Ska till den öppen psyk vården o skäms för det

Det är MÅNGA människor som söker hjälp där av olika anledningar så det är stor chans att du räffar på någon där i väntrummet du aldrig anat skulle kunna sitta där.
ALLA har tider i livet då de kan behöva hjälp - det är de starka som söker den hjälpen.

De allra flesta kommer någon gång i livet i kontakt med psykiatrin, jobbar själv där och i det är väldigt ofta man ser någon i väntrummet som man minst anat.

Sitter själv där ofta och väntar på någon patient...du behöver ju inte berätta för någon varför du sitter där, och som sagt de flesta kommer i kontakt med psykiatrin under sin livstid på ett eller annat sätt.

jag går på öppenpsyk och skäms lite också (och skäms dessutom för att jag skäms...). men det är som sagt alla möjliga människor som går där och egentligen ingenting att skämmas för alls.
mitt jobb ligger i samma byggnad som öppenpsyk, jag smyger iväg dit varje vecka.

Äsch det är ju inget att skämmas över.

Jag går också på öppen psyk och jag ser det inte som någon skillnad mot att jag går till en "vanlig" läkare.

Det är en sjukdom man har, vissa får diabetes, jag fick det här.

En nyfiken fråga: Hur fick du dina diagnoser ADHD och Asperger om du inte har varit i kontakt med psyk innan?

Det finns verkligen INGET att skämmas över! Snarare tvärtom - var stolt över att du faktiskt tar tag i dina problem och tar ansvar för dig själv och ditt liv. 

Jag har själv fått hjälp från öppen psyk. tidigare och aldrig mött några negativa attityder när jag berättat om det. 
De flesta fördomar om psykiatrin och dess patienter är ganska utdöda i alla fall bland de jag mött. Däremot verkar de leva kvar hos patienterna själva!

Ta stöd från din familj istället för att dölja det för dem! Kram och lycka till! 

Jag skämdes också i början,,,speciellt då jag under en period själv jobbade inom vården, Nu efter 10 år så har jag bestämt mig för att inte skämmas...men det tog sin tid...
Har insett att det är väldigt många människor som mår dåligt! 

Ni har rätt, detta är nog inte något att skämmas över. jag har nog bara för höga krav på mig själv. Jag måste ju hålla fasaden uppe
Jag har varit där flera gånger, men jag tycker att det är lika jobbigt varje gång. Skulle vilja klä mig i en svart rock, stor hatt och solbrillor (Lagom iögonfallande)
I dag när jag var där visade det sig att de felbokat min tid så där fick jag sitta och vänta på ingenting som på nålar. Det var väl nyttigt på sätt och vis kan jag tro.
Och det är ganska skönt att veta att fler känner som mig.

Säger som alla andra. Det är verkligen inget att skämmas över! Det är många som skäms lite tyvärr men man behöver inte skämmas! Var stolt iställert för att du tar dig själv på allvar och går dit!