När man har barn tillsammans så varför har man inte gemensam ekonomi????

Finns ju många varianter på uppdelning. Vi har en gemensam budget på så sätt att vi sätter över pengar på ett gemensamt konto för räkningar som rör oss alla, typ hyra, hemförsäkring, barnens försäkringar, tv/bredband osv. Sen har vi också ett matkonto. Resterande pengar gör var och en vad vi vill med, eftersom jag har ett intresse i att köpa kläder till barnen blir det att jag köper mycket sådant, min man köper då annat till hushållet så att det väger upp. Just nu har vi nästan exakt lika stor inkomst och ger lika mycket till gemensamma konstnaderna. Snart börjar dock min man jobba och då kommer han nog ha det dubbla mot vad jag har, då kommer jag betala mindre till det gemensamma plus att maken skall betala körkort till mig. Vi resonerar som så att den som har mest betalar mest för att vi i slutändan ska ha ungefär lika mycket att lägga på våra intressen. Dock har vi varsitt konto av den enkla orsaken att skulle vi helt slå ihop ekonomin hade vi varit separerade inom en månad. Vi kan helt enkelt inte ha det på det sättet, vi hade blivit nippriga båda två.

Så du tycker det är logiskt att om en person får ut 5000 på en månad och det precis räcker för att betala hälften av räkningarna så ska den personen med andra ord inte ha ett öre att röra sig med?

Fast det blir ju så att du lever på din man ändå på så sätt att han blir den som får köpa hygienartiklar, kläder osv till dig i slutändan ändå. Sen räknar jag inte in mat heller i de kostnaderna så han köper ju din mat också. Då måste ju det enda lågiska vara att leva ensam om man har sån ekonomi att man annars på ett eller annat sätt kommer leva på sin partner.

Ja, har man den synen är det ju klart bäst att leva singelliv ifall man har en sits som gör att man aldrig kommer få någon större inkomst.

Själv ser jag det som att det hela tar ut sig i slutändan, nån månad betalar jag mer och maken "lever" på mig och nån annan månad är det tvärt om, utan att vi för den delen slaviskt håller koll på vem som gjort av med vilka pengar och vem som är skyldig vem pengar osv. Jag tänker väll som sociala helt enkelt, bor man ihop har man ett ansvar ihop och väljer man att gifta sig blir man per automatik försörjningsskyldiga för varandra. (Så jag antar ju att du aldrig kommer gifta dig, men det är lite OT och inget du behöver kommentera)

Ingen aning, i vår familj är det maken som pratat om helt gemensam ekonomi medan jag vill ha som nu, delvist delad. Just nu pluggar jag och han är FL, snart börjar han jobba och jag har ett år kvar av studier så nä, det har inte att göra med att jag är beräknande och "vill" leva på honom att han betalar mer, det är bara en gemensam syn på hur just vi tycker ekonomin i en familj ska fungera.

Nä, du kanske inte skulle acceptera det och då får du väll hoppas du slipper bli sjuk eller dyl, annars får du väll skilja dig om det skulle ske. Egentligen skiter jag i hur andra gör så länge de är nöjda själva, men jag har lite svårt att förstå hur man in en familj kan tycka det är acceptabelt att ena parten kanske inte har råd att vara med på några nöjen eller ha någon hobby som den andre parten kan åka på/ha. Jag tror också att barnen skulle börja undra när de blir större om de märker av en stor snedfördelning i förhållandet...
Som sagt, jag och min man har delade konton och lägger ihop till de gemensamma kontona, MEN vi har synen att vi ska ha ungefär lika mycket att röra oss med när det gemensamma är betalt, så den som har mest pengar belatar mest till det gemensamma. Varför? För att vi är en familj och för oss skulle det kännas jävligt skumt om jag tex vill åka och bada hela familjen och maken inte kan följa med för att han inte har råd för att han betalat så mycket av sin inkomst till de gemensama räkningarna. Skulle heller inte kännas bra om jag kan köpa vad jag vill i klädväg till mig själv, köpa prylar jag vill ha osv och makens alla kronor går till våra räkningar och sen kan han inte göra ett skit. Jag skulle må piss om jag skulle vara den enda som fick köpa saker till våra barn för att han inte har råd osv osv. Och detsamma gäller omvänt. Har jag en månad haft lite pengar och därför lagt precis allt på räkningar har jag fått pengar av min man för att ha att röra mig med utan krav på att betala tillbaka eftersom min man känner att han inte kan lägga pengar på nått kul till sig själv om jag inte har möjligheten att göra detsamma. Som sagt, allt jämnar ut sig i slutet och jag ser det inte som att jag "lever" på min man om han en månad betalar mer till räkningarna än jag gör. Att vi har delade konton beror mest på hur min make är när det kommer till pengar, han vill gärna kolla kontosaldot varje dag och jag hade fått spunk om han var och rotade i mina inköp flera gånger i veckan.