5 månad som gärna håller låda om nätterna. Det funkar bäst för oss =) 

Om man gör det för att det annars påverkar ens sömn så förstår jag inte varför nån skulle tro att det var dåligt för relationen, snarare tvärtom ju för får man inte sova ordentligt blir man ju trött och grinig =)

Jag funderar starkt på det för min man snarkar och vi jobbar olika tider och han förstå inte att det är inte alla som somnar så lätt och sover i ett kör.

Dessutom vägrar han ta snarkspray etc. Så ja det är ett alternativ som inte alls är döden för ett förhållande kan vara räddningen och så.

Absolut inte, OK, det beror självklart på orsaken till skilda rum. Men sambon och jag sover väldigt sällan tillsammans och vi båda är säkra på att det är en förutsättning för att vårt förhållande skall fungera. Vi båda snarkar och sambon är lättväckt.

Men det känns lite som ett tabu, som att är man lyckligt kära så ska man sova ihop också...

Sambon jobar natt = sällan vi sover tillsammans men de nätter vi har tillsammans är guld värda för oss då vi sover bra tillsammans. Min farmor och farfar har varit lyckligt gifta i över 50 år och haft skillda sovrum nästa lika länge, farfar snarkar högt och farmor är tydligen en sådan som "snurrar" väldigt mycket i sömnen. Deras lösning med skilda sovrum har funkat perfekt och inte älskar de varandra mindre för de, antagligen mer då de alltid är utvilade!!

Gör de som passar er bäst och strunta i vad som är "rätt eller fel"!

För mig hade det varit det. Döden för förhållandet, alltså. Jag vill sova nära, tätt omslingrad och kan inte tänka mig att ha en partner som inte känner samma sak. Och det har jag inte heller. Vi skedar nätterna igenom. 

Allra viktigast är väl att man sover bra.

Jag känner ingen i min ålder (30+) som sover ifrån sin partner, förutom ett par som sov på olika håll de gånger de haft spädbarn som ammat (4 barn). Då har mamman och bebisen sovit i dubbelsängen och pappan på annat håll.

Min mormor och morfar har alltid haft skilda sovrum så länge jag kan minnas. De måste varit i 50 års ålden när jag föddes. Farmor och farfar tog sig skilda sovrum när de flyttade till lägenhet, då var de nog i 70 års åldern.

Ni som sover separat, har ni egna "inredda" sovrum, alltså, det här är mitt sovrum och det där är ditt? Eller har ni ett sovrum med dubbelsängen och ett extrarum där en av er sover?

Mina mor och far föräldrar hade varsit rum som de inredde och dekorerade själva, med varsin 90 säng. Mormor hade massor med böcker och eget skrivbord där hon lade pussel. Min farmor hade massor med foton på alla nära och kära och en egen liten tv. Farfar hade verktyg på sitt rum.

Det kan väl helt klart vara räddningen för ett förhållande att ha olika sovrum. Om man har olika dygnsrytm eller någon snarkar/stör den andre i sömnen tror jag man kan bli rejält sur på varandra om man måste sova i samma rum.

Vi delar säng och sovrum men har i perioder valt att sova i olika rum ändå. Inga permanenta lösningar men ändå så att vi gått och lagt oss på olika håll. Tex under slutet av min förra grav så snarkade jag som ett litet sågverk + att jag var vaken många nätter. Då var det väldigt skönt att vi hade ett extra rum som min sambo kunde sova i. Den här gången är det rummet upptaget av sonen så vi får väl se hur vi ska lösa det nu. Snarkningarna har inte börjat ännu...

Kommer inte ihåg vart det var som jag läste det, men där stod det att skilda sovrum snarare kan liva upp relationen.
Man får smyga in till varandra ibland och man är mer utvilad och glad och då blir man mindre grälsjuk.