Jäkla tonårstid!

Ja fy fasiken vet verkligen hur hemskt det kan va!
Dottern bytte skepnad och sen fick man leva med mr hyde/ dr jerkyls, ingen gick säker i dom hormonstormarna, blandat med ett ego så stort jag inte ens kan finna en liknelse och vad visste jag om livet, jäkla dinousariemorsa?!!
4 års tornado, sen drog hon, här kunde man ju inte bo?!!
Min 16 åriga son är just nu som balsam för en trasig morsa, jag hoppas verkligen jag slipper dessa uppträdanden med honom, sen har jag två till att se fram emot.... men det pallar jag inte ens att tänka på just nu !

Man förstår aldrig talesättet "små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer" så bra som när man själv fick en tonåring i huset?!!

=)

En till tonårsmorsa här!

Jag är helt paff, min lilla pojke är nu lika lång som mig, har storlek 41 i skor, luktar svett, svär och spottar som en borstbindare.. Har tjejer på rad, märkeskläder, basröst, uppkäftig, nonchalant, hamnar i slagsmål.. Dom flesta svaren innehåller.. ofta, palla, bög, jajajajaja, mmm, men det var inte jag... neger, kaxar dom med mig så..  och så vidare.. *SUCK*

Vad hände?

En del tonåringar blir ju inte så, eller dom blir så men tar inte ut det hemma. Hur har de föräldrarna gjort?

jag är inte tonårs mamma än... lillan är bara 1 år (skratt)

men jag var en riktig jävla skit unge när jag var tonåring. jag hatar mig själv för allt jag gjorde mot mina föräldrar.
ångrar mig så in i helvete..men vad hjälper det idag... inget.... jag kan med all säkerhet säga er att era barn kommer ångra sig någon gång i livet för allt de gjort mot er. det är bara att hoppas att de e klokare än mig o gör det förr än senare... jag kan inte förklara varför man blir så egoistisk när man är tonårng,allt handlar om en själv o som man själv vill...kompisar är a och o tror jag.. MAN BLIR SOM MAN UMGÅS det är allt jag kan säga.... men sen att tvinga någon att inte träffa vissa kommer bara ha motsatt effekt så frågan är vad man gör...

var ni alla snälla mot era föräldrar? hur var era föräldrar mot er? 

Min äldsta är bara tio. Men jag är en jättesträng men älskande förälder. Det viktigaste är att barnen har respekt för en och lyssnar på en. Då måste man ha respekt för barnet också. Även om mina barn kaxar sig också så går det aldrig över gränsen. Jag är väldigt konsekvent men jag duschar också mina barn med positiv uupmärksamhet och kärlek. Det har fungerar hela deras uppväxt och jag tror att det kommer fungera när de blir tonåringar också. Min dotter som är tio fick sin första mens när hon var 8 så hon är redan på tonåringsnivå men än så länge är hon bara mysig. Man måste också komma ihåg att man inte är sig själv när man är tonåring.

Okej, jag vill bara hoppas in för att jag själv är tonåring. Och jag förstår allt ni säger, för att vi är hemska. Och jag ångrar mycket av det jag säger. Men snälla, ni måste föröska att minnas hur ni själva var. För det år så svårt. Det är bara en massor av kännslor och man vet inte vad man ska göra med dom. Man gråter skriker skrattar, liksom vad fan händer? (förlåt för språket). Och om era barn är väldigt ilskan av sig kan det vara för att dom inte får säga vad dom vill i skolan elelr bland sina kompisar så dom måste ta ut det över andra.

Men jag håller med er, det suger. Men vad ska man göra? Det går bara inte att hålla allt inne, då kommer man ju att explodera. ;)