Varför jag är bättre än andra människor

Hej TS.
Jag tvivlar inte en sekund på att du är smartast i klassen. För din egen skull dock, försök att bredda dina egenskaper istället för att nischa dig. Hitta dina svagheter och arbeta med dem istället för att lägga allt fokus på att bli ännu bättre på det du redan är överlägsen på, då kommer du känna dig ännu starkare som person. Att vara bäst på matte eller engelska är nämligen inget värt om man inte har en enda kompis när alla andra har det. Då är det kanske mer värt att vara bäst på att skruva moppe. Förstår du vad jag menar?

I övrigt förstår jag precis hur du känner när du upplever dig själv som betydligt intelligentare än resten av klasskamraterna. Ibland är det faktiskt så, och det kan inte klassas som att man saknar ödmjukhet för att man inser faktum. Däremot är det ens skyldighet att hålla en låg profil så man inte trampar på någon annan. Men det verkar du ju redan ha koll på.

Lycka till i livet.

Nja, att falskt yttre hänger ihop med pubertet vet jag inte. För min del var puberteten en tid då nya intressen växte fram, framförallt för det motsatta könet och då tappade jag intresse för det mesta annat. Det är också en tid när man bryter sig fri, upptäcker att ens föräldrar inte är perfekta och börjar fundera på hur man själv vill lägga upp sitt eget liv då det börjar närma sig dagen när man får bestämma allt själv. Känslor man har då blir ofta väldigt starka, både positiva och negativa. Jag tror inte du kommer sjunka ner i djupaste mörkret bara för att du kommer in i puberteten, faktum är att man är ju mitt i det så man märker inte av det på det sättet. Det ramlar ju inte precis ner en neongrön skylt som säger: Nu är du i puberteten... Det är snarare i efterhand som man förstår varför man kände som man gjorde och förstår att man varit där.

Oavsett så bli inte oroad över dig själv om du plötsligt kommer på att matte är skittråkigt och inte alls vill plugga tre timmar varje dag. Försök då att inte känna prestationsångest utan se det istället som att du bryter ny mark och odlar nya intressen och färdigheter som också är värdefulla. Och det där med att undra hur andra runtom resonerar, det är knappast unikt för 14åringar. Det fortsätter man att undra kan jag lova.