Vad gör man när en förälder stjäl kläder från en annan??

Det hade ju varit det absolut bästa, om man kunde ha kläder på båda ställena som dottern kunde använda! Men poängen som du nog missat är att dotterns mamma köper kläder i fel storlek, använder som jag tidigare nämnt kläder i storlek 80 (hon är 3 år) och har även trasiga kläder. Jag vet inte hur viktigt du tycker det är med kläder och hur man ser ut, men att man har hela, rena kläder i rätt storlek som gärna representerar dottern på bästa sätt tycker jag är varje barns rätt. När dottern står och snurrar i vardagsrummet efter att hon precis kommit hem till oss från sin mamma i en smutsig sliten t-shirt med Kinderägg tryck i storlek 122 och säger "mamma säger jag har fin klänning" då får jag ont i hjärtat. För det var ju ingen fin klänning, man lurar inte ett barn på det sättet för att man inte orkar köpa ordentliga kläder!!

Alla barn vill känna sig fina. Och alla barn har rätt till det. Jag och hennes pappa vägrar sätta på dottern kläderna hon kommer i från sin mamma pga att de är smutsiga, fel storlek, sönderklippta, trasiga, eller fula. Då tycker jag inte att det är rätt att hon tar våra kläder och nöjer sig med att vi spenderar våra pengar på dotterns alla kläder. Inte när hon tar hela barnbidraget. Det är synd om den lilla som varannan vecka får se ut som om hon kom från ett härbärge, och varannan vecka se ut som de andra barnen. Jag vet inte hur vi ska göra med detta. Ska vi stå för ALLA kläder och ge till mamman? Ska hon inte behöva ansvara för några klädinköp? Hon tycker inte det spelar någon roll har hon sagt, hur dottern er ut, "det är ju bara kläder". Att dottern när hon blir äldre eventuellt blir retad för hur hon ser ut ibland förklarar hon med att "det är ju sen" precis som om att när hon börjar skolan ska hon få fina kläder men nu spelar det ingen roll. Hemska människa!! Så orättvist mot den lilla!! Där har du mitt svar.

Så om det fungerar för din familj att ni har gemensamma kläder mellan båda hemmen är det bara att gratulera, men jag tror inte att du förstått innebörden av hur vi har det.

Jag vände mig till Åssi..
Röda korset och liknande har absolut billiga kläder. Detta har ju mamman upptäckt med och det är där hon köper ALLA kläder. Och om det ändå va dom kläder som ser ok ut, inga problem. Men hon verkar inte ha nån känsla för varken storlek eller stil för dottern ser inte klok ut. Det jag är mest kritisk till är att hon kan lägga så myclet pengar på mat och grejer till sig själv och kunna gå ut och dricka öl flera gånger i veckan (inklusive veckodagar).. Prioriteringar är inte hennes starka sida.

Hur som helst, det fungerar inte. Och det är tråkigt att bli av med fina kläder som man tänkt att använda när hon är här, hon får gärna ha dom där men det är kul att dom kommer tillbaka nån gång. Lite jobbigt när någon är så himla osamarbetsvillig..Hon förstår inte alls problemet, det spelar ingen som helst roll för henne hur dottern ser ut. Hon tycker kläder som kläder.. Hon har jättemycket kläder förklarade hon. Det är ju bra, men om dom passade vore det bättre. : (

Honär anmäld två ggr till soc redan, men hon tar inte åt sig och tycker att det är fel på alla andra. Som att prata med en vägg ungefär. Och möten går hon inte med på. Suck.

Tack för era tips iaf!

: )

Till 2underbara: om du hade köpt fina kläder till ditt barn och den andre föräldern som du inte är med tog dom gång på gång och du endast fick tillbaka luffarkläder, skulle du då inte bry dig menar du? Det är ok att bara en (plus bonusföräldern) bryr sig om hur barnet går klädd och då ska ha rätt att på den andra förälderns bekostnad försörja sitt hem med fina kläder och komma undan med att inte lägga någon energi eller några pengar själv på ordentliga kläder när denne dessutom har hela barnbidraget? Så länge kläderna går till dottern, visst det kan jag till viss del hålla med om. Men det blir en orättvis fördelning samtidigt som jag faktiskt inte tycker det är ok som vuxen att klä ett barn hur som helst. Vi dömer människor utifrån hur de ser ut (vare sig man vill erkänna det eller inte) och vi är rädda för att dotterns klädstil kan få tråkiga konsekvenser längre fram. Jag är lärare och ser ofta hur framförallt tjejer behandlar andra tjejer beroende på hur de ser ut, vad de har för kläder osv. Orättvist och för jävligt men tyvärr sant. Vi har funderat på egen vårdnad men ser samtidigt en vinst för dotterns skull att ha tillgång till båda sina föräldrar. Vi önskar bara att hon kunde få hjälp och samtidigt lära sig respektera oss och göra det bästa för sin dotter. Soc har planerat ett samarbetssamtal mellan min sambo och mamman. Får se hur det blir.

Den här mamman vill inte dela med sig av barnbidraget. Min sambo kan då inget göra åt det. Tyvärr. Vi vet också att det inte bara är att få vårdnad bara sådär. Men i vårt fall handlar det om en sjuk och omogen kvinna som gör omdömeslösa saker mot sin dotter som jag delvis inte orkar gå in på här. Hon har bara varit otrevlig och osa arbeta ullig när det gäller allt och hon har bett min sambo att jag inte ska få umgås med dottern som då bor i vårt hus. Hon ska heller inte få träffa min familj eller släkt. Jag får absolut inte säga att jag är bonusmamma eller styvförälder för dottern har två föräldrar och det räcker enligt mamman. Jag som då väntar barn vilken dag som helst, är förlovad och äger hus tillsammans med barnets pappa ska kalla mig för pappas kompis. För mammans skull. Javisst! Inga problem! Jag blir bara trött. Jag har sagt till henne i ett mail för hon vill aldrig prata med mig eller se mig att hon aldrig behöver vara orolig för att jag ska försöka fylla hennes plats. Det går ju inte. Alla barn älskar sina mammor. Men när dottern är hos sin pappa är jag en sorts modersfigur och en vuxen att vända sig till. Men aldrig hennes mamma. Det är ju självklart! Vi brukar skicka hem henne i samma som hon kom i, om det är hela löder som passar annars känns det bara fel att skicka henne till dagis i tradiga och för små kläder. Ibland har hon ingen jacka och då har hon ju givetvis tagit den som vi har här och som vi sedan aldrig mera ser och får köpa en ny gång på gång. Anyway...vem som helst kan tyvärr bli förälder.