4 1/2 år och mycket svårt att lyssna (ganska långt)
Vår pojke på exakt 4 1/2 år är hur go, kramig, mysig och rolig som helst. Han är mycket livlig, han har verkligen myror i brallan och det har han alltid haft. Han har också en lillasyster på 20 månader som han älskar över allt och lekar mycket med.
Han går på förskola med uteinriktning som passar honom perfekt eftersom han är mycket motorisk och framåt. På förskolan säger dom att han är en utmaning men inte för att han inte lyssnar utan för att dom alltid måste hålla ett öga på honom när dom är ute, han är helt orädd, klättrar högt, hoppar och springer, det är ett under att han inte brutit något än.
Problemet vi har är att vi alltid måste säga till honom många gånger och bli arga/höja rösten/bråka på honom för att han ska göra som vi säger och det hjälper inte alltid heller...
Han har stark egen vilja och gör som han vill, han pratar med allt och alla och ska hälsa på alla hundar vi möter. Han stannar jämt folk och pratar och har tom öppnat en bil en gång för att prata med han som satt i.
Oftast bara vägrar han det vi säger och det går inte att prata honom tillrätta utan ibland måste man dra leksaker ur handen när han vägrar släppa.
Vi tillåter ganska mycket och hittar inte på regler bara för att ha en massa regler men vissa saker måste han bara göra.
Som när vi är ute och cyklar måste han cykla mellan oss men får han chansen att åka om gör han det utan att blinka. Eller om vi stannar sticker han gärna från oss och vägrar stanna, vi måste skrika att han ska stanna eller åka ikapp och stoppa honom. Det är ofta man måste jaga och fånga honom för han kommer helt enkelt inte när man ropar. Han gör bara som han vill och det börjar bli ganska jobbigt för oss.
Ofta när han blir tillsagt, vänder han bort huvudet och suckar jajaja.
Vi tar oss tid, sitter i hans höjd, kräver ögonkontakt och förklarar men det är för döva öron för en stund senare gör han samma sak igen.
Har hänt att frågar honom om ett bus och han bedyrar att han inte gjort det, helt säkert säger han många gånger men sen kommer man på honom att han visst gjort det han inte fick, han ljuger skrämmande lätt.
Idag var han på affären med mormor och morfar och där snodde han ett tuggummipaket när dom inte såg. Dom hittade den i hans byxa och när han svara på varför han tog den säger han för jag trodde den var gratis, vilket inte är sant förstås. Imorgon ska dom gå tillbaka och han ska prata med någon där och lämna tillbaka paketet.
Vi försöker verkligen prata och förklara mycket för honom om varför man inte får göra vissa saker. Men ibland känns det fel, vi har hamnat i evighetsdiskussioner med honom, eftersom han ifrågasätter allt vi säger.
Idag sprang han ifrån mig när jag bad att han skulle stanna och ta med sin cykel och senare svarade han mormor: det gör jag ändå till något han inte fick.
Jag vägrade släppa det och ville han skulle förstå att han gjort fel och be mig och mormor om ursäkt men det tog 1/2 timme av förklaringar/väntan och tjat sen kom ursäkten.
Vi vet att det inte är lätt att uppfostra barn och bara att kämpa på men goda råd mottages tacksamt.
Ska vi kanske ha straff och belöningssystem?
Hur ska vi handskas med denna lilla busunge?