Varför jag är bättre än andra människor
Ahahahahaaa har bara läst ts men måste svara känner jag :D Hoppas du orkar läsa allt fastän det blir långt.
Hade du bara skrivit de 4 första punkterna och inget utvecklande ang. dem i din ts hade jag tänkt "ja, det låter som det stämmer bra" men där du beskrev varför är där du tappar mitt medhåll :) Jag tar det i den ordningen du skrivit ditt inlägg + lite mer.
Kan tillägga innan jag börjar prata om intelligens att jag har ett väldigt elitistiskt synsätt och ett elitsamhälle är mitt idealsamhälle så ni som inte tycker det - jag vet redan att det är väldigt få som tycker som jag och ni behöver inte berätta varför ni inte håller med mig.
First of all - du går i 8:an. I 8:an är det inte svårt att vara bäst i klassen om man säger så. Det var jag med. Jag gick ur högstadiet med MVG i alla ämnen utan problem. Jag ansträngde mig inte särskilt mycket, gjorde bara det lärarna sa att vi skulle göra. Jag pluggade aldrig på fritiden fastän mina klasskompisar trodde att jag var en plugghäst utan lyssnade helt enkelt på vad lärarna sa på lektionerna, sen kunde jag det de sagt. Jag pratade med en klasskompis häromdagen (klasskompis från min nuvarande utbildning till jurist) och han och jag konstaterade att för att få IG i ett ämne i högstadiet måste man antingen vara mentalt efterbliven eller så lyssnar man helt enkelt inte. Och att få MVG är plättlätt, så det argumentet köper jag inte eftersom högstadiebetyg inte är kopplade särskilt mycket till intelligens utan snarare hur mycket man anstränger sig. Förresten om det spelar någon roll så är mina föräldrar också från typisk medelklass.
Att du vet vad du håller på med och vet vad du vill, är det typiskt för hög intelligens? Knappast. Finfint att du börjat plugga inför högskoleprovet och gymnasiet men det spelar ingen roll. En vän till mig började läsa matte b i högstadiet men fick bara vg i det på gymnasiet. Jag läste matten i takt med de andra i klassen i högstadiet och fick mvg i matte b på gymnasiet. Sen är det ju så att de kommer göra om högskoleprovet och det till hösten kommer vara i det nya formen medan det i våras (som jag antar att det är det du gjort) och de tidigare varit i den "gamla" formen. Så jag vet inte riktigt hur du ska läsa inför högskoleprovet nu när det kommer nytt eftersom du inte vet hur det kommer se ut. Och att kunna planera och läsa inför prov har inte heller med iq-nivå att göra (jag rekommenderar dig skarpt att göra ett riktigt iqtest hos mensa för att få ditt resultat svart på vitt).
1.0 på högskoleprovet?! Som att det är nåt att skryta om? Alltså visst du går i 8:an så jag kan väl lägga på lite för det, men ändå. Det motsvarar ungefär 55% rätt, alltså nästan vartannat svar är fel. Jag fick 1.8 när jag gjorde det i gymnasiet då var det närmare 90% rätt. Högskoleprovet motsvarar inte iq-nivån direkt även om resultatet delvis är kopplat till iq men även allmänbildning. Apropå det så är inte allmänbildning eller "filosofiskt tänkande" heller direkt kopplat till intelligenskvot.
Det klippet du länkar till om livets spelregler och att det gör att du förstår dem bättre än andra. Det vettetusan alltså om jag tycker att en som går i 8:an har tillräckligt mycket livserfarenhet för att förstå livets spelregler. Du förstår dem kanske säkert bättre än dina jämnåriga men jag tror att det krävs betydligt mer upplevelser än de du nämner för att förstå alles.
Jag tycker personligen inte att göra sig helt känslolös är något som fungerar. Tyvärr. Been there, done that, försöker det lite desperat ibland men märker att det inte fungerar. Du kanske kan smita från känslorna ett tag men förr eller senare kommer det ikapp dig och visar sig på ett eller annat (negativt) sätt. Och som sagt, så länge man inte upplever ett större "trauma" (förälder som dör, att man skiljer sig, man får barn) så anser jag inte att man känt på känslor i ändarna av spektrat. Jag har varit med om många med- och motgångar men är inte mer än 24år och vet att det kommer komma många fler och större av båda sorterna.
Att vara ödmjuk är en bra egenskap som jag själv saknar en del. Jag tycker t.ex. att man (när tekniken finns i framtiden) bör genmanipulera fram elitmänniskor och tycker det är onödigt och dåligt för mänskligheten att personer som vet att de inte är särskilt intelligenta eller bra på något annat vis väljer att skaffa barn. Vi fördummar oss själva (men jag avböjer mig påhopp ang. detta). Många säger nog att ödmjukhet är kopplat till en bra personlighet så jag kan absolut ge dig den här punkten även om jag själv inte helt håller med (eftersom jag har lite svårt med ödmjukheten själv ibland haha).
Meeen vänta nu. I stycket efter det om hur ödmjuk du är skriver du "Jag har en otrolig självförtroende och självkänsla och ser ner på nästan alla människor jag träffar, det brukar vara för att de är ointelligenta, saknar helt självkänsla, har ett falskt yttre eller helt enkelt inte allt resonerar över livet eller vad som väntar dem." Där är du ju precis som mig!! Och jag är inte ödmjuk i alla lägen. Att se ner på nästan alla människor kallar inte jag ödmjukt ;)
Och att du har resonerat över livet i några månader.. Alltså jag ska inte kalla dig fjortis för att provocera, jag väljer istället att kalla dig: din pretentiösa tonåring yngre än 15år! Om 5 år kommer du titta på din trådstart och mitt inlägg och anse att jag har helt rätt och att HannaS86 är en gudinna värd att dyrkas hårt så länge hon lever ;) Nu brukar kanske gudinnor vara odödliga men skit samma.
Yadayada om att dina föräldrar inte uppfostrat dig till att bli sån här, vad spelar det för roll? I slutändan är det alltid man själ som väljer hur man vill vara som person.
Take care!