Ibland frågar jag mig vem växelvis boende egentligen är till för. Är det barnen som behöver det, eller är det för att det skall bli millimeterrättvisa mellan föräldrarna? Jag tror att många barn hellre skulle vilja bo hos en förälder och träffa den andra mycket och ofta, än att flacka mellan två hem. Vad tror ni som har prövat på det, är det bra för barnen?
Dem i min omgivning som gått isär har gjort så att föräldrarna varannan vecka flyttar till en lägenhet och barnen bor hela tiden kvar i huset. JAG tycker att det verkar vara en jätte bra lösning, iallafall kortsiktigt.
Bra för barnen.. hmm intresant fråga !
om man nu ska prata om vad som är bäst för barnen så är det att deras föräldrar är tillsammans och har det bra !
DET är bra för barnen allt annat är kompromiser man får ta.
Vill man inte leva ihop så får man dela på ansvaret och umgänget.
Är det bra för barn att bara bo hos en förälder och den andra får komma över på nåder och "besöka" dom.. tror du på allvar att man får en bra kontakt då ?
Jag tror att det är bra om man bor hos en förälder,men hälsar på hos den andra. Man måste ha en fast punkt i livet.Sen så måste man visst ha tillgång till båda sina föräldrar,men det är vi vuxna som ska se till att det funkar.
Jag har en kompis där relationen mellan föräldrarna är mkt bra. De har löst det på så sätt att pappan kommer varje morgon o hämtar barnen till dagis, hämtar dem så ofta han kan, samt umgås och gör grejer med barnen _många_ ggr/vecka. De vill inte ha vv-boende eftersom de tycker barnen blir så stökiga då och längtar hem till sina djur, mamma, kompisar mm. Men som sagt, den lösningen funkar bara om man kan stå ut med att se varandra väldigt väldigt ofta... 
Det är endel som tycker att en fast punkt är jätteviktigt men redogör alldrig varför..
trygghet? det borde man kunna få även om man bor hos båda föräldrarna om man har sunda föräldrar..
kan man bara ha en komunikation med varandra så borde inte det vara ett problem !
Jag tror inte för fem öre att det kan vara bra för ett barn,eller speciellt kul att växla mellan två hem.Det är meningen att man ska ha ett hem.Skulle ni vilja b varannan vecka där ni bor nu och varannan vecka i något annat hem!
Nej,men familjerätten brukar mycket sällan föreslå varannan vecka numera för de anser inteatt det är något bra exempel.
Jag tror barnen mår bäst av att föräldrarna försöker hålla sams,kämpa för äktenskapet och ha kul.Att bo i ett hem.
Skulle skiljsmässa ske ändå tror jag inte på varannan vecka.
Att byta grannar och allt..och hem framför allt.
Man har ett hem,och sedan kan barnet ha väldigt bra relation till barnet ändå,att barnet kommer i några dagar varannan vecka mm.Att mamman eller pappan kan umgås på vardagarna med,eller komma och hälsa på.Bara för att det tagit slut ska man inte undvika varandra,det bästa är att försöka umgås ändå och kanske fira jul ihop ändå.
Det vet jag flertal som gör.Dom är bra vänner efter seprationen,mycket pga barnen.De sover alltid över hos varandra på ex julafton och nyår.Och hälsar på och turas om på veckorna,ibland på helger kommer barnen dit.Kan ske på vardag med.
Dom for inte illa av seprationen,att byta kompiskrets varannan vecka,eller aktiviteter eller hem.
Men det kanske funkar olika för andra,vad vet jag.Jag är inget skiljsmässo offer.
Men jag kan tänka mig själv som mindre,när mina föräldrar skildes.Jag hade då inte velat skifta mellan två hem,och våra föräldrar tvingade aldrig oss små heller.
Umgänget skedde när det skedde mm.
Vi har inte fått sämre relation till våra föräldrar för det.
Jag är bara glad att vi slapp det där med varannan vecka.
För vi hade våra liv där vi bodde,hos vår mamma.
Om jag personligen skulle bli tvingad till vv-boende så tror jag nog att jag skulle bli tokig av att flytta varannan vecka. Säger inte att det är så för alla, men å andra sidan så är inte alla lika. vissa funkar det säkerligen bra för, medans det inte passar andra lika bra... Varför utgår så många ifrån att en mall passar och är bra för alla? Vi är ju olika individer med olika känsloliv och behov eller hur???
Förut var styvbarnen här varannan helg, sen ett år tillbaka varannan vecka. Jag märker inte att dom har blivit stökigare eller annorlunda. Visst händer det att dom saknar mamma när dom är här, eller tvärtom men då finns alltid telefonen. När ändringen kom var det för att föräldrarna ville, men nu vill inte barnen återgå till varannan helg.
Jag har två bonusbarn. De är nu 6 o 8 år. De bor växelvis. Från början hade vi dem varann helg, den minsta var då 2 år. Efter hand har de velat öka boendet hos oss med en natt i taget. När dem nått ungefär 6 års åldern, kommer en rättvisekänsla hos dem där de har tyckt att de ska vara lika hos varje förälder. Vi har alltså låtit barnen medbestämma. Här är varjefall trygga och glada barn som känner sig oerhört älskade i båda sina hem.
Jag är ingen förespråkare av växelvis boende. Jag tror att det är bäst om barnet/barnen har ett hem, fast jag har absolut inga vetenskapliga belägg, det är bara en magkänsla.
Naturligtvis kan det vara så att i vissa fall fungerar det jättebra, för både barn och föräldrar och då är det ju jättebra tycker jag.