Blir det bättre?

Hur gammal?

Vi fick i stort sett bära på våran son dom första 10 månaderna innan det bara tvärvände

En månad... H*n är en stor bebis så det börjar redan bli riktigt jobbigt fötr ryggen. Vore dessutom skönt att få sova själv nån gång ibland eller åtminstone att kunna äta utan bebis i famnen (dagtid, är bägge hemma turas vi om)

Oj vad jag känner igen mig! Sonen är drygt 16 månader och har i princip bott i vår famn sedan han föddes. Än idag får vi bära mycket och länge men det blev mycket lättare när han vid 7 mån kunde sitta i sin tripp trapp vid matbordet så vi kunde äta i lugn och ro.  

Vi har helt enkelt accepterat det faktum att han är en obotlig famnbebis som älskar att bli buren. Eftersom jag har stora problem med ryggen så har jag investerat i en bra ergonomisk sele som jag kan bära honom i när vi är ute och promenerar och som jag kan vagga honom i när han ska sövas. Oftast bär jag honom på ryggen eftersom jag upplever det som mest skonsamt för min rygg.

En annan investering som jag rekommenderar är en BB sitter om du inte redan har en. Den var guld värd när  sonen var några månader gammal. Där kunde han sitta lite kortare stunder när jag t.ex. skulle duscha. Ibland så somnade han i den också

Jag önskar att jag kunde säga att det går över snart men det känns lite som lotteri vad för slags bebis man kommer att få. Det är tyvärr bara att dra in armarna och flyta med.

När hon var i sittbar ålder (sex månader)  kunde hon sitta i vagnen och då fick jag prata konstant med henne istället. Jag blev nog lite som en radio med allt sjungande och pratande När hon väl kunde röra på sig själv blev det bättre och hon kunde ligga ner och försöka åla sig runt en stund eller två. Sen är hon fortfarande en knäsittare (fem år gammal) men så mycket mer självgående och det har ju succesivt blivit bättre hela tiden

Tur att du skriver "h*n" så vi inte vet om det är en flicka eller pojke...vad är anledningen?