När man har barn tillsammans så varför har man inte gemensam ekonomi????

Delar man på föräldraledigheten så behöver ingen "offra" något. Problem solved!

Nu ser ju samhället ut så att mammorna är hemma längre vilket för mig är naturligt. Jag vill vara hemma så länge som möjligt, men jag har en man här hemma som också vill va hemma. Första sonen var han hemma 6 månader och jag i 11 månader. Men jag syftar mest på ekonomin nu.

Varför hjälps man inte åt när man har valt att skaffa familj tillsammans?

Här i sverige görs allt för att det ska vara så jämnlikt som möjligt som även har sina nackdelar, som tex att en man kan tro att det ska vara helt ok att en mamma ska stå för halva räkningar och allt till bebisen från mamma penningen fast att pengarna räcker inte ens till. Och att försäkrings kassan har infört en jämställdhets bonus för att pappan ska stanna hemma halva tiden? Visst jätte bra med extra pengar till familjen, men ska samhället verkligen se ut så?

Jag som kvinna har burit mitt barn i 9 månader ska jag behöva gå arbeta heltid när jag kanske har precis slutat heltidsamma efter 6 månder för att samhället ska se ut så?

Vi har haft gemensam ekonomi sedan vi blev tillsammans i princip. Att "låna" pengar av varann skulle aldrig komma på tal. Vi säger "våra" pengar om allt och nu har vi dessutom gemensamt handelsbolag. 

Håller med dig helt och hållet. Här är det dock jag som jobbar normalt och mannen studerar så inkomstbortfallet blir rätt stort när jag är mammaledig. Måste därför ta ut 7 dagar i veckan vilket vi sedan jämnar ut genom att han inte tar ut några dagar alls när det sedan är hans tur att ha några månader hemma. Då har han alltså ingen inkomst alls, men vi delar ju på allt som vanligt och anledningen till att han inte har några pengar då är att jag ska ha möjlighet att ev. vara hemma mer senare. Det gäller att se till helhetsbilden och inse att det är för familjens skull som den ena har mindre pengar.

Joo men precis, mamma går ofta ner i inkomst för familjens skull men många män ser de liksom inte utan tänker på sina egna pengar. Jag tycker att de är fruktansvärt pinsamt beteende. Som när sonen började på förskolan tyckte jag att de var hemskt och ha honom där från 6.45 - 16.15 men när jag gick ner i tid så var han där i snitt 16h/vecka och visst att VI förlorade 5000 i månaden men jag gjorde det för våran sons skull, inte att jag lät honom va där samma tid och gick och fikade eller nått.

Jag tror det handlar mycket om hur samhället ser ut idag som helhet och faktiskt inte har särskilt mycket med någon slags jämlikhetssträvan att göra. Det är ett väldigt "jag"-fokus, var och en för sig, oberoende etc .

Och så handlar det självklart också om att vi som enskilda individer prioriterar olika.

Sedan är det ju inte enbart en "föräldra-fråga". De som kan sådant här med hur man ska lägga upp ekonomin i ett förhållande brukar poängtera att man ska betala utifrån sin inkomst = man betalar procentuellt rättvist när man har delad ekonomi. Tror inte det är den vanligaste lösningen när man har delad ekonomi.

Vi har valt att ha delad ekonomi. Passar oss rätt bra för tillfället. Däremot så delar vi självklart på alla gemensamma kostnader och där ingår även barnen. Det är ju inte så att den som är hemma för tillfället betalar hälften av alla räkningar och sedan allt för barnen som du gav exempel på.

Jag vet inte...

Blir lite konfunderad när jag läser din tråd. Du vill framhäva att ni har det så bra, ändå nämner du att din kille "inte säger något" om att han pröjsar mer....

Hos oss pratar vi igenom ekonomin rätt ordentligt. Särskit då vi inte är gifta utan endast sambo men med ett avtal skrivet hos jurist. Jag vill tex ha insrkivet att mannens föräldrars sommarstuga endast ska ärvas av sambon. Annars måste han sälja den om vi separerar och han inte har möjlighet att lösa ut mig....  Rättvisa är inte alltid millimeteruppdelning....

Varför inte? Varför ska den som tjänar mer behöva påverkas av att den andra tjänar mindre?

Förut hade vi mer millimeterrättvisa och satt och räknade på vsrtenda matkvitto, på öret hur mycket den ena var skyldig den andra. Nu gör vi så att den ena sätter in en fast summa som är UNGEFÄR hälften av det den ska gå till varje månad till den andra som sen betalar hyra, el, bredband och mat. Utan att räkna så mycket på det. Sen har vi lite småräkningar utspridda, jag betalar t ex barnomsorg och barnförsäkringar eftersom det är jag som får barnbidraget, han betalar bil- och hemförsäkringarna eftersom det är hans bil. Det som blir kvar av den egna lönen får man göra vad man vill med, utan att bli ifrågasatt. Eftersom det är ens egna pengar.

Jag tycker att vi har gemensam ekonomi eftersom vi inte tittar  på vem som drar in mest utan allt hamnar i samma kassa. Sen har vi däremot en summa varje månad som vi kan spendera hur vi vill. Summan är lika stor för oss båda och är tänkt för nöjen, kläder och liknande. Som månadspeng när man bodde hemma

För oss känns det rättvist men alla får väl göra som de vill.

Tycker dock att det är knäppt i vissa familjer där t.ex. mamman står för maten och har dåligt om pengar så kan de inte köpa juice den månaden medan pappan köper konst för tusentals kronor. Hoppas verkligen att detta är ett extremfall från min egen umgängeskrets och att det inte är så i majoriteten av familjer som har separat ekonmoi.

Att jämföra Svere med Oman känns mycket knepigt. I Oman som du själv skriver är ett land med tron i Isalm så är det så att kvinnan får arbeta men dock inte på samma arbetsplats som männen eller ens på en plsta där dom kan träffa på män. Kvinnan får arbeta om mannen tillåter detta om DU HINNER med hemmets alla sysslor. Mannen är överhuvudet och kvinnan har bara att lyda! Men nog om religon! 
Jag finner de så att man kan ha en egen ekonomi om de är överenskommet från båda sidor....För min/vår del fungerar de bra att ha egen ekonomi, alltså dela på alla utgifter och sen har man kvar de man har var för sej. Såklart så hjälps man åt om de skulle behövas, alltså INTE låna av varnandra utan man ger!