Klär pojken i kläning

Könsneutrala, ja. Men barnkläder som anspelar på sexighet är fanimej inte lämpligt på barn oavsett kön.

Exakt...men jag skulle ändå vilja komma med tillägget att det trots allt ingår i föräldrarskap att vägleda sina barn om vad som är socialt accepterat i dagens samhälle, även om det innebär vissa begränsningar. Vill man bereda vägen för sina barn och göra det mer tillåtet för pojkar att ha klänningar så de framöver kommer att ha sina fulla valfrihet och slippa bli socialt stigmatiserade för att de väljer en klänning är det väl ett superbra sätt att papporna i umgänget som vill åstadkomma detta går till jobbet, åker tunnelbana, går på arbetsintervjuer etc. i klänningar.

Självklart kan de vägra, men då tolkar jag det som att de inte heller är särskilt intresserade av att skapa denna valfrihet för sina pojkar i framtiden. Det är väl inte så viktigt då antar jag.

Nej absolut inte. Ämnet är inte prioriterat för mig just nu.

Könsmogna personer har i allmänhet inget problem att könsbestämma en annan könsmogen person som de ser på gatan, oavsett kläder.

Ja jag också! Bland annat transorna på gay klubben på stan.

Vet du att de allra flesta transvestiter är heterosexuella? Så att fråga vem hans nya pojkvän är vore bara dumt.

Men det är ju det som är poängen! För er är det en så främmande tanke att en pojke ska kunna ha klänning att ni utgår från att vi tvingar på våra söner rosa, glitter och klänning för att make a point och vad VI står för. Det är så långt i från verkligheten man kan komma. Det handlar om att inte VÄGRA sitt barn någonting om han eller hon ber om det, för att dom har fel kön.

Min son är fem år. Jag har aldrig köpt en klänning eller kjol till honom. Någonsin. Jag har aldrig köpt en lila glittertröja med my little pony på. Jag har köpt vanliga kläder som passar honom. Framförallt mjukisbyxor som är sköna att leka i o.s.v. Men däremot om han skulle BE mig att köpa den där klänningen, eller om han skulle BE mig om den där lila tröjan skulle jag aldrig för mitt liv säga "Nej tyvärr. Du har snopp så du får inte bära just det här tyget".
När han skulle få en ny vinteroverall så bestämde jag vilken overall han skulle ha, och sen hängde jag fram den i alla färger som fanns, allt från rosa till en SKIIITFUL i typ varselorange, och han valde den blåa. Då blev det den blåa.

Om min son vill gå till dagis i klänning, så får han det. Om vädret tillåter. Om han blir retad eller något barn säger något elakt om och till honom får jag helt enkelt försöka förklara för honom varför. Sedan får jag, som vuxen, ta itu med det problemet genom att ta kontakt med förskola och föräldrar till det barn det rör.

Och jag tror inte jag är ovanlig. Däremot tror jag inte du kan hitta många föräldrar som är besatta av genus så till den grad att dom tvingar på sina söner en klänning mot deras vilja.

För mig låter det fortfarande oklart. Även kastrerade krakar kan ju känna sig som kvinnor.

Är du säker på det?

Jag skulle gissa att de "skaffar" flickvänner som är icke inskränkta och som älskar dem för den person de är.

Våra bästa vänner t ex är ett heterosexuellt par, gifta i ett år nu. Ibland känner han dock ett behov att vara "Jessica". Hon är helt ok med det, hjälper honom ofta att hitta kläder, skor, peruker, mm.

Mmm, det är du säkert. Gå och försök provocera någon annanstans, funkar inte med mig.