Jag vill inte vara blyg längre.

Kanske gå en sådan där våga tala kurs. Har funderat på det men inte kommit iväg. En kompis gick och hon tyckte det var underbart.
Annars tror jag att du är på god väg eftersom du själv har tröttnat på det. Sen måste du bara komma på en väg som passar dig att ta dig ur det hela!

Du måste bestämma dig för att byta ditt mönster. Brukar vara lättast att göra det efter ett sommarlov kanske eller om man byter klass, skola tex. Att då ta tag i det

Jag känner igen mig jättemycket i det du berättar, jag var precis likadan när jag va i din ålder - blyg, vågade inte möta folks blickar och vågade absolut inte vara mig själv utom hemma med familjen.. Men mönstret går att bryta, det är jag ett levande bevis på, idag är jag en av de där otroligt sociala människorna som du nämner! För mig började vändningen med att någon sa till mig att om jag inte ändrade mig så skulle jag aldrig få några riktiga vänner, eftersom jag redan visste att jag behövde ändra mig så tog det skruv och jag beslutade mig för att ändra mig, ett steg i taget.. Det första jag gjorde va att prata med min mamma, vi pratade om vad jag skulle vilja göra som jag inte vågade, därefter gjorde jag upp små (alltså jag menar mini!) delmål som jag skulle uppnå inom en viss tid, en dag, en vecka eller en månad beroende på hur stort målet va.. Något av det första jag gjorde va att räcka upp handen och ge ett förslag under en lektion, jag kände hur det hettade i hela ansiktet och hur det pirrade i magen men jag tog i från magen och lade fram till förslag med hög klar röst - alla tystnade och sedan gick alla med på mitt förslag.. Jag vet inte om första steget bör vara detsamma för dig men det viktiga är att du kommer framåt, även om det är ministeg, samt att du har stöd i någon form, antingen inom familjen eller hos en vän.. Våga-tala-kurser är skitbra, jag har gått en sådan jag också, men jag tror att det skulle vara i det tidigaste laget för dig.. För att en sådan kurs verkligen ska hjälpa behöver du ha kommit en bit på vägen, men jag rekommenderar det absolut senare!
Fråga gärna om du undrar något, jag svarar gärna! =)

Tycker som Ida (här ovanför), viktigt att du tar tag i det redan nu, som du ju gjort nu när du börjar skriva om det och hitta vägar till olika lösningar. Om det finns någon ungdomskör eller annan förening som du gillar, så kan du gå med där, för att träna mer på att vara tillsammans med andra som inte är din familj.

jag var också blyg när jag var yngre. jag var skitless på det och efter gymnasiet gjorde jag en drastisk sak för att ändra det.
jag gick ett år på folkhögskola. flyttade till ny stad, kände inte en kotte, bodde på internat och umgick med folk dygnet runt. jobbigt i början men sen var det skitskoj. livsvändande erfarenhet.
inboxa mig om du vill!

Åh, jag känner så igen mig! Om jag idag skulle säga att jag var som du när jag var i din ålder skulle alla bara skratta åt mig och absolut tro att jag skämtade. Jag vågade inte ens säga något inför alla i klassen. Det var så oerhört jobbigt. Jag litade inte på mig, rösten skulle inte hålla, alla skulle tycka att jag var så töntig. 

Idag har jag inga problem att prata inför andra. Jag har pratat inför 300pers i en aula (universitet), det är jag som nu går fram till alla och påbörjar ett samtal. Jag är aldrig sen att lägga mig i en livlig diskussion.

Det går alltså att förändra sitt beteende. Men det måste komma naturligt. Det är alltid bra att passa på när det pratas om något som du kan och känner till. Åh, jag önskar jag kunde hjälpa dig! Du får gärna inboxa mig om du vill så ska jag försöka komma på mer konkreta råd till dig!  

Tack för era svar! De gav mig mer hopp. Jag har pratat lite om det med mamma och pappa och de tycker som ni, att jag ska ta det steg för steg. Som att betala själv i kassan, räcka upp handen osv.  Jag funderar också på att gå med i en ungdomskör- det är något jag velat förr men inte gjort på grund av min blyghet... Det där med "våga-tala-kurs" lät också intressant. Vad gör man på en sådan kurs? Tack än en gång för era svar, det fick det att kännas mycket bättre.

Är du riktigt modig åker du på en engelska-kurs. Så modig var inte jag när jag var 15, det vågade jag göra först året efter.

En "våga tala"-kurs är en kurs där yngre eller medelålders personer samlas för att de inte vågar tala på sina arbeten, de hade antagligen alla de problemen du har när de var i din ålder, men gjorde ingete åt det då, utan först när de kommit ut på sina arbeten vågade de ta tag i sina problem med att vara blyga...   Det går oftast ut på att man får uppgift att hålla en liten redovisning om något ämne, och får tips på tekniker för att våga hålla sin presentation. Det är ungefär samma sak som att hålla presentationer i skolan, vid katedern, men skillnaden är att det nu är vuxna personer som är så rädda att de måste gå en särskild kurs för att träna på det.

Känner igen mig i dig, jag har blommat upp sedan jag började träna och får på så sätt mer självkänsla. Du kanske ska börja med en hobby :)

Åh precis sån va jag, men det gick över för något år sedan, är 21 nu. Jag insåg att jag bara måste ta tag i det, jag vill inte bara prata med min familj resten av livet. Det har gått jätte bra, jag vågar ta för mig mer och mer även om jag fortfarande är lite blyg ibland. :)