Abortinställning över tiden

Jag har i hela mitt liv varit för fri abort. Jag har också utnyttjat detta privilegium en gång, trots att jag hade hoppats slippa.

Frågan är eg för eller emot abort utan för eller emot säkra aborter som utförs av personer med medicinsk kompetens. Aborter har alltid förekommit men innan det blev lagligt dog många av aborten.

Jag har alltid varit för eftersom jag tycker den gravida kvinnan har rätt att bestämma över sin egen kropp.

Jag är mot abort men för fri abort. Detta endast för att alternativet är ännu värre. Den här åsikten har jag haft åtminstone sedan sena tonåren.

Jag har varit abortmotståndare men är nu (vissa skulle säga extremliberalt) för en fri abort.

När jag var abortmotståndare ansåg jag att de enda aborterna som var moraliskt försvarbara var aborter där moderns liv var i direkt fara. Jag såg inte våldtäkter som någon förmildrande omständighet eftersom det var det ofödda livet jag försvarade.

Åh, det är så himla svårt.

Jag har alltid varit för fri abort, men har på senare tid blivit mer och mer emot aborter i sig.

Det är inte bra för barnet att bli född i en familj där han eller hon inte är välkommen. Samtidigt så känner jag mer och mer att många, framförallt unga, tar så lättvindigt på graviditet och abort. Jag tror att det beror på att aborter i Sverige har avdramatiserats till den grad att ingen tänker till innan de har oskyddat sex eller innan de genomför en abort.

Men jag tycker inte att man rimligen kan vara mot fri abort, när man ser vad som händer med mödrar i länder där det är olagligt.

lövet utryckte just det det så himla bra.

Jag röstade dock på alternativ 2 efter som det tydligast visar hur min tankegång utvecklats.

Det är bra att det finns men det är synd att det ska behövas, sa prästen om parfymen.

Jag tror att du har fel här, jag upplever inte alls att det är något som det tas lätt på. Att "ingen" skulle tänka till innan de har oskyddat sex eller genomför en abort är ju bara struntprat. Även om du menade "de flesta" så ser jag inte alls att statistiken ger stöd för det. Tvärtom minskar tonårsaborter och även om det totala antalet aborter ökar så är inte alls särskilt stor utan håller sig inom samma spann som det har gjort sedan -85.

Du har säkert rätt. Jag utgår från mig själv och min omgivning.

När jag blev gravid som 16-åring var det knappast någon som trodde att jag skulle behålla barnet. Det var en självklarhet för många att det var abort som gällde och det var inte någon som var speciellt upprörd över det. När vi istället sa att vi naturligtvis skulle bilda familj kunde folk (och då menar jag nästan varenda en) inte förstå det och trodde att vi blivit utsatta för anti-abortpropaganda.

Nästan alla vuxna kvinnor jag känner har genomfört aborter vid minst ett tillfälle (jag vet det eftersom jag av någon anledning är en person männsikor lätt delar med sig till). Hur kan det vara så? Hur kan jag känna så många personer i olika åldrar, från olika bakgrunder, i olika städer, av olika sociala grupper som vid någon tidpunkt genomfört en abort? Jag tycker att det visar på att något inte står rätt till.

Jag tror att många kvinnor tänker att abort alltid finns där som en absolut sista utväg. Jag förstår inte att man inte är mer försiktig när det kommer till sex, om man inte vill ha barn.

Jag har inte koll på statistiken och jag tycker inte att det spelar någon roll om det inte ändrats, i antal, sedan 1985. Det är inställningen jag tycker det är något fel på.

Och jag menade såklart de flesta, och jag tror säkert att du har rätt på många sätt.

Jag skulle aldrig stödja ett förslag om att ta bort fri abort. Men på sistone har jag börjat fundera på om man inte skall satsa mer på att "kräva mer" före och efter ingreppet.

Det är möjligt att du känner många som har gjort en abort men jag kan inte se att detta avspeglas i den officiella statistik som finns och även om du känner 30/40/100 kvinnor som alla har gjort abor så handlar det om ett mycket litet statistiskt urval.Det är mycket möjligt att kvinnor (och män) ser det som en sista utväg och det är väl egentligen inte så konstigt med tanke på att det faktiskt är den sista "livlinan" man har.Det jag menar är att inställningen du pratar om inte syns i abortstatistiken, borde den inte göra det om den nu är så radikalt förändrad på några få år som du upplever?