Ska till den öppen psyk vården o skäms för det
Jag ska dit i morgon för att träffa en "vårdare" (vårdare, det låter som jag är helt mentalsjuk ). Jag tycker det är superjobbigt! Det är självvalt, det är behövligt och jag måste för min egen skull. Ändå skäms jag. För att jag behöver. Jag törs inte säga var jag ska till mina barn och inte heller till min man. Han får veta det i efterhand. Jag är jätte rädd att jag ska möta någon jag känner där eller ännu värre någon som känner igen mig. I vår stad vet många vem jag är pga mitt yrke. Jag har en profil utåt och jag är rädd att det ska tisslas och tasslas om mig, att min fasad ska rasa. I den byggnad som öppen psyket ligger finns fler verksamheter. Det är folk där hela tiden. Jag har adhd/asperger. Och jag skäms trots att jag är vuxen och snart 40 år.