När man har barn tillsammans så varför har man inte gemensam ekonomi????

SysterPralin: Nu skrev jag den här tråden för att jag har läst en massa trådar här om par som har delad ekonomi där det är tydligt att kvinnan som är hemma med barnet får det sämre. Inte för att lägga mig hur det är i Sveriges samahälle i varje familj.

Det jag funderar över är att varför man väljer att ha egna pengar när man har barn ihop vilket innebär fler GEMENSAMMA utgifter. Med oftast olika förutsättningar.

Ni som har varsin ekonomi och är så nöjda över de hur skulle det bli om en av er blir av med jobbet och måste leve på akassa/alfa kassa i ett år? Vad tror ni händer då?

Jag förstår inte heller det där systemet faktiskt. Folk säger "Varför ska den som tjänar mer bli påverkad och ge mer, för att den andra tjänar mindre?" Ja men, varför ska den som råkar tjäna mindre bli påverkad då? Alla har inte samma förutsättningar för arbete, så personligen tycker jag att det är ganska egoistiskt tankesätt. det är väll självklart att om man väljer att dela sitt liv med någon och skaffa barn, att man har gemensam ekonomi oavsett vem som tjänar mer eller mindre? Hur kan man begära av någon som kanske får ut mellan 5-8000 kr t.ex. att den ska stå för hälften av räkningarna, medan den andra tjänar det dubbla eller tredubbelt mer?

Jag hade aldrig någonsin fått för mig att göra så mot min partner. Väljer man att leva ihop, så delar man väll på allt? Speciellt ni som gift er men ändå har delad ekonomi, vad hände med "i nöd och lust"?

Så du tycker det är logiskt att om en person får ut 5000 på en månad och det precis räcker för att betala hälften av räkningarna så ska den personen med andra ord inte ha ett öre att röra sig med?

Fast det blir ju så att du lever på din man ändå på så sätt att han blir den som får köpa hygienartiklar, kläder osv till dig i slutändan ändå. Sen räknar jag inte in mat heller i de kostnaderna så han köper ju din mat också. Då måste ju det enda lågiska vara att leva ensam om man har sån ekonomi att man annars på ett eller annat sätt kommer leva på sin partner.

Ja, har man den synen är det ju klart bäst att leva singelliv ifall man har en sits som gör att man aldrig kommer få någon större inkomst.

Själv ser jag det som att det hela tar ut sig i slutändan, nån månad betalar jag mer och maken "lever" på mig och nån annan månad är det tvärt om, utan att vi för den delen slaviskt håller koll på vem som gjort av med vilka pengar och vem som är skyldig vem pengar osv. Jag tänker väll som sociala helt enkelt, bor man ihop har man ett ansvar ihop och väljer man att gifta sig blir man per automatik försörjningsskyldiga för varandra. (Så jag antar ju att du aldrig kommer gifta dig, men det är lite OT och inget du behöver kommentera)

Nä, du kanske inte skulle acceptera det och då får du väll hoppas du slipper bli sjuk eller dyl, annars får du väll skilja dig om det skulle ske. Egentligen skiter jag i hur andra gör så länge de är nöjda själva, men jag har lite svårt att förstå hur man in en familj kan tycka det är acceptabelt att ena parten kanske inte har råd att vara med på några nöjen eller ha någon hobby som den andre parten kan åka på/ha. Jag tror också att barnen skulle börja undra när de blir större om de märker av en stor snedfördelning i förhållandet...
Som sagt, jag och min man har delade konton och lägger ihop till de gemensamma kontona, MEN vi har synen att vi ska ha ungefär lika mycket att röra oss med när det gemensamma är betalt, så den som har mest pengar belatar mest till det gemensamma. Varför? För att vi är en familj och för oss skulle det kännas jävligt skumt om jag tex vill åka och bada hela familjen och maken inte kan följa med för att han inte har råd för att han betalat så mycket av sin inkomst till de gemensama räkningarna. Skulle heller inte kännas bra om jag kan köpa vad jag vill i klädväg till mig själv, köpa prylar jag vill ha osv och makens alla kronor går till våra räkningar och sen kan han inte göra ett skit. Jag skulle må piss om jag skulle vara den enda som fick köpa saker till våra barn för att han inte har råd osv osv. Och detsamma gäller omvänt. Har jag en månad haft lite pengar och därför lagt precis allt på räkningar har jag fått pengar av min man för att ha att röra mig med utan krav på att betala tillbaka eftersom min man känner att han inte kan lägga pengar på nått kul till sig själv om jag inte har möjligheten att göra detsamma. Som sagt, allt jämnar ut sig i slutet och jag ser det inte som att jag "lever" på min man om han en månad betalar mer till räkningarna än jag gör. Att vi har delade konton beror mest på hur min make är när det kommer till pengar, han vill gärna kolla kontosaldot varje dag och jag hade fått spunk om han var och rotade i mina inköp flera gånger i veckan.