Vill inte adoptera ,skäms .

Om du menar fallet med den afrikanska flickan så var det ju en moster om adopterat barnet efter moderns död som skickade tillbaka barnet till sin far. Läste dock om en amerikansk familje som skickade tillbaka sin son till St Petersburg. Efter det stoppades adoptionerna mellan ryssland o usa under en period. Vet inte om de återupptagits, så att skicka tillbaka barn går inte. Men att få stöd från sociala myndigheter förekomer säkert. Det tar också olika lång tid att knyta an till sitt barn. Det förekommer också ett tillstånd motsvarande förlossningsdepression efter det att man hämtat sitt barn. Då finns tillgång till stöd och hjälp för att få igång anknytningen.

Om jag inte är helt ute och cyklar så tror jag tom hans biologiska mamma fanns i livet och brukade hälsa på honom ibland på barnhemmet en hade ingen möjlighet att ta hand om honom själv, tror det skall finnas artiklar om det också, fallet blev iaf väldigt stort.

nej ,inte bara...
Jag ger mig in i det för mina vänners skull....
Varken jag eller dom är några knäppskallar.
men med den inställningen du har så kan du inte klaga på att du inte
har barn sen... för du klankar ju ändå ner på de försök som finns...

Och det är så det fungerar i många öst-länder; föräldrarna finns och vill ha kontakt med sina barn men fråntas vårdnaden pga av att de inte uppfyller "föräldranormen" och så görs barnen tillgängliga för adoption (oftast internationell eftersom få nationella par vill ha barn med den bakgrunden) istället ...

Ja, det handlar ju ofast om barn som omhändertagits och placerats på barnhem tex. Samma diskussion finns ju fö också i Sverige; om föräldrar som inte uppfyller "normen" och får sina barn placerade i familjehem av domstol också borde tvingas acceptera att barnen så småningom adopteras bort av samhället. Idag är är tvångsadoptioner förbjudna i Sverige. 

Vad normen är när det gäller föräldraskap skiljer sig självklart åt mellan olika länder. Jag är inte insatt i det tjeckiska kontextet, eller något annat östeuropeiskt heller. Jag bara vet att vi i Sverige är blåögda om vi tror att huvuddelen av adoptionerna därifrån är _önskade_ (varken på det ena eller andra sättet) av de biologiska föräldrarna ...  

Självfallet förekommer det att både omhändertagandet och adoptionen sker mot bioföräldrarnas vilja.

Det ligger väl i sakens natur att den som är olämplig som förälder ofta inte har insikt om sina brister, sitt missbruk eller vad som nu ligger bakom omhändertagandet?