Januaribebis 2012

Hoppar med här jag också. Plussade svagt igår på bim-3. enligt fls kalender är bf 5/1 2012.
Jag är jätteglad, men har inte riktigt fattat det ännu och vågar inte riktigt tro på det. Vi har två missfall i bagaget så oron är stor. Men jag hoppas verkligen att pyret vill stanna den här gången, vi har inga barn sedan tidigare.

Symptomen är ännu sålänge riktigt ömma och tunga bröst. Molverk liknande mesverk och sååå sjukt trött, sover hur mycket som helst. Ja jusst det, lättrörd också, gråter för minsta lilla.

Hej tjejer, Det har varit lite tyst från mej ett tag nu, har mest varit inne och läst bara.
I fredagsnatt vaknade jag men grymma smärtor i magen, uppe mellan revbeben typ. Åkte in till akuten och blev inlagd på kirurgavdelningen men troligt gallstensanfall. I lördags fick jag göra ett ultraljud av gallan och det konstaterades att det var "en fin samling stenar" där. (hur det nu kan vara något fint)
När jag var på ultraljudet så frågade jag om hon inte kunde ta en titt på bebisen också bara för att få se så att den är ok och visst kunde hon det så jag fick se en pigg och alert liten krabat som klappade händerna kliade sig i ansiktet och sträckte ut benen i sin fulla längd. (det är f.ö det som jag har kännt ett tag nu när den sträcker ut sig som ett fladder strax nedanför naveln, kände det precis när den gjorde så.) Jättekul att få se den lilla så det är nästan att det var värt ett gallstensanfall ... även om det gjorde sjukt ont och inte är något jag önskar min värsta fiende egentligen. Det blev iallafall ingen operation då de inte vill operera för den lilles skull utan jag fick dropp tills mitt på dagen idag sen fick jag prova äta kvällsmat och när det gick bra fick jag åka hem och hoppas på att det inte kommer tillbaka.

Hej, jag började få värkar i söndagskväll, då var de inte alls täta ungefär var 20-30 minut sen tätnade de under dagen och igår kväll klockade jag dem under två timmar och snittade fyra minuter mellan. Vi åkte in till förlossningen på kontroll men barnmorskan (läs slaktaren, hårdhänt och totalt osympatisk) kunde inte ens känna tappen för den var så långt upp hur hårt hon än grävde. Så det var bara att åka hem igen med sovdos och försöka sova lite. Tabletterna fungerade inte ett skit så  jag har knappt sovit alls inatt heller, nu sitter jag och klockar igen och fortfarande är det ca 3,5-4 minuter mellan men nu vill jag inte ringa in förrän jag är säker på att det är på riktigt, vill inte träffa slaktarkärringen igen, dock har vi en timme att åka till förlossningen så det är svårt hur man ska göra...

Våran "lilla" Hugo föddes den 17/1 kl.23.33. Han är 55 cm lång och vägde 4255gram, han har gått ner till 4040 nu men det var ingen fara ännu sålänge. Vi kom hem från BB nu på eftermiddagen, hur härligt som helst!