Rädd. Har vi gjort fel?

Jag och min flickvän väntar vårt första barn och jag har fram tills nu bara varit lycklig. Men nu är jag så rädd.
Jag har läst psykologer som menar att det är skadligt för barn att inte kunna ta kontakt med donatorn innan 18 års ålder. Nu har jag även läst ett flertal bloggar, artiklar, av vuxna donatorbarn som tycker att det varit hemskt att växa upp utan den ene av sin biologiska föräldrar. (både i fall där barnet bara haft en förälder, eller straighta föräldrar). Kanske skulle vi försökt hitta en närvarande pappafigur istället? Hur tänker ni? Nån som har andra erfarenheter? Läst andra historier?