Varför döper du ditt barn?

Men då är det ju ingen som har dop för att man vill att barnen ska vara döpta med allt var det innebär. Våra barn är inte döpta.

Ps. Jag tycker dop är rätt tråkigt ....ds.

Men det är gott med tårta!

Jag tycker inte att du personligen måste tro på exakt allt som står i trosbekännelsen. Vi läser ju  "Vi tror på..." Jag tror inte att alla gudstjänstbesökare varje söndag tror på exakt allt, tvivel och frågor är också en del av att tro på Gud (förra söndagen handlade om lärjungen Tomas som inte trodde på uppståndelsen förrän han själv mötte den uppståndne Jesus).

Trosbekännelsen i sig handlar inte heller om barns kristna fostran, där står t ex inget om vad Jesus faktiskt sa eller gjorde, vilket är centralt i kristendomen. Men om allt detta kan du ha ett livaktigt samtal med en präst där du funderar på att ha dopet.

Lycka till!

/ Skånepräst

Jag är inte kristen i den bemärkelsen att jag går i kyrkan och liknande, men jag har en inre tro på saker o ting.
För mig är det viktigt med dop för att tillfredställa den inre tron om att skydda mina barn då jag döper dom.
Folk som känner mig skulle aldrig tro på att jag var troende, men min tro är min egen och dop har varit viktigt för mig, även utan gäster då jag döper för mitt barns skull o inte för gäster eller presenter.
När mina barn är vuxna att ta egna beslut, så står det dom fritt att välja sin egen väg ut ur kyrkan om dom så vill.

Men Skånepräst, är det inte jobbigt med alla som döper bara för sakens skull? Jag tror att jag är mer troende än flera av mina kompisar som döpt sina barn ....

Vi har valt att avstå dop eftersom vi inte är troende. De flesta i min omgivning döper sina barn av traditionella skäl och för att de tycker det är roligt att planera fester.

Jag känner ingen som har döpt sitt barn av "rätt" anledning.

Föräldrarnas kalas och presenthysteri spelar in lite för mycket vill jag påstå.

Frankrike: Jag har sällan mött föräldrar som säger att de gör det enbart av tradition! De allra flesta ger uttryck för tro på Gud, även om de inte använder samma ord som jag för det.

Vi går igenom dopritualet och jag brukar också ställa frågan direkt till föräldrara i dopgudstjänsten (Vill ni att ert barn ska döpas till denna tro och leva med församlingen i Kristi gemenskap?), fast den inte är obligatorisk. Jag förklarar alltid att de kan säga nej och att vi då går hem igen.

Däremot är det vanligt att en förälder är mer övertygad än den andre och man kan givetvis alltid ställa frågor om dopet och vad det innebär, enligt kyrkans synsätt, till mig.