Köpa hus, orolig för kostnad och konsekvenser

Jag och min sambo bor i en mycket dyr hyresrätt och har gått i husköpartankar i ett halvår ungefär. Sambon vill väldigt gärna ut på landet där han är uppväxt och jag saknar att bo i hus. Nu har vi hittat en otroligt fin villa. Den ligger lantligt men på ett lagom avstånd till staden. Glad och förväntasfull fixar jag med lånelöftet och kan knappt bärga mig, vill att budgivningen ska dra igång NU.

Men så gick luften ur mig helt...

Jag är ifrån början en storstadstjej och gillar att ha nära till aktiviteter och rörelse. Jag kan för tillfället cykla till jobbet och det värdesätter jag enormt. Flyttar vi måste vi köpa ytterliggre en bil eller så måste jag sitta på bussen i 45min till jobbet, dessutom går den väldigt sällan.

Vi har inte hela kontantinsatsen och behöver ta ett privatlån på ungefär hälften, det ger oss en markant ökning på månadskostnaden.

Huset kommer kosta oss ungefär 11 000-12 000kr i månaden (allt inräknat), vi har en inkomst på ca 40 000kr efter skatt så det är inga problem men ändå känns det så stort. Jag känner mig inte alls lika fri, jag kommer inte kunna åka till thailand på långresa nästa månad om jag skulle känna för det, vilket jag kan i dagsläget. Allt sparande kommer försvinna. Boendet blir prio 1 med sparande till buffert och annat, hur vet jag att jag är redo för det?
Jag har en universitetsutbildning men vill plugga ytterliggare inom 5år. Sambon vill även han plugga, men vet inte när. Är det värt att skjuta upp ett husköp pga det? Tänk om plugget inte ens blir av?

En annan fundering handlar om att vi faktiskt inte behöver ett stort hus på 160kvm? Vi är bara två personer och planerar inte barn för tillfället.

Samtidigt har jag känslan av att bara trampa runt här hemma, jag väntar liksom på nästa steg i livet. Dagarna bara går och ett hus skulle vara fantastiskt!

Ni som varit i denna situation, hur resonerade ni?

Anonym (detsamma)

Äldre 17 Jun 10:11

#1

Hej, måste bara fråga, vart har det gått för er? Jag har precis pendlat mellan hoppfullt planerande till nedstämt rädd "vi har det bra som det är" - cykla till jobbet, 100 m till förskola, affärer och butiker nära, allt bra. Bara att vi inte äger - massa pengar ut till ingenting... Har nu möjlighet att köpa ett hus till ett bra pris i nästa samma omårde, lite längre till allt, mycket större yta och dyrare. Men då är det också räntor och amorteringar - dvs ett eget sparande. Men vad säger vi nej till, flexibiliteten om möjliga semesterresor, möjligheten att gå ned i tid och så vidare, istället måste vi dra in alla stålas varje månad och bara går runt... Vi har egentligen inget husbehov utan har ett fritidshus och passar oss bra med lägenhet, men det känns "onödigt" att hyra... Nu när vi faktiskt har möjlighet att få köpa så backar jag lite, sambon är på men jag är mera rädd och faller tillbaka till "det är bra som det är" samtidigt som huset vi tittar på har "allt" vi vill ha - och till ett förmånligt pris, det erbjudandet kommer nog inte tillbaka på länge... Tänkte att du kanske hade ngt råd från er process. Hur tänkte ni ohc hur gick det? Oavsett så hoppas jag ni hittat en frid i beslutet och det gått bra för er!

Anonym (Kalla fötter?) Trådstartaren

Äldre 17 Jun 16:10

#2

Anonym (detsamma) skrev 2011-06-17 10:11:25 följande:

Hej, måste bara fråga, vart har det gått för er? Jag har precis pendlat mellan hoppfullt planerande till nedstämt rädd "vi har det bra som det är" - cykla till jobbet, 100 m till förskola, affärer och butiker nära, allt bra. Bara att vi inte äger - massa pengar ut till ingenting... Har nu möjlighet att köpa ett hus till ett bra pris i nästa samma omårde, lite längre till allt, mycket större yta och dyrare. Men då är det också räntor och amorteringar - dvs ett eget sparande. Men vad säger vi nej till, flexibiliteten om möjliga semesterresor, möjligheten att gå ned i tid och så vidare, istället måste vi dra in alla stålas varje månad och bara går runt... Vi har egentligen inget husbehov utan har ett fritidshus och passar oss bra med lägenhet, men det känns "onödigt" att hyra... Nu när vi faktiskt har möjlighet att få köpa så backar jag lite, sambon är på men jag är mera rädd och faller tillbaka till "det är bra som det är" samtidigt som huset vi tittar på har "allt" vi vill ha - och till ett förmånligt pris, det erbjudandet kommer nog inte tillbaka på länge... Tänkte att du kanske hade ngt råd från er process. Hur tänkte ni ohc hur gick det? Oavsett så hoppas jag ni hittat en frid i beslutet och det gått bra för er!

Måste tyvärr säga att det inte gick alls. Sambon var tvungen att lämna sitt jobb och 3 veckor efter att jag skrev inlägget lämnade han mig över en natt. Han har nu en ny lägenhet som han flyttar in i om en månad och en ny tjej. Jag går runt här hemma, tittar på våra saker och kan inte förstå vad som hände.
Så jag har inget bra råd att ge dig utifrån erfarenhet. Men rent spontant tycker jag att huset låter som en bra idé. Just eftersom du säger att det är ett väldigt bra erbjudande, och sen är vardagen en stor del av ens liv vilket är värt att satsa lite på. Har ni då ett underbart boende året om tror jag inte att en mindre semesterresa här och där kommer att påverka er negativt. Dessutom får man ofta tillbaka pengarna man investerat i huset.

Anonym

Äldre 17 Jun 19:11

#3

Oj! Men en tröst i sorgen är ändå att du fick kalla fötter och att ni inte gick vidare med huset!

Indianica

Äldre 17 Jun 23:04

#4

Anonym (Kalla fötter?) skrev 2011-06-17 16:10:02 följande:

Måste tyvärr säga att det inte gick alls. Sambon var tvungen att lämna sitt jobb och 3 veckor efter att jag skrev inlägget lämnade han mig över en natt. Han har nu en ny lägenhet som han flyttar in i om en månad och en ny tjej. Jag går runt här hemma, tittar på våra saker och kan inte förstå vad som hände.
Så jag har inget bra råd att ge dig utifrån erfarenhet. Men rent spontant tycker jag att huset låter som en bra idé. Just eftersom du säger att det är ett väldigt bra erbjudande, och sen är vardagen en stor del av ens liv vilket är värt att satsa lite på. Har ni då ett underbart boende året om tror jag inte att en mindre semesterresa här och där kommer att påverka er negativt. Dessutom får man ofta tillbaka pengarna man investerat i huset.

Oj, vilken pärs!

Jag har varit i samma sits som du var i, men det hjälper dig inte nu

Indianica

Äldre 17 Jun 23:10

#5

Anonym (detsamma) skrev 2011-06-17 10:11:25 följande:

Hej, måste bara fråga, vart har det gått för er? Jag har precis pendlat mellan hoppfullt planerande till nedstämt rädd "vi har det bra som det är" - cykla till jobbet, 100 m till förskola, affärer och butiker nära, allt bra. Bara att vi inte äger - massa pengar ut till ingenting... Har nu möjlighet att köpa ett hus till ett bra pris i nästa samma omårde, lite längre till allt, mycket större yta och dyrare. Men då är det också räntor och amorteringar - dvs ett eget sparande. Men vad säger vi nej till, flexibiliteten om möjliga semesterresor, möjligheten att gå ned i tid och så vidare, istället måste vi dra in alla stålas varje månad och bara går runt... Vi har egentligen inget husbehov utan har ett fritidshus och passar oss bra med lägenhet, men det känns "onödigt" att hyra... Nu när vi faktiskt har möjlighet att få köpa så backar jag lite, sambon är på men jag är mera rädd och faller tillbaka till "det är bra som det är" samtidigt som huset vi tittar på har "allt" vi vill ha - och till ett förmånligt pris, det erbjudandet kommer nog inte tillbaka på länge... Tänkte att du kanske hade ngt råd från er process. Hur tänkte ni ohc hur gick det? Oavsett så hoppas jag ni hittat en frid i beslutet och det gått bra för er!

Får jag svara?

För egen del anser jag inte att mans ka hyra sin bostad. Att äga sin bostad ger så mycket mer frihet, du kan ju göra vad du vill med ditt boende, bygga altan, anlägga pool, badtunna, fixa fina bdrum och kök etc. utan att någon grinig hyresvärd lägger sig i...ett plus är dessuto att detta"fixande" i regel ökar husets värde. Sedan är det underbart med en egen trädgård anser jag. Det är livskvalitet varje dag, året runt, att när det är sol ute, kunna öppna sin dörr och kliva ut på sin altan och slänga sig i utemöbleln och bara njuta av alla fina blommor omkring sig, sedan kanske tända grillen och sitta ute med ett glas vin och prata ostört....nej, det kan inte jämföras med en lägenhet eller temporär sommarstuga.

Anonym (Kalla fötter?) Trådstartaren

Äldre 18 Jun 12:11

#6

Anonym skrev 2011-06-17 19:11:48 följande:

Oj! Men en tröst i sorgen är ändå att du fick kalla fötter och att ni inte gick vidare med huset!

Jo men så är det. Jag är otroligt glad att vi inte hann investera alla våra pengar i huset och att vi inte skaffat några barn. Nu har jag bara mig själv att försöka ta hand om, bygga upp igen.

Anonym (Kalla fötter?) Trådstartaren

Äldre 18 Jun 12:15

#7

Indianica skrev 2011-06-17 23:04:56 följande:

Oj, vilken pärs!

Jag har varit i samma sits som du var i, men det hjälper dig inte nu

Ja jag tror jag fortfarande är chockad.. Han har redan gått vidare utan större svårigheter och det gör ont. Det hjälper faktiskt lite att bli påmind om att jag inte är ensam. Detta är en erfarenhet som de flesta har och jag hoppas att den kommer göra mig till en starkare och bättre människa i slutändan. Men just nu är det otroligt tungt.

Anonym (detsamma)

Äldre 18 Jun 15:51

#8

Hej och tack för synpunkter, och jättetråkigt att höra om utvecklingen för "kalla fötter" - inget öde jag önskar någon, oavsett boende har jag svårt att förstå detdär med att bara gå, är det inte en process att separera?! Skickar lite energi och hoppas du hittar lite och flera ljusstrimmor här framöver!

Angående mitt eget velande - tror jag är rädd att bli "vuxen", hur rimligt låter det är när man är 35, har två barn, smart och förstående sambo, lever i ett tryggt och jämlikt förhållande, har fast jobb sedan åtskilliga år och bra inkomst?

Livskrisar lite just nu "på andra sidan barnen" - tillbaka i arbetslivet och vardagen är inte så glad alla gånger, mitt stora bekymmer är ett dåligt socialt liv. Känner egentligen ingen här i stan, och har tidigare gömt mig bakom jobbet "jag jobbar ju så mycket". Nu jobbar jag vettiga tider och myser en hel del med familjen, men jag mår fortfarande inte bra. Att då köpa ett hus känns som jag permanentar dagens situationen genom att jag "måste" stanna på mitt väl betalande tråkiga jobb - där jag inte i dagsläget har några sociala kontakter (vilket jag brukade förr), utan behöver stanna på jobbet för att ha råd med huset...

Sedan är jag nog också rädd för att "det aldrig kommer att bli bättre" - och det skulle isf hänga ihop med ekonomi, att vi får det att gå runt med detta hus men inte har någon större marginal (iaf inte om vi behåller min älskade sommarstuga). Att då sitta här och inte "ha råd" att prova olika hobbys, gå ned i tid, eller vilka behov jag kan ha framöver (vilka jag å andra sidan inte har tagit tag i hittills)...

Pressande åt andra hållet är att det är ett bra tillfälle, ett hus motsvarande vad vi behöver, nästa i samma område som nu (1 km längre bort, fortfarande stadsmiljö och promenadavstånd till befintlig förskola även om det är stor skillnad att promenera 100 meter som idag med två trottsiga barn...) och vi får det till ett bra pris. Då måste vi dock slå till nu...

Sambons resonemang är bra - vi måste vara två om det, och är jag inte säker så blir det nej, men då måste jag stå för mitt nej.

Usch - jag velar verkligen, så det känns jättebra att få skriva några rader här, om inte annat för att se resonemanget för mig själv. Hittills lutar det åt ett nej - antagligen är det något med magkänslan som styr det åt det håller, medan det mera logiska kan resonera kring fördelar med eget boende, framtida värdeutveckling, lite roliga renoveringsprojekt...

I dagens boende har vi omkostnader ca 5000 under det nya boendet, och de pengarna gör vi ju av med i dagsläget, på spontana saker, reser iväg en helg, köper något fint, äter gott, provar ngt kul... Samtidigt är det inget jag "värdesätter" (vilket låter riktigt drygt) - jag menar det på nivån att jag inte kan sätta upp det i vår budget - kan inte definera att "Vi måste ha x kr varje månad för detta eller detta..." Men antagligen saknar man det itne heller förren man är utan...

A- jag vet inte... suck!

Köpa hus, orolig för kostnad och konsekvenser

INNEHÅLL