Vill inte adoptera ,skäms .

Jag och min har gjort 2 iVF manlig inf  och 8 embryoåterföranden och bestämt oss för att det får räcka ,det naturliga alternativet är tydligen alltid adpotion . Alla jag känner i samma situation adopterar. Vi vill inte ha spermiedonation,men vi vill inte heller adoptera...
Våra bekanta kan inte förstå det här ,vi får konstiga blickar och en del har tom sagt rakt ut att vi är själviska . Vi ville bara försöka få egna barn ,,thats all. Vi visste redan när vi träffades att det skulle bli oerhört svårt för oss att få egna barn ,men vi ville iallafall försöka.
Jag kan inte förklara mina känslor inför adoption ,men hjärtat är inte med . Jag tror att jag inte vill ha ett bra som är plan B ,ett andrahandsalternativ , ett "iställetför" .

Min man känne rlikadant annars hade den ena kanske övertalat den andra ....Jag skäms för att jag känner såhär .vad är det för fel på mej liksom ?

Jag har ett par vänner som inte kan bli gravida...
Han har svaga simmare å hon får inte bära ett barn...
pga att hon har en kronisk sjukdom så får dom inte adoptera....

Så då bestämde dom sig för att göra ngt som i sverige inte e helt lagligt...
Dom ska använda en surrugatmamma!
Dvs Fruns ägg , mannens spermier och en annan kvinnas livmoder.
detta gör att barnet blir biologiskt deras, men juridiskt sett magemamman som
är mamma... Men om hon avsäger sig vårdnaden och låter frun adoptera "sitt" barn så blir det parets egna
blods och dna barn....

är det kanske ngt för er?

Om jag inte är helt ute och cyklar så tror jag tom hans biologiska mamma fanns i livet och brukade hälsa på honom ibland på barnhemmet en hade ingen möjlighet att ta hand om honom själv, tror det skall finnas artiklar om det också, fallet blev iaf väldigt stort.

"Inte uppfyller föräldranormen"...

Du menar vanvård antar jag.

Jag undrade snarare hur du definierar "föräldrar som inte uppfyller normen"?
D uttrycker dig lite förskönande tycker jag.

Självfallet förekommer det att både omhändertagandet och adoptionen sker mot bioföräldrarnas vilja.

Det ligger väl i sakens natur att den som är olämplig som förälder ofta inte har insikt om sina brister, sitt missbruk eller vad som nu ligger bakom omhändertagandet?